Alla med någon sorts OFF-ansvar inom SH får vara lediga (om de vill) fram till 1 september. Läs mer här »

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder. // Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Ellen Latimer [Hemmafru] (Venus)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 562
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Ellen Latimer [Hemmafru] (Venus)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Ellen Latimer
Caernarfon, Wales
Hemmafru

Nelly Salt skulle aldrig komma att kallas för sitt tilltalsnamn. Första gången hon sa sitt namn vid ett och ett halvt års ålder sa hon Nelly - inte Ellen, som hon egentligen hette. Var det kom ifrån var det ingen som visste, för hennes föräldrar sa inget annat än Ellen. Inte heller var Nelly lättare att få fram, för båda namnen var ju tvåstaviga, men det var så den lilla tösen benämnde sig själv för första gången, och alla gånger efter också, för den delen.

Nelly Salt skulle bli något stort. Förvandlingskonstnärinna, trollformelforskare, eller rent av konstruktör av nya sådana! Kanske förbannelsebrytare, till och med. Vid examen från Hogwarts tillhörde hon visserligen inte årskursens bästa elever, men de ämnen hon intresserade sig för utmärkte hon sig i, och det utan att göra väsen av sig. Skryt var nämligen inget hon höll på med. Men Nelly Salt skulle bli något stort, det kände hon när hon åt sin allra sista måltid vid Hufflepuffs elevhemsbord. Hon var redo att ta sig an vuxenvärlden.

Hemma i Coven Heath utanför Wolverhampton väntade ingen direkt karriär inom förvandlingar eller trollformler, för mrs. Salt var glad för att få lite avlastning gällande sina söner, Buster och Miles. Buster hade ett års hemskolning kvar innan det var dags för Hogwarts, och lilla Miles var bara tre. Föräldrarna gjorde en deal med sin äldsta dotter nu när hon inte längre studerade - hon fick mat och husrum mot att hon tog över hemskolningen och passningen av bröderna. Även om hon ibland blev tokig på Busters envishet, och lilla Miles’ treårstrots, så var hon duktig på att behålla tålamodet och vara snäll mot småbröderna. Ryktet om den rara flickan som hjälpte till med sina bröder började gå bland de få magikerfamiljerna som bodde kring Wolverhampton, och så småningom bland familjer i flera av Englands mellersta delar. Snart hade Nelly en liten grupp med barn som hon undervisade i räkning, läsning, och engelska inför Hogwarts. Hon hade inte blivit något stort än, men det var åtminstone mysigt att träffa de gulliga barnen och att hjälpa dem förstå division och meningsbyggnad. Dessutom hade hon tid att bli något stort senare!

Nelly Salt skulle bli Nelly Latimer. På sin 18-årsdag hade hon fått åka in till London för att äta födelsedagsmiddag med sina föräldrar och lilla Miles, medan mellansyskonen Ruth och Buster var på Hogwarts. På restaurangen i Diagongränden jobbade en servitör, något år äldre än hon själv, som hon inte kunde ta ögonen från när han servade dem vid bordet. Servitören, i sin tur, såg ut att vara på väg att spricka för att hans leende blev så brett varje gång han fick tilltala henne eller se henne i ögonen. När Nelly gick för att besöka damrummet just innan familjen Salt skulle lämna restaurangen passerade hon servitören som stod bakom disken för att korka upp en flaska vin. Mycket diskret stoppade han henne genom att sträcka ut handen och röra vid hennes arm, och bjöd sedan ut henne kommande helg. Ett halvår senare var de gifta.

Nelly Latimer skulle bli något stort. Nämligen mamma. Drygt ett år efter hennes första träff med servitören vid namn Amos Latimer, blev hon gravid. När hon gjorde upptäckte hade paret just flyttat till Gloucester när hon gjorde upptäckten, för att Amos som gått som lärling hos en språkforskare nu blivit ivägskickad dit på uppdrag av sin mentor. Parets första barn fick namnet Nathaniel. Att bli mamma var omvälvande, men underbart. Som alla nyblivna mammor var Nelly nervös över att göra fel, nervös över att inte kunna viktiga saker, nervös över att sonen skulle få kolik eller sätta i halsen, men hon insåg också att det här var det största av allt. Att få barn. Att bli förälder. Trots sin unga ålder axlade hon modersrollen så gott hon kunde, och när hon inte visste det lättaste sättet att få bort kräks från spjälsängens madrass eller hur man råder bot på mjölkstockning, fick hon hjälp av sin egen mor när hon behövde.

Nelly Latimer hade viktiga åtaganden. Hon var den som i första hand tog hand om Nathaniel, om hemmet, och om hushållet, medan Amos drog in pengarna dit. Med Nathaniel på höften gick Nelly genom huset och tvättade, städade, lagade mat, och diskade. Det var ingen pjåkig tillvaro, för så länge Nathaniel var liten var Nelly glad att kunna vara så nära honom hela tiden. Dessutom fanns det magikerfamiljer med barn i sonens ålder i närheten, som de kunde träffa mellan hushållsgörat. Ja, så länge Nathaniel var liten dög den tillvaron absolut för Nelly!

Nelly Latimer med familj skulle flytta igen. Amos hade fått i uppdrag att leda en egen studiegrupp på Nationella magiska biblioteket i London, och med det fick familjen möjlighet att flytta till ett hus i Canterbury. Att Amos skulle vara hemma någonting med Nathaniel, som hunnit bli två år, kom inte ens på tal. Sagt och gjort omlokaliserades familjen Latimer.

Nelly Latimer med familj skulle flytta än en gång. Amos hade börjat stiga i graderna med sin språkforskning, och i och med att det rörde sig om de brittiska språken var det nu dags att röra sig inom landet igen. Nathaniel, fem år gammal, verkade ta det med jämnmod, och Nelly ville ju stötta sin make i sin forskning. Att hon själv skulle kunna utbilda sig eller arbeta var det ingen som sa högt. Istället packade hon koffert efter koffert och låda efter låda med familjens ägodelar, flyttstädade ännu ett hus, och bjöd sedan in sina nya grannar i Carlisle på te i det nya huset.

Nelly Latimer hade fått en idé. Som yngre hade hon ju hemskolat sina bröder och ett par ungar till, och det var hög tid att Nathaniel fick sig en grundutbildning före Hogwarts han också. Därför satte Nelly in en annons i The Daily Prophet, och utlyste sina tjänster som privatlärare. Hon skrev att hon hade tidigare erfarenhet, god hand med barn, och att hon kunde ta sig an fyra barn utöver sitt eget. Svaren lät inte vänta på sig, och Nelly började undervisa de fyra barnen och Nathaniel varje vardagsförmiddag. I fem år ägnade hon sig åt detta, och det gav henne en känsla av meningsfullhet. Hon kanske inte hade blivit något stort (än!) men hon var faktiskt med och utbildade framtida samhällsmedborgare. Amos uppmuntrade och stöttade henne, för om det var något hon gjort för honom, så var det att stötta och uppmuntra. Tre flyttar hade hon accepterat utan knot, och även att hon fick ta allt ansvar för Nathaniel och för det gemensamma hemmet. Så att stötta sin fru var det minsta han kunde göra.

Nelly Latimer oroade sig. Det skulle bli stora omställningar för Nathaniel framöver. Hur skulle han ta den stora nyheten - att få ett syskon vid elva års ålder? Och att bebisen skulle komma i samband med hans avfärd till Hogwarts? Och att de till råga på allt skulle flytta igen under samma period? Nathaniel skulle lämna huset i Carlisle för gott när hon åkte till skolan, och när hon återvände hem skulle det bli till en utökad familj i ett nytt hus på Guernsey. Nelly som alltid annars var så trygg var nu rädd att alla flyttar skulle göra hennes son rotlös och ängslig. Hon ville inte vara skälet till att Nathaniel kände sig osäker och vilsen!

Nelly Latimer hade blivit tvåbarnsmamma. Den yngsta sonen Arthur föddes många veckor för tidigt, alldeles liten och tunn. Det var en omtumlande första tid med boende och besök och återbesök och uppföljningar och stöd på St Mungos, men det hade sagts paret Latimer att lillgossen var livskraftig. Att de dessutom var mitt uppe i en flytt till en annan landsdel gjorde inte saken enklare, men Nathaniel tog åtminstone det hela bra. Första september stod hela familjen, även nyfödda Arthur, och vinkade av honom på perrong 9 3/4.

Nelly Latimer behövde göra något med sin tid. Hon trivdes i sin hemmiljö, för hemmakär hade hon alltid varit, men det stod klart för henne att hon inte skulle komma därifrån de närmsta tio åren nu när Arthur fanns i deras liv. Amos hade sin forskning, och Nelly ansvaret för hemmet. Sist hon satte in en annons i The Daily Prophet hade det ju gått bra, så hon prövade lyckan på samma vis igen, men denna gång med en kurs för hemmafruar och hemmamödrar. Tolv år i hemmet och elva som moder hade gett henne ovärderliga kunskaper i hushållsmagi, så varför inte dela med sig av dessa till andra? Sex kvinnor svarade på annonsen, och dessa sex blev de första deltagarna i en studiecirkel som träffades en gång i veckan hemma hos Nelly. Med Arthur på höften denna gång lärde hon ut hur man bäst tvättar bort de svåraste fläckarna ur tygblöjor (genom att först blötlägga dem i ättika, och sedan använda Mrs. Skowers), vilket rengöringsmedel som är effektivast på ugnar (drakblod), och hur man bakar den godaste pumpapajen (två kryddmått salt och en nypa muskot i fyllningen). Kursen blev så uppskattad att hon fick komma på en fortsättning till den, och särskilt populär blev hennes självutvecklade rensopningsformel - det ledde till att kursdeltagarna började kalla henne Madam Cleansweep, efter kvastmodellen.

Nelly Latimer satte inte ner foten när det blev dags för en femte flytt, men hon ställde ultimatum. Mallory, dottern som kommit två år efter Arthur, var fortfarande bara ett spädbarn, och Nathaniel hade farit runt tillräckligt. Villkoret var att de skulle stanna för gott i Wales, dit Amos nu ville flytta för sina studier av walesiska språk. Han gick med på det utan knussel - då kunde ju barnen lära sig kymriska till på köpet! Nelly hade inget behov av att ha sista ordet, men det kändes skönt att få bestämma något deras gemensamma liv. Att komma närmre sina föräldrar samt systern Ruth och hennes barn vägde också tungt. Således flyttade familjen för sista gången, till Caernarfon.

Nelly Latimer trivdes i Caernarfon. Inte mycket hände i den lilla staden, och det passade henne. Nelly ägnade sina dagar åt att i vanliga ordning ta hand om hus, hem, barn, och trädgård - en ospännande men mycket harmonisk tillvaro, och i takt med att Arthur och Mallory närmade sig skolåldern tog Nelly upp privatundervisningen igen. Huset var fullt av pergamentbitar och fjäderpennor och ungar, både hennes egna och andras, och Nelly kände återigen den där stoltheten över att bidra till samhället. Det var trots allt framtiden som satt där vid hennes köksbord och försökte memorera sjuans multiplikationstabell.

Nelly Latimer behöver något att göra igen. Barnen är sedan länge utflugna, vid det här laget har hon till och med barnbarn i Hogwartsålder. Hon träffar dem så ofta hon kan, men de har förstås annat att göra under sina lov än att umgås med sin gamla farmor. Ja, Nelly Latimer har blivit gammal. De 63 åren har satt spår i form av valkar runt midja, höfter, rumpa och lår, hennes krusiga smålockar som en gång var ett ståtligt afro har grånat och klippts korta, och trots att de inte är särskilt framträdande så kan hon urskilja kråksparkar runt de bruna ögonen. Hon utbildade sig aldrig och tog aldrig något riktigt jobb, även om hon är stolt över att ha varit en så närvarande mamma, och att hon tagit så god hand om alla hem hon haft. Hon har ju fått så mycket lärdomar av det att hon kunnat hålla flera sådana studiecirklar för hemmafruar och hushållerskor, till och med så att hon kunnat skriva en bok i ämnet! Madam Cleansweeps hushållspraktika gavs ut på Phantasia Publishing för två år sedan, och det är en av Nellys största bedrifter i livet. Så nu behöver hon något nytt att göra. Frågan är vad...