SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Isadora Lowe [TDP - Chefsredaktör] (combefri)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Isadora Lowe [TDP - Chefsredaktör] (combefri)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Elizabeth ISADORA Meryl Lowe
Stratford-upon-Avon
Chefredaktör på The Daily Prophet

Solen strålar in genom fönsterrutorna och Isadora Lowe vaknar till insikten att hon måste ha glömt att dra för gardinerna kvällen innan. Mannen bland lakanen bredvid henne mumlar i sömnen och Isadora lyfter på ett blont, välansat ögonbryn åt honom, innan hon lägger benen över sängkanten, för in de bara fötterna i sina ljusgråa tofflor och reser sig upp. En kritstrecksrandig morgonrock hänger på en klädhängare bredvid sängen, och hon drar åt sig den och sveper om sin kropp innan hon lämnar rummet utan en blick bakåt.

Nere i det stora, rustika köket möter hon Eleonora. Den yngre systern är som alltid stilfullt klädd och smakfullt tillfixad - trots att det är lördag morgon. Hennes blonda hår, i samma nyans som Isadoras och snarlik frisyr, ligger ordnat mot hennes huvud och hon håller en rykande kopp i handen.
“Kaffe?” frågar hon Isadora, som svarar med en nick och sedan slår sig ner vid det bastanta träbordet, tar tag i morgontidningen som ligger där, troligen levererad av den dagliga ugglan för inte mycket mer än en halvtimme sedan, och slår upp den.
“Hade inte du sällskap igår?” frågar Eleonora.
“Jo”, svarar Isadora dröjande, medan hon börjar bläddra igenom The Daily Prophet.
“... och?”
En avfärdande axelryckning och vagt gestikulerande från Isadora mot övervåningen informerar Eleonora om att detta sällskap är kvar, men att Isadora har ungefär noll intresse av det. Hennes fokus ligger snarare helt på tidningen framför henne nu, men hon verkar inte läsa särskilt noggrant. Istället skummar hon, dock precis alla sidor, hennes blåa ögon skannar med invand säkerhet sida upp och sida ner, och sedan, efter sista sidan, lutar hon sig tillbaka i stolen och tar emot sin kopp kaffe från systern. Allt ser ut att vara i sin ordning.

Isadora växte upp som den äldsta systern i en skara på tre, och hon och hennes två småsystrar har alltid stått varandra väldigt nära. Så pass nära, faktiskt, att de nu, i vuxen ålder, delar på det stora huset i utkanten av Stratford-upon-Avon, och har gjort så sen de alla var i sena 30-årsåldern. Vid det laget hade det blivit tydligt - om det inte varit det redan innan - att ingen av de tre systrarna hade något intresse i att gifta sig, utan fann större nöje i sina karriärer, och med vänner och bekanta. Aurora, den yngsta, var journalist och nöjesreporter. Eleonora, mellansystern, jobbade inom förlagsbranschen. Och Isadora var chefredaktör på landets största tidning, The Daily Prophet.

Systrarnas föräldrar hade arbetade på ministeriet och på ett bokförlag och ända sedan hon var liten hade detta närt en stor fascination inom Isadora för det offentliga vs. det privata. Efter sina sju år på Hogwarts, där hon tillhört Gryffindor, hade hon därför genast givit sig i kast med en karriärbana inom journalistiken. Till en början hade hon frilansat, varvat med andra extraknäck hon kunde få för att klara av ekonomin, innan hon i tidiga tjugoårsåldern hade fått en lågavlönad tjänst snarlik den av en copywriter på The Daily Prophet. Men med initiativtagande och målmedvetenhet hade hon snabbt tagit sig uppåt och fick snart börja skriva egna texter.

Klockan är fortfarande tidigt, och Isadora räknar inte med att hennes sällskap från gårdagens tillställning på ministeriet ska vakna än på en timme eller två. Själv har hon alltid varit något av en morgonlärka. Det passade sig bra när en arbetade som chefredaktör på en tidning där nyheterna ständigt behövde uppdateras, ibland precis innan tryckning under den tidiga, tidiga gryningen. När hon har druckit upp sitt kaffe gör Isadora sig i ordning för dagen - trots att det är helg har hon saker att ta itu med. Sedan, på väg ut ur huset, greppar hon tag i ett av de klargröna äpplena i fruktskålen på köksbordet, och kliver sedan ut i trädgården. Hon är säker på att antingen Eleonora eller Aurora kunde visa hennes… gäst ut, när han väl vaknade. Ytterligare någon minut senare ploppar Isadora upp i närheten av The Prophets redaktion i Diagongränden. När hon kliver in där böjer de reportrar och annan personal som råkar vara på plats denna lördagsmorgon på sina huvuden som hälsning till henne, innan de återgår till sitt arbete. Isadora höjer skeptiskt på ögonen åt någon skribent som är i hennes onåd på grund av en klumpigt och idiotiskt formulerad text, och stannar till och uppdaterar sig om utvecklingen med en hos någon annan. Men redaktionen är relativt tom, och Isadora kan ostört röra sig bort till sitt kontor.

Efter ett tiotal år på The Daily Prophet hade hon sagt upp sig, efter att ha kommit i oenighet med en av tidningens äldre medarbetare, och sedan spenderat ytterligare några år med att frilansa. Hon skrev och fick också en bok publicerad om hennes år inom mediavärlden när hon var i sena trettioårsåldern. När hon var i 42 hade hon fått jobb på Framtida Förvandlingskonst, en av landets vetenskapliga tidskrifter, där hon till en början hade täckt inrikespolitik kring transformationsforskning och liknande. Efter nio år på tidningen blev hon erbjuden positionen som dess chefredaktör.

Till personligheten kan Isadora te sig rätt kylig vid en första anblick, men detta är framför allt en professionell yta som hon sätter upp, och som delvis döljer den passionerade och väldigt drivna insida som har tagit henne dit hon är idag. Hon tycker om rampljuset och att ha kontroll, men kan navigera sig fram utan att trampa fel personer på tårna. Det senare är visserligen något som hon har fått lära sig med åren, då hon varit så illa tvungen - att vara en kvinna i maktposition kom inte utan sina svårigheter, och hon hade insett snabbt att hennes eldiga personlighet eller att vara för mottaglig och öppen för att kompromissa hur som helst inte skulle löna sig i längden. Hennes raka kommunikation och - så småningom - upptränade och förfinade skoningslöshet hade sakta men säkert vunnit henne röster och anhängare från oväntade håll. Isadora hade också alltid haft, utöver sitt intresse för mediavärlden och journalistik, ett specifikt intresse för inrikespolitik och opinionsbildning, och när hon publicerade texter inom dessa områden fick hon medhåll både från en äldre, mer konservativ generation, och givande mothugg från en yngre, mer progressiv läsarskara som - i Isadoras ögon - hjälpte till att utveckla diskursen.

“Jag funderar på om jag ska ge mig på ännu ett försök med Jaimie”, spekulerar Isadora högt senare samma lördag, när hon kommit hem, nu inför Aurora. Den yngsta systern höjer utmanande ett ögonbryn åt henne.
“Åh, försök du. Men om jag inte misstar mig trivs hon rätt bra med att bara ta fotojobb hon tycker om, och hon har dessutom gjort en del fantastiska uppdrag åt oss det senaste halvåret.”
Aurora klickar förnöjt med en välmanikyrerade, lång nagel mot sitt glas vin där hon sitter i soffan mittemot Isadora. Isadora höjer på sitt eget ögonbryn åt henne, på ett nästan identiskt utmanande sätt. Det var en grej som de börjat med, att lekfullt gnabbas om vem som skulle få bäst tillgång till deras kusins dotters fotografiska förmågor. Isadora hade redan försökt locka tillbaka Jaimie till The Prophet sen hon intagit rollen som dess chefredaktör, men än hade inte den yngre släktingen nappat. Det grämde Isadora något, att Jaimie varit så korkad att hon haft ihop det med en kändis - för se bara vart det hade tagit henne. Inget jobb på The Daily Prophet längre, och halva mediavärlden emot sig. Isadora suckar.

Efter fem år som högsta tupp på Framtida Förvandlingskonst hade Isadora fått nog av transformationslära, och börjat söka nya höjder. När chefredaktörsposten på landets största dagstidning utannonseras var hon inte sen med att söka den. Anledningarna till att hon dessutom fick jobbet var ett flertal: dels för att hon hade jobbat på tidningen i unga dagar, dels hade rätt kontakter på både ministeriet och inom mediavärlden för att kunna promota sig själv, och dels hade en mycket god meritlista. Men dessutom erbjuder Isadora just både en säker, traditionell inställning som tilltalar tidningens äldre och mer konservativa läsare, liksom ministeriet, men också en yngre, lite fräschare målsättning i och med att hon är kvinna och ännu ganska ung för en chefredaktör. Hon har ett försiktigt och vid tillfällen väl dolt intresse för feminism, och hon uppskattar som sagt input från kritiska, yngre läsare och människor som Jaimie, för att inspirera i hennes styrning. Samtidigt är hon mån om att hålla maktpamparna - ministeriet, sponsorerna, de årtionden gamla prenumeranterna - inom räckhåll, och på gott humör. Det var trots allt ett bra sätt att själv få vara kvar i strålkastarljuset.