Alla med någon sorts OFF-ansvar inom SH får vara lediga (om de vill) fram till 1 september. Läs mer här »

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder. // Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Hugolino Fulbright [S] (WIW)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 562
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Hugolino Fulbright [S] (WIW)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Hugolino Ulric Fulbright, Melin-y-Coed, Wales

Fantomsjuvens mestertriks - En top hemlig gajd av Hugolino Fulbright

Steg ett: Följ alltid planen.

I den ljumma sommarnatten landar en mörk silhuett på taket till ett skrangligt skjul, vigt, ljudlöst och beräknat. Den smidiga kroppen är täckt i svarta kläder, en perfekt avvägning mellan rörlighet och anonymitet. Skuggans ansikte är dolt under en huva. Även för den som får en titt under huvan är tjuven svår att tyda; i hela Hugolino Fulbrights liv har ingen kunnat gissa hans etnicitet rätt på första försöket. Mörka ögon, mjuka drag och ljusbrun hy kan antyda nästan vad som helst beroende på vem man frågar. Till och med hans så kallade föräldrar tog fel till en början. Nuförtiden använder han det till sin fördel. Det missvisande namnet är bara ytterligare ett villospår, och förresten kallas han mest för Huggie.

Med hjälp av repet han har slängt över axeln firar han sig ned från skjulets tak, och svingar sig vant in genom fönstret. Senaste gången han bodde i en riktig stad började han träna parkour med mugglarkillarna i skejtparken, eftersom varje fantomtjuv värd sitt namn bör ha vissa akrobatiska förmågor. Särskilt en tjuv som fortfarande direktsänder sin plats till ministeriet om han viftar med trollstaven. Icke-magiska källor kan sitta inne med värdefull information för någon som han, och dessutom har de flesta mugglarbutiker extremt dålig säkerhet. Huggie tappar aldrig sikte på planen, varken för den enskilda stöten eller det övergripande målet: att vässa sina färdigheter till nästa stöt, och alla de kommande.

Även i skolan kan det finnas sådana tillfällen, och det gäller att inte gå miste om dem. För två år sedan valde han att läsa filosofi som tillvalsämne. Visserligen känner han redan till det mesta om världens beskaffenhet, men för att kunna ta från de rika och ge till de fattiga är det alltid bra att filosofera vidare. Han lade även till studier av magiska föremål, vars användbarhet i hans yrkeslinje bör tala för sig själv. Man behöver kunna förstå ett skyddssystem för att kunna bryta sig igenom det, och dessutom kommer han ha stor nytta av att kunna skapa egna mojänger när han blir myndig. Hans specialitet? Låsmekanismer.

På golvet angriper Huggie den stängda plåtlådan. Det enda som står mellan honom och priset är ett ynka hänglås, och tiden till hans undergång är knapp. När hjärtat bultar som hårdast träffar dyrken till sist rätt punkt och han belönas med det tillfredsställande klicket av framgång. Hans fingrar sluter sig om Diamanten, och så är han iväg igen.

Steg två: Tuma aldrig på dina prinsiper.

Som liten blev Huggie jämt och ständigt bollad mellan mammas olika vänner, släktingar och kollegor. Hon måste jobba. Han såg till att snabbt bli tillräckligt stor för att ta hand om sig själv istället, men en plats växte han inte ifrån. Hos familjen Strickland blev han en välkommen gäst istället för en gapande gökunge. Barnen lät honom vara med och leka fast han var minst, han fick hur mycket mellis han ville, och, viktigast av allt: Det var där han först lärde sig om världens beskaffenhet. Vem som styr, vem som blir nedtryckt och att man aldrig får sluta kämpa emot.

Men striden måste utkämpas på rätt sätt. Om man, som mamma, jämt försöker skydda, fly undan och undvika väntar inget annat än misslyckande. Om man med tänder, klor, och höjda röster försöker slåss mot överheten dömer man sig själv till samma öde. Det enda sättet att klara sig helskinnad är därför att ta sig fram på livets bakgränder, att gömma sig i skuggorna och endast göra sådant motstånd att det upptäcks först när man redan är långt borta. Och det är just det som Huggie tänker bli bäst på.

Med en sista kullerbytta rullar han under bommen in till parkeringen, där en kort, blond kille i hawaiiskjorta och basker stänger av ett tidtagarur.

“Tre trettifem, rekord ju!”

Huggie fäller ned luvan och möter tidtagarens strålande leende med dubbla v-tecken. Han kommer behöva byta ut sin blekblå hästsvans till en mer diskret färg innan skolan börjar.

“Men är du säker på att du får plats i det riktiga fönstret?” fortsätter baskerpojken. “Vi borde egentligen mäta dig.”

“Längdenheter är bara ett påhitt av tumstocksföretag för att sälja fler tumstockar. Jag är längre än dig, kortare än Jonny och lika lång som Ava. Det räcker för mig. Jag är fri.”

“Vi kunde ju stjäla en tumstock?”

“Nej! Det handlar om principen! De vill att vi ska ha ett behov av att mäta oss hela tiden, man måste lösa problemet från roten.”

“Så… är inte spegelbilder bara ett påhitt av spegelföretag för att sälja fler speglar?” inflikar hans eminenta kompanjon tillika broder tills döden skiljer dem åt.

Han gestikulerar menande mot den lilla, rosa fickspegel Huggie trollat fram från ingenstans, och som han nu vinklar åt alla håll och kanter för att sätta in smycken och ringar i olika delar av sitt ansikte.

“Vet du vad, Bob, det finns faktiskt ingen etisk konsumtion under kapitalism. Plus att min spegel har Hello Kitty på. Hon är anarkist.”

En tredje röst från andra sidan parkeringen avbryter dem.

“Jalla, kommer ni eller?”

Huggie lämnar hastigt över Diamanten till Bob. De två ger varandra en blick innan Bob kutar iväg allt han har, med skjortan desperat fladdrande i fartvinden.

Steg tre: Lita på dina kumpaner.

I början av sin karriär som fantomtjuv ville Huggie jobba ensam. Ju färre som kunde förstöra planen eller tjalla, desto bättre. Hogwarts blev hans första fasta punkt efter ett liv av opersonliga städer, sunkiga boenden och mammas äckliga gubbvänner. Grabbarna i sovsalen var som grabbar är mest: högljudda, bråkiga och inte att lita på. En kille var inte som de andra. Han var som Huggie, fast helt annorlunda. En själsfrände. Huggie och Bob lämnade inte varandras sida under skolåret, och samma sommar kammade han hem sitt största byte från ett snatteri någonsin, tack vare världens första certifierade Bob-distraktion. Huggie förstod att en medbrottsling man kan lägga sitt liv i händerna på är oumbärligt för varje lyckad mästertjuv och frihetskämpe.

Två år senare fick han upp ögonen för ytterligare en potentiell broder till sitt antikapitalistiska brottssyndikat. En broder som dittills gått gömd mitt bland Grabbarna, förklädd till en av dem. Ava kunde hålla käften när det behövdes, men snacka som få när det gällde. Även om Huggie och Bob har många fina kvaliteter mellan sig kunde de se att det i Ava fanns en chans att ta snatteriet – och framtidens storslagna stölder – till nya höjder. En dörr in i två nya världar: den sociala världens intriger, täckmantlar och lögner, och mugglarvärldens gympadojor, Sanrio-figurer och gangsterfilmer. Precis som våningssängen hemma hos Bob utökades med en extra slaf, fanns det nu en person till som Huggie skulle ta gift för. Fast om han får välja lever han trots allt helst ett giftfritt liv, och därför arbetar han kontinuerligt med Avas främsta styrka, och största svaghet: en fallenhet för improvisation.

“Vi sa samtal, inte samlag!” grälar Huggie några minuter senare, sedan han svidat om och mött upp de andra.

“Men kolla”, säger ägaren till universums bästa ögonbryn. “Jag förför hertiginnan, vi går in, låser dörren. Ni kan smita förbi utan oro. Hennes hjärna kommer vara fett distraherad, om ni fattar?”

“Du kan inte lägga in en massa förförande som inte finns i planen mitt under stöten!”

“Vi gör ju bara en övning.”

“Det är faktiskt en simulation av den verkliga situationen.”

“Planen var bra som den var, med samtal”, inflikar Bob.

Huggie vet varför Bob helst inte vill att Ava ska tjusa en massa tjejer, ens under en simulation. Han vaktar hemligheten med sitt liv, men förra året utnyttjade han vetskapen på ett o-broderligt sätt. De tillbringade många timmar och kvällar i färd med att skriva, debattera och omformulera Syndikatlagarna: heliga, okränkbara regler för både deras vänskap och deras kriminella karriär. Huggie såg att vissa spänningar hade potential att förstöra balansen inom gruppen. Han spelade ut sina vänner mot varandra, och lyckades rösta igenom två lagar som förbjöd romans dels mellan Bob och Ava, dels mellan Ava och Jonny, Bobs kusin som Huggie nog också skulle ta lite gift för, om det kom till kritan. Trots att han hade goda intentioner kan Huggie ibland känna ett styng av dåligt samvete. Lurendrejeri bör riktas mot överheten, och inte mot vapenbröder.

Till sist nämner någon det magiska ordet käk, och Huggie glömmer bort alla invändningar.

Steg fyra: Åk inte fast.

“Ska bara sopa igen spåren!” viskar Huggie över axeln när han joggar tillbaka till skjulet. Raskt men omsorgsfullt återställer han platsen som den såg ut innan de anlände. Han slänger ned all deras utrustning och sina tjuvkläder i ryggsäcken, för att undvika onödiga blickar.

Konsten att ligga lågt är ytterligare ett kunskapsområde han ständigt slipar. Han jobbar stenhårt för att skrapa ihop godkända, medelmåttiga betyg, ser till att inte delta i regelbrytande aktiviteter på skolan, och håller till och med allt hemligt för mamma. Fast när han gör sin första stora stöt ska han se till att hon aldrig mer behöver förlita sig på blodsugande chefer eller manligt sällskap för att kunna försörja sig.

De enda som har öppet är ett mugglarställe med snabbmat som Ava går i god för. Huggie oroar sig över det suspekta i att dyka upp med en stor väska mitt i natten, men inte mer än att han kan övertalas av en hägrande dubbel cheeseburgare. De lämnar området uppsluppna, med armarna om varandra. Och så är de inte längre inbrottstjuvar i en ond, rik mans herrgård. Parkeringsplatsen är bara en plätt asfalt med bortglömda mugglarfordon, Diamanten bara en tom trolldrycksflaska, och Hugolino Fulbright är bara en femtonårig pojke med stora drömmar.