Alla med någon sorts OFF-ansvar inom SH får vara lediga (om de vill) fram till 1 september. Läs mer här »

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder. // Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

[ÖRT] Fiachra Ó Comhraidhe [R] (Lio)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 562
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

[ÖRT] Fiachra Ó Comhraidhe [R] (Lio)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Fiachra Flaíthri Ó Comhraidhe; Tralee, Irland

Han var inte det minsta förberedd.

En halvtom kopp ljummet snabbkaffe som hade lämnat ytterligare ett märke efter sig på köksbordet där så många koppar, glas och nyvattnade krukväxter stått att träskivan hade fått ett intrikat mönster av kaffespill, kruk- och glasringar. Fiachra Ó Comhraidhe brydde sig inte nämnvärt, det skrangliga klaffbordet tjänade sitt syfte både som frukostplats och arbetsbänk. Förr, när han var botarlärling, hade det även varit hans favoritstudieplats, mest på grund av köksfönstrets insläpp av dagsljus.

Ibland kände han sig fruktansvärt instängd, inte bara i tvårumslägenheten, utan i största allmänhet. Det hade följt med Fiachra genom hela livet. Nog för att han som Hogwartselev både passade in och trivdes i det frågvisa och excentriska Ravenclaw, men både de eldiga och modiga Gryffindorarna och de ambitiösa, kalkylerande Slytherinarna hade kvaliteter som han gärna identifierade sig med. Även favoritämne bytte han friskt, ena månaden var det förvandlingskonst och nästa kunde han knappt bärga sig inför nästa lektion i trollkonsthistoria. Fyra tillvalsämnen samlade han också på sig, varför begränsa sig när man kunde klämma in så väl alkemi som naturmagi, skötsel och vård av magiska djur och latin i schemat?

Till sin fördel hade Fiachra en hjärna som gärna arbetade på högvarv. Han uppskattade den intellektuella stimulansen och utmaningen av att utforska så många ämnesområden som möjligt och kunde till viss del glida genom skolgången på ren fallenhet, inte minst för örtlära, trolldryckslära och förvandlingskonst. Alla ämnen som passade väl in på en framtida botare, påpekade Mr och Mrs Comhraidhe för det yngsta av sina fyra barn då hans till största del strålande GET-betyg damp ner på köksbänken.

Ja, så blev det sedan. Efter två hektiska, men givande, års studier på FUTT-nivå fick Fiachra beskedet om att han tilldelats en plats som botarlärling till hösten. Familjen var stolt och sköt till med pengar för att han skulle ha råd att hyra lägenheten i Tralee, så länge han stannade på Irland var de mer än nöjda. Det var dessutom viktigt att även minstingen lärde sig stå på egna ben, tyckte de och nog njöt Fiachra av sin nyvunna frihet.

Det blev till en början många sena kvällar av panikartat uppsatsskrivande och tentamenspluggande. Fiachra hade aldrig behövt ha den typen av framförhållning i sina studier tidigare som arbetsbördan för en framtida botare krävde. Han vande sig emellertid, lärde sig att balansera studierna med sitt intresse för både växtsamlande och friluftsliv. Känslan av instängdhet pockade på hans uppmärksamhet, men familjens förväntningar vägde tyngre. Utbildningen var ju dessutom i grunden mycket intressant, inte minst när Fiachra längre fram valde att specialisera sig inom de botaniska botarkonsterna.

Som ung, nyutexaminerad botare var han främst lättad över att ha slutfört något, utbildningen blev inte ytterligare ett halvfärdigt projekt i bortglömt-lådan. Fiachra hade ett påskrivet kontrakt för en tjänst på St Mungos liggandes på köksbordet framför sig då ett litet, mörkgrönt brev landade ovanpå posthögen av reklamutskick, räkningar och Mrs Uí Comhraidhes oroliga uppmaningar till sonen om att komma ihåg att äta vila och inte stanna ute för länge på nätterna.

Det gröna brevet var från en av hans gamla professorer som undervisat i botanik under botarutbildningen och innehöll ett erbjudande om en lärlingsplats för fortsatta studier inom läkeväxter. St Mungos-kontraktet hamnade i papperskorgen, ersattes med ett artigt tack för erbjudandet.

Tillbaka vid köksbordet. Trettiofemåringen med det långa, blonda håret i en ostyrigt lockig knut i nacken strök med handen över sin något fyrkantiga, skäggiga haka. Han lutade sig framåt för att kunna se tidningsannonsen bättre, trots sin på alla håll högst genomsnittliga kroppsbyggnad var nämligen kökspallen lite för hög och det skrangliga bordet lite för långt för att han skulle kunna sitta och läsa bekvämt. Kanske var det till viss del även ett ålderstecken som Fiachra inte var redo att kännas vid, för det var med kisande, gråblå blick och rynkade, buskiga ögonbryn som han granskade uppslaget.

Lärlingsskapet för botanikprofessorn hade vid det laget hunnit övergå i gemensam forskning, som i sin tur hade övergått i något slags sporadiskt mellanläge där Fiachra tvekade mellan att hänge sig fullständigt till botanikforskningen, kanske resa och söka efter nya läkeväxter och metoder från andra kulturer eller å andra sidan stadga sig i Tralee på allvar, söka ett lämpligt botarjobb på St Mungos och börja dejta seriöst, fundera på samboskap och familj snarare än kortvariga, intensiva relationer som alltid rann ut i sanden eller kraschade totalt när det blev för mycket krav och allvar. Han ville inte sitta fast, varken i Tralee, åtaganden eller relationer.

Professor i Örtlära sökes till Hogwarts Skola För Häxkonster och Trolldom.

Han var inte det minsta förberedd just då, hade väl mer tänkt på Hogwartsprofessordrömmen som något för femtioåriga Fiachra. Men vid det skrangliga köksbordet med sitt intrikata mönster av kaffefläckar och glasringar stirrade han plötsligt på biljetten till sitt kall. Utmaningen han drömt om, äventyret och möjlighet att föra sin kunskap och passion vidare till nästa generation. Han var bara inte det minsta förberedd på att det skulle ske nu.