SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Orla Ní Dobhailen [Barnboksillustratör] (Lily)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Orla Ní Dobhailen [Barnboksillustratör] (Lily)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Orla Joanna Ní Dobhailen
Cotteen, Irland

En nyfödd bebis. Orla Ní Dobhailen kan bara tänka sig hur söt Fergus nyfödda dotter är. Första syskonbarnet. Tidigare har det känts som något i framtiden, inte kan de redan vara så gamla att de är redo att bli föräldrar. De har bjudit in familjen, ja Fergus familj för att det inte ska bli så många, och Orla ser fram emot att träffa den lilla flickan. Med sig har hon också ett paket med en gosedjursdrake – en Walesisk Grön, med stora ögon och som hon bara inte kunde inte köpa i affären – en påse med egenbakade cupcakes till föräldrarna, och en bilderbok, en som hon själv ritat. Lilla Elva är väl fortfarande för liten för sådant, men i framtiden hoppas Orla att hon kan få mycket nöje ut från den.

Vägen till att bli barnboksillustratör var inte särskilt rak. Det hade knappt slagit den före detta Hufflepuffaren att hon faktiskt kunde jobba med att rita. Konstnär fanns ju på tankarna, men hon vill inte stå och måla tavlor och sälja. Så istället fortsatte hon med det som en hobby och tog sig ett assistent-jobb på ministeriet när hon slutade på Hogwarts för att få en inkomst. Satt och skickade brev och sprang mellan avdelningar. Ohyggligt tråkigt, men hon fick in pengar. Så fick hon, ganska oväntat, frågan om hon ville måla några bilder till en bok, och tackade efter att ha rådfrågat några vänner ja till erbjudandet. Och så fortsatte det. Hon trivdes med extraknäcket. Och till slut blev det mer än ett extraknäck. Fast det hade nog inte blivit mer om hon inte också motiverats av en av sina bästa vänner från Hogwarts, James Westport. Med sitt arbete på The Compass var han redan inne i världen av barnböcker, och utan honom hade hon aldrig fått den där nya drömmen om att publicera en egen bok att bli verklighet, nu inte långt ifrån hennes 28:e födelsedag.

Dörren öppnas och Orla möts av sin storebror som hon kramar om. Det märks att de är syskon. Det röda håret, de grå ögonen, det runda ansiktet… till skillnad från på sättet, för där är de olika. Fergus har planer och drömmar, och tar längre tid för att planera saker medan Orla lever lite mer i nuet och tar saker som det kommer. Ibland är hon avundsjuk på hur brodern planerar och lyckas fullfölja planerna när hon själv ofta bara gör det som känns rätt i stunden. Men några likheter måste de ju ha, med tanke på hur de båda hamnade i Hufflepuff. Deras föräldrar har redan kommit dit och hon kramar om dem med. Saknas gör bara lillasyster Talullah. Lilla Elva ligger redan i mamma Magdalenas famn och är vaken, men kan inte göra särskilt mycket mer. Och så fort Orla kommer fram låter deras mamma henne hålla i bebisen. Kan det finnas sötare bebisar? Hon leker lite med den lilla flickan och gullar med henne och så tar Elva tag i hennes finger av bebisreflex.

Att lämna Hogwarts var både tråkigt och otroligt spännande. Till de negativa delarna hör att det blev betydligt svårare att träffa kompisarna, de tre bästisarna, James Westport, Jasper Attaway och Marvin Hexter. Och så blev det liksom de som hängde ihop och Orla var väldigt nöjd med sin tillvaro. De hittade på allt möjligt. Så blev Jasper och Orla prefekter i Hufflepuff i femman, och hon tog positionen på stort allvar. Hjälpte ettor som var vilse, se till att alla skötte sig. Det kändes bra. Och så kom tiden när de behövde bestämma vad de ville göra, och hon kom fram till att hon inte hade någon aning om vad hon ville göra. Så istället läste hon bara vidare ett antal ämnen för att ha valmöjligheter. Och i sexan, när hon hade sin första pojkvän, även om det egentligen inte varade jättelänge. Han var ganska jobbig, insåg hon efter ett tag, och dumpade honom. Och så kom den där dagen, när de klev ut från Hogwarts för sista gången som elever, och det var fint – efterlängtat – men också vemodigt. Orla hade bara förhoppningar om att 1) hitta ett jobb och få fast inkomst 2) kanske flytta hemifrån och 3) inte tappa kontakten med kompisarna, som splittrades på olika håll. Så Orla såg till att ha spelkvällar med dem där de kunde umgås. Jasper träffade hon ibland på lunchen när hon jobbade på ministeriet, och det är väl en av de få faktorer med jobbet på ministeriet hon saknar. Och så kom livet i vägen på flera håll. Orla lärde känna lite jobbakompisar på ministeriet, träffade oväntat lite gamla klasskompisar hon inte umgåtts med lika mycket med på Hogwarts som visade sig vara väldigt trevliga. Och hann ha några pojkvänner, men inget av förhållandena blev särskilt långvarigt. Två år höll sig väl det längsta innan det tog slut.

Det är knappt att Orla märker när det knackar på dörren, och hon tittar upp först när systern kommer in i rummet. Talullah är lång, inte som Fergus, men betydligt längre än Orla som fått stå ut med att vara kortast i familjen sedan systerns växtspurt när hon gick i fyran. Den enda av syskonen som hamnade i Slytherin. Och lite skönt var det, för hemma var de två ofta i luven på varandra, så lite skönt var det väl att inte se varandra konstant. Samtidigt hade de många stunder de också kom överens, som när Fergus hade bestämt sig för att Kenmare Kestrels var bästa quidditchlaget och systrarna hängde vimplar från Holyhead Harpies över hela huset – särskilt inne på hans rum. Än idag är det favoritlaget som Orla gärna går och tittar på, även om hon gav upp tankarna på att själv spela redan innan de kom med tanke på sin höjdrädsla. Fast visst vore det härligt att kunna flyga fritt högt över marken. Om det bara gav lite mindre svindel.

Till slut får hon ge ifrån sig lilla Elva till lillasystern som också vill hälsa på den nya bebisen, och hon riktar istället uppmärksamheten mot samtalet mellan Fergus, hans fru, och deras föräldrar. Fast helt kan hon inte släppa den lilla bebisen i Talullahs famn. Åh, tänk, i framtiden, då ska hon ha egna söta barn. I framtiden…