Beslut om nedläggning av SH

Fr.o.m. i dag (25 april 2022) har hemsidan och forumet skrivskyddats. Det finns två trådar som fortfarande går att skriva svar i: beslutet om nedläggning samt tråden i Den Läckande Kitteln där man kan dela med sig av SH-minnen.

Användarkonton i forumet som aldrig använts, aldrig postats med o.s.v. har raderats. Nuvarande och utrensade spelare kan fortfarande logga in och spara ner gamla inlägg fram till 1 september 2022, då detta forum kommer att raderas. OBS! De gamla forumen, Forum1 och Forum2, kommer att raderas 1 juni 2022.

Tack för 18 minnesvärda år! ❤️💛💙💚

Vincent Tannem [R] (SarcasticGremling)

Användarens profilbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 578
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Vincent Tannem [R] (SarcasticGremling)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Vincent Tannem, St. Ives, England

Vincent Tannem stod i det stora köket i den gamla herrgården som hade varit i hans familj ända sedan 1920 då hans gammel farfars far köpte godset efter första världskriget. Man skulle kunna tro att de hade tjänare och husalfer på grund av hur rika de såg ut att vara, men för ungefär två generationer sedan förlorade de mycket pengar när en excentrisk gammelfaster fick ett intresse för att spela blackjack och poker. Något som familjen lyckats behålla var en gammal herrgård. Vincents föräldrar, Jennifer och James jobbade mer på att uppehålla sin status än något annat, en av anledningarna var att James jobbade på ministeriet och enligt honom var det då viktigt att allmänheten har en god uppfattning av familjen. Jennifer höll sig mest hemma och jobbade som “konstnär” (hon målade oftast runt en tavla om året) mesta delen av tiden gick hon dock runt som ett dystert moln i det stora huset och försökte sitt bästa med att undvika sina barn. Vincent brydde sig egentligen inte så mycket om sina föräldrar, om de inte ville umgås med honom så ville han inte umgås med dem heller.

Men just nu stod Vincent i köket och höll på att laga mat till han själv och tvillingsystern Viola, vilket han inte hade något direkt emot, han brann för att laga mat. Men det var ändå lite trögt att behöva göra allt själv eftersom Viola vägrade slita sig från sin bok. Han höll på att laga en “fin” lunch. Detta var första gången han provade laga just den här rätten. Han hade alltid gillat att experimentera med mat och havsdjur var bland hans favoriter. Vincent kom fortfarande ihåg hur intresset för matlagning hade börjat, han hade varit 9 fått vara med i köket. Vincents intresse hade kvarstått och vid det här laget hade han provat och till viss del memorerat så många recept att han nu sällan använde kokböcker. Det var mycket roligare att prova sig fram och försöka hitta nya smakkombinationer än att följa recept, ibland kunde en rätt bli helt underbar men motsatsen (alldelles oätlig) var dock vanligare. Matexperiment var i alla fall både spännande och lärorika. Resultatet av matlagningen blev en överraskning varje gång. Dagens rätt han provade att laga idag hade varit en av hans egna idéer.

Efter en snabb lunch som Viola hade kallat “ett äckligt hopkok som han aldrig borde prova igen”, (han hade personligen dock gillat maten) skulle han börja göra sig ordning för att gå till en fest. Oftast så behövde han smyga sig in på de äldre elevernas fester på skolan men den här gången var han faktiskt bjuden. Det var nästan det bästa med att börja sitt fjärde år. Festen hölls av en flicka från Hogwarts som han hade pratat några gånger under sitt tredje år, hon hette Jessica..? eller var det Olivia? Iallafall var hon snygg. Man kunde tro att Vincent var ytlig på grund att han inte ens kom ihåg hennes namn men i själva verket var det inget personligt, han hade bara inte hade plats över till sådant i sin stora hjärna. Han visste att vissa kunde se det som själviskt eller egoistiskt med det brydde han sig inte om. Det fanns definitivt någon sanning bakom just de adjektiven som han inte kunde säga emot. Han såg inte egoism som något negativt, det var bara fakta. Vincent gillade inte att låta sådana fåniga ord som narcissism eller egoism förstöra hans självförtroende även om gamla vänner hade kallat honom det under åren. Under sitt andra år hade Vincent börjat bli vän med en slytherin kille i sitt år. Det hade dock slutat i att killen skrikit åt Vincent om hur självisk han var och att han bara pratade om sig själv hela tiden. Men Vincent gillade inte att tänka på honom.

Han hade fått med sig Viola och skickat iväg brev till sina vänner och frågat om de ville följa med. Han var dock medveten om att ingen av hans nära vänner var riktigt lika utåtriktade och sociala som han var. Enligt Viola så var det oftast bara Vincent som hade kul. Viola brukade stå tyst i ett hörn och prata med någon enstaka person, hon följde mest med för att se till så att Vincent inte ställde till det, som en gång då hon inte ville följa med för att hon precis hade köpt en ny bok och ville läsa så han gick själv och råkade flörta med ett par tvillingar som han trott varit samma person. Men ibland följde någon av deras vänner med, oftast för att hålla Viola sällskap. Det var knappt som att Vincent märkte att de var där. Han var för upptagen med att försöka “stöta” på långa, rödhåriga tjejer eller köra partylekar. Att ha kul var dock inte hans enda intresse, han älskade gammal sci-fi och att spela piano. Han hade inte gillat instrumentet i början men efter flera års träning från innan tvillingarna började på Hogwarts så hade han växt att älska det. Även om föräldrarna ofta tvingade tvillingarna att spela upp så fick han extrem scenskräck nästan varje gång och det är något han fortfarande kämpar med.

Han var egentligen inte ett jättestort fan av att läsa men Viola hade försökt övertyga honom om att börja läsa genom att ta honom till en mugglar bokhandel. Viola gillade poesi men Vincent tyckte det var tråkigt och hade istället fastnat vid sci-fi avdelningen. Han hade fascinerats av genren, det var bara så intressant att fantisera om världar så olika från sin egen.

Nu stod han i spegel och kammade bak sitt tjocka mörkbruna hår. Med fylliga läppar, en rak näsa, stark käke och ljusgröna ögon var han en riktig tjejmagnet. Det fanns inget som kunde stoppa honom, han hade utseende, intelligens och helt klart personligheten för att få vem han vill, åtminstone enligt han själv. För att inte tala om stilen. Det var ytterst viktigt för Vincent att se bra ut i alla stunder. Han älskade att klä sig i de snygga skjortor, koftor, skräddarsydda byxor och långa rockar som han lyckades gräva fram ur sin pappas garderob. Som ung hade James Tannem varit väldigt fashionabel och Vincent verkade ta efter honom. Det gällde ju ändå att hålla uppe en image även om kläderna inte var nya.
Även om tvillingarnas föräldrar inte ville erkänna det så låg familjens ekonomiska situation i överkanten av mellanklassen. Men det fick inte paret att sluta låtsas om att de var någon sorts adlig överklass. I hemlighet hade föräldrarna lånat pengar från Jennifers familj och hade visningar för mugglare i huset under skolåret när tvillingarna var i skolan. Men James och Jennifer var väldigt noggranna med att inte låta någon veta om det, inte ens tvillingarna. Från Vincents synvinkel hade de inte dåligt med pengar, men han visste att föräldrarna antagligen överdrev sin finansiella status.

När han inte var på fest och flirtade med olika tjejer och lekte lekar som sanning eller konka och ryska posten spenderade Vincent gärna på att sitta och filosofera i det stora biblioteket som tillhörde herrgården. Om man inte känner Vincent så bra är det enkelt att tro att han hörde hemma i Gryffindor, med sin ytlighet och hur extrovert han var. Men under det var han något av ett geni. Iallafall enligt sig själv och sin gamla lärarinna, men majoriteten som träffat honom skulle inte hålla med. Även om Vincent alltid tyckt att lärarinnan var en hagga så hade hon alltid haft en uppskattning för Vincents sätt att tänka, detta till han systers ogillande, hon hade alltid hatat den kvinnan. Han kunde vara väldigt snabbtänkt och klok vilket gav honom en konstig anda av att vara både ung och gammal. Speciellt då filosofi var något han älskade och fascinerades av. Att sitta och tänka på alla livets stora frågor kändes så mäktigt. I vanliga fall brukade han inte filosofera själv utan han hade oftast hans vänner från skolan att diskutera det med. Viola var inte så intresserad av filosofi, hon brukade säga att alla tankarna gav henne huvudvärk så deras konversationer brukade bli ganska ensidiga där Vincent tjatar på om moral och etik eller meningen med livet medan Viola satt med näsan i någon bok och bara muttrade fram svar då och då.

När han kommer hem går han direkt till vardagsrummet där pianot stod, han behövde en stund ensam för att slappna av. Och när han tränade på piano var det aldrig någon som störde honom. Han sätter sig på pianopallen och blundar, musik hade alltid kommit naturligt för honom. Till Violas irritation så hade han snabbt utvecklat väldigt bra gehör som liten medan hon aldrig lyckats med det. Om man jämförde de båda på deras instrument så var det uppenbart att han var den bättre musikern, även om hon var den som tränade mest. Om han koncentrerade sig så kunde han lära sig stycken efter att ha hört de några gånger och lite träning medan Viola för det mesta förlitade sig alldeles för mycket på tryckta noter.

Då Vincent bara var elva och hade börjat i ettan hade han fångat intresset av många flickor, hans charmiga och utåtriktade personlighet hade gjort honom populär bland de jämnåriga flickorna på skolan. Han hade redan då lyckats samla in en liten hög kärleksbrev från några av flickorna i hans klass. På fyra år hade högen vuxit för Vincent såg alltid till att spara alla brev. Det var en riktig självsäkerhet bekräftelse att läsa igenom breven. Under det året hade han hade också blivit sorterad in i Ravenclaw vilket han hade trivts väldigt bra med. Det var ett ganska bra hus. Det enda problemet var bara att alla var så introverta! Ingen ville ju ha kul liksom. Han hade alltid fått dra med Viola på allt han ville göra och när han försökt skaffa vänner tyckte de att han var lite intensiv. Det var iallafall fram tills han träffade sina nuvarande vänner, tillsammans hade de studerat och diskuterat allt från olika språk till filosofi. När han träffat dem så hade det varit första gången som han känt sig som han kunnat relatera till andra hans ålder.

Under andra året var då man fick vara med på uttagningarna för quidditch teamet och såklart var Vincent med, han hade ansökt om att få vara Ravenclaws sökare då han trodde att det var den enda positionen som inte skulle förstöra hans vackra ansikte. Tyvärr visade det sig att han inte så bra på att flyga och fick inte positionen. När han inte var ute och övade på att spela quidditch så spenderade han, Viola och deras vänner nästan hela året i biblioteket. Det var under detta året som Vincent började få lite fler vänner och sin första flickvän eller snarare sina första fyra flickvänner, dock hade han gjort slut med alla innan året var över.

Det tredje året var väldigt annorlunda från dom två första då det var året han och Viola spenderat minst tid med varandra någonsin. Om man frågat någon bekant hade den antagligen sagt att dom spenderade lika precis lika mycket tid med varandra som vanligt, men så var det inte. Vincent var inte riktigt säker på varför han och Viola började glida isär, det kan ha haft något att göra med att hon började dejta eller att dom helt enkelt inte behövde varandra lika mycket som när de var unga men det gjorde lite ont i hans hjärta när han tänkte på det.
Låst