Alla med någon sorts OFF-ansvar inom SH får vara lediga (om de vill) fram till 1 september. Läs mer här »

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder. // Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

[Bibliotekarie] Brunella Vellarvo [BB] (Angfiel)

Användarens profilbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 573
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

[Bibliotekarie] Brunella Vellarvo [BB] (Angfiel)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Godkänd: 08 Oct 2011, 19:59

Brunella Vellarvo,
Île de la Cité, Paris, Frankrike


Flickan suckar högt för sig själv när hon stoppar in nyckeln i dörren, vrider om och kliver in i den lilla hallen som är hennes i alla fall några dagar till. Trots att hon egentligen är i en väldigt bra plats i livet för stunden är hon inte alls glad. Påsarna med matvaror som hon burit hem är genomdränkta av vatten eftersom hon insisterade på att använda miljövänliga tygpåsar istället för de där i plast som faktiskt skyddade om det kom en störtskur precis när hon skulle åka hem från sitt nuvarande jobb. Hon hade tagit tunnelbanan hem till sin lilla lägenhet i Paris som hon hade köpt på lånade pengar, lånade av sina föräldrar så det var i alla fall bra ränta, men givetvis hade den stannat mitt i en mörk tunnel på grund av något slags fel på någon startsignal så de hade blivit en och en halv timme försenade. Det i sin tur hade lett till att hon var tvungen att gå en kilometer längre till den affären som hade öppet så pass sent på kvällen eftersom den hon brukade handla vid hade redan stängt fem minuter efter att hon kommit fram. På vägen hem hade regnet fallit ner från himlen och det var då hon insåg att hon hade glömt paraplyet på jobbet.

Man skulle kanske kunna tro att detta var en ovanligt otursam dag i Brunella Vellarvos liv, men faktum är att sådana saker alltid verkade hända henne oavsett. För henne kändes det mer som en helt vanlig dag. Att hon dessutom på sin otur är en aning klumpig hjälper aldrig hennes situation något vidare. Hon är den personen som alltid lyckas ramla när hon bär något ömtåligt eller den personen som spiller över sin nya tröja det första hon gör. Så hade det alltid varit så länge som hon kan komma ihåg och så räknar hon med att det alltid kommer att vara till hennes stora förtret.

Det hade varit hennes jobb att stänga det lilla biblioteket som hon arbetade på vilket var anledningen till att hon var kvar så sent. Att stänga betyder inte bara att låsa dörren för efter att den detaljen var avklarad skulle hon lägga tillbaka inkomna böcker, organisera reserverade böcker som skulle gå ut med postleverans tidigt dagen därpå och lägga tillbaka alla böcker som folk lämnade runt omkring i biblioteket utan en tanke på att någon faktiskt måste ställa tillbaka dem. Ett tag funderade hon på att sätta upp arga lappar på hyllorna om att man ska ställa tillbaka böckerna, men insåg själv att det var en aning för tantigt att hålla på så eftersom hon inte är fyllda trettio ännu och därför borde hon inte bete sig som en tant.

Hon trivdes bra på jobbet så det var inte därför som hon hade valt att söka sig annat jobb, men problemet var att biblioteket som hon jobbade på var för mugglare och av mugglare. Brunella hade gått på Beauxbatons i sina skoldagar och sedan direkt velat utbilda sig till bibliotekarie, ett yrkesval hon vetat om redan i ung ålder att hon ville syssla med. Efter en ettårig grundkurs i litteratur och bokhantering som hon tagit visade det sig vara en aning svårt att faktiskt få jobb. Kursen hade inte varit den mest seriösa heller, men eftersom det inte fanns någon direkt högre utbildning för bibliotekarier i magivärlden fanns det inte så mycket annat att göra än att söka jobb, men hon hade ingen fot in någonstans och det var svårt att få jobb trots att hon lånade pengar av sina föräldrar och flyttade till Paris.

Efter ett års arbetslöshet i Paris där hon letade efter jobb på uteslutande magiska arbetsplatser var det hennes mamma som lyckades skaffa ett jobb åt henne genom ett par av hennes kompisar. Hennes mamma, som är mugglare, kände ägarinnan till biblioteket strax utanför Paris stadskärna och trots att hon inte var så pigg på det tog hon jobbet på mugglarbiblioteket. Det visade sig vara väldigt trevligt arbete med många äldre tanter som lärde henne massor om yrket och hon passade även på att ta några kurser tillsammans med mugglarna på fritiden som hon tyckte att hon kunde ha nytta av. Alla kurserna var sådana hon kunde söka till utan att ha något betyg eftersom hon knappast kunde visa dem de betyg som hon hade när hon hade gått ut Beauxbatons.

Det var bara två anledningar till att hon sökt jobbet som bibliotekarie på hennes gamla skola och som hennes pappa hade tipsat henne om. Första anledningen var för att hon behövde känna sig mer delaktig i magikervärlden igen. Hon använde förvisso en del magi på jobbet när de andra inte fanns i närheten, det var så mycket lättare att sväva tillbaka böcker än att behöva klättra på en stege, och det fanns inte en elektrisk pryl i hela hennes lägenhet, men hon kände sig trots detta isolerad från världen hon växte upp i och därför saknade otroligt mycket. Andra anledningen var för att hennes pappa hade påmint henne om att hon alltid kunde trycka på sitt efternamn en aning. Det hade inte fallit henne in när hon sökt jobb för flera år sedan, men på grund av den första anledningen gjorde hon det den här gången. Om det var en del för att hon hade ett fint efternamn eller om det bara var på hennes ganska imponerande meriter som hon fick jobbet vet hon inte men hon är inte den som skådar en given häst i mun.

Hon undersöker varorna som hon köpt med sig hem till lägenheten och ser om något förstörts på vägen hem. Brödet är det bara att kasta eftersom det var vått, men resten hade klarat sig verkar det som och Brunella börjar ställa in resten av varorna i skåpen. Hon försökte att inte köpa på sig för mycket eftersom hon skulle flytta om lite mer än två veckor. Lägenheten med det minimala köket, det pyttelilla arbetsrummet och konstigt nog ganska stora sovrummet hade varit hennes hem i flera år men hon hade ingen lust att betala hyra på en lägenhet som hon inte skulle bo i så särskilt ofta eftersom hon snart skulle bosätta sig på Beauxbatons. Hur hennes lägenhet kommer se ut där vet hon inte men hon hoppas att den är lite mer rymlig än hennes nuvarande även om hon trivdes bra i den.

Att hon är tvungen att ta sig till och från jobbet med hjälp av mugglartransporter beror på en sak Brunella gärna inte berättade för någon. Hon hade aldrig klarat av sitt transfereringsprov. Fem gånger hade hon försökt och varje gång splittade hon sig själv, den femte gången så pass allvarligt att hon låg på sjukhus i två dagar. Efter det ansåg hon att hon hade fått nog och valde att inte fortsätta förödmjuka sig. Att flyga kvast till ett mugglarjobb skulle inte komma på tal även om hon hade varit bra på att flyga vilket hon inte är och att skaffa flyttnycklar till två gånger om dagen hela tiden var omöjligt. Därför fick hon nöja sig med att trängas tillsammans med mugglarna när hon stod och väntade på tunnelbanan eller bussen. I vissa fall lyxade hon sig med att ta taxi, men det var sällan. Även det är en aspekt som hon känner att hon kommer trivas mer med att befinna sig i magivärlden och på en plats som Beauxbatons, hon behövde inte oroa sig för att inte kunna ta sig dit hon ska eftersom allt kommer ligga på behagligt avstånd.

Burken med gåslever som hon köpt speciellt för att fira sitt nya jobb stod och väntade på henne tillsammans med champagnen som hon planerar att sätta på kylning på fredag. Det skulle hon äta i helgen då hon bjudit in sina närmaste vänner och familjen. Hennes äldre syster kunde inte komma eftersom hon var på utlandsresa genom jobbet, men hennes yngre syster och föräldrarna hade lovat att komma. Det var inte ofta hon bjöd in alla på det sättet. De två bästa kompisarna som hon haft sedan skolan kom gärna och hälsade på förvisso, men det var skillnad från att ha en officiell bjudning och hennes föräldrar dök upp för ofta helt oanmälda för att Brunella ska trivas med det. Sen hon var liten har hon tyckt om att vara ensam och trivs med ett fåtal nära vänner. Att vara social på ett jobb ser hon som något helt annorlunda än att vara social privat.

Antagligen beror det på att hon i tidig ålder lärde sig läsa och hängav sig till fantasivärldar av olika slag. Eftersom hennes mamma är mugglare och hennes pappa en renblodig trollkarl hade hon tillgång till både mugglarlitteratur och magikerlitteratur även om hon valde att läsa det senare sina första år. Det var inte förrän hon började jobba på mugglarbiblioteket som hon insett vilka skatter det kunde finnas bland mugglarnas böcker. När hon var ung tyckte hon mest att det var löjligt hur mugglare trodde att magi fungerade, men när hon blev äldre kunde hon se charmen i det. Kanske för att hon dessutom fick mer förståelse för mugglarna när hon arbetade med dem dagligen.

Brunella rättar till sina tjocka glasögon med lila bågar, även de en storlek för mycket för att det ska passa sig på hennes ganska nätta ansiktsdrag. Hon själv tycker att de är häftiga eftersom de är just lila. När hon är färdig med att packa in matvarorna ser hon till att göra te och sätter sig i sin favoritfåtölj för att bara andas ut. Håret, som är någonstans mellan mörkblond och gråbrunt, är uppsatt i en slarvig hästsvans. Hon tycker inte om att ha det utsläppt eftersom det stör henne när det faller ner i ansiktet hela tiden, därför är lugg heller inget som hon skulle överväga. Till kroppen är hon lite för mullig för att kallas för smal men för smal för att kallas för tjock samtidigt som hon är ganska kort med runda kinder. Brunella är ingen som står ut i en folkmassa eller ens i en liten grupp människor, hon är oftast den som håller sig i bakgrunden och försöker klä sig som ”alla andra gör”.

Dante, hennes stora tjocka katt med lurvig svart päls hoppar genast upp i hennes knä för att få uppmärksamhet. Något hon gärna gör även om hon är trött.
”Har mamma varit borta för länge igen?” frågar hon katten som tittar upp på henne med sina stora gula ögon för att sekunden senare böja sig ner för att kunna slicka sig i baken.
”Tack för den...” muttrar Brunella men klappar honom ändå kärleksfullt på huvudet även om han är för upptagen med sin personliga hygien för att verkligen bry sig. Istället för att bry sig om Dante medan han ändå var upptagen passade hon på att plocka upp korsordet som ligger på soffbordet precis bredvid. Att lösa korsord och andra typer av ordlekar och pussel är något hon älskar. Det var en så fantastisk känsla som spred sig i hela kroppen när hon kom på ett ord som hon funderat länge på eller när hon löste en gåta som fanns i kategorin ”svår” i tidningen. Hon prenumererade både på mugglartidningen och på frankrikes stora magikertidning så att hon kunde veta vad som hände i båda världarna och det skulle hon vilja fortsätta med men hon har fortfarande inte listat ut hur hon skulle få mugglarnas tidning levererad till Beauxbatons.

Annars är det böcker som gäller och hon läser ut minst sex böcker i månaden. Där räknas både skönlitterära böcker och facklitteratur in även om hon föredrar de skönlitterära då de verkligen kastar in henne i en annan värld. En värld där vad som helst kan hända. Om hon plockar upp en facklitterär bok är det generellt ämnena mytologi, ovanliga örter och svampar eller psykologi av olika slag som lockar mest. Tre väldigt olika ämnen, men det är något med dem som har fått henne att fastna. Psykologi är nog det ämnet hon gillade bäst av alla eftersom det ingår så mycket i den. Självförverkligande böcker, böcker om hur man tolkar olika personlighetstyper, böcker om hur man kan påverka andra både genom tal och argumentation, böcker om hur man blir av med sina fobier osv. För att inte nämna alla ämnen som kan ”korsas” med psykologi, som sociologi och religionspsykologi.

När Dante anser att han fått tillräckligt mycket uppmärksamhet hoppar han ner från hennes knä för att lägga sig som en boll i fotänden av sängen. Brunella lägger ifrån sig korsordet efter att hon löst halva av det extra svåra och fastnat vid några kluriga ord. Hon orkar inte fortsätta då det är för sent på natten för det och gör sig istället ordning för sängen. För varje gång hon stänger av lampan och kurar ihop sig under täcket gör hon ett mentalt streck som symboliserar en dag närmare att hon ska flytta och hon inser samtidigt att hon kommer behöva börja packa på sin lediga dag imorgon. Det är med den lite dystra tanken, eftersom hon inte tycker om att packa, som hon somnar.