SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Aster Euston [S] (Byron Blue)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Aster Euston [S] (Byron Blue)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Aster Euston; Coldingham, England

Att vara yngst i en familj med fyra barn hade sina fördelar. Aster slapp allt ansvar, fick all uppmuntran och kraven som ställdes på honom var lägre än på alla andra familjemedlemmar. Eftersom familjen Euston hade gott om pengar och höll hårt på traditioner slapp Aster allt vad ärvda kläder hette och huset hölls i gott skick av deras husalv Alby. De äldre syskonen hade stakat ut sin egen väg i livet. Engram var äldst och hade gått ut Hogwarts för två år sedan. Han hade alltid intresserat sig för affärer och arbetade nu med att importera kittlar från Kontinentaleuropa för sedan sälja de i Storbritannien. Josbeth gick sista året på Hogwarts med utmärkta betyg och drömde om en framtida karriär som astrolog. Att välja ett respekterat och inkomstbringande yrke var viktigt i familjen Euston. Mr Euston hette egentligen Albert men kallades aldrig för det (han var enbart mr Euston, pappa och Bertie) arbetade med reklam på företaget ”Lewyn and Euston”. Företaget hade han grundat med sin barndomsvän Andrew Lewyn och trots att företaget inte var särskilt stort med sina fem anställda var det mr Eustons stolthet. Mrs Euston lystrade mer än gärna till namnet Louise och hatade alla former av smeknamn. Hon arbetade i försäkringsbranschen och var en hejare på försäljning och inställsamhet. När Engram föddes var Mrs Euston tudelad då hon å ena sidan hade en mycket traditionell syn på könsroller i äktenskapet och familjelivet men å andra sidan var en riktig karriärist. Lösningen blev att arbeta en dag mindre i veckan och be Lousies mamma Josbeth den äldre att se efter barnen de övriga veckodagarna. Mormor Jo var tveksam till sin dotters val att arbeta istället för att uppfostra sina barn men gladde sig åt tiden med barnbarnen. Hon tog sig friheten att flytta in hos sin dotter och svärson så snart Engram fötts och blev sedan kvar. Mormor Jo var nu till åren kommen och brukade spendera dagarna med att sticka, klappa familjens gråa katt Sal och baka äppelpaj.

Både Engram och Josbeth kallade Slytherin sitt hem precis som mr och mrs Euston hade gjort under sin tid på Hogwarts. Aster hoppades innerligt att han också skulle bli sorterad i Slytherin. För tre år sedan hade familjens tredje barn, Adelaide, blivit sorterad i Hufflepuff och paniken i hemmet visste inga gränser. Efter att föräldrarna samlat sig lite skickade de ett långt brev till sin yngsta dotter och trots att Aster inte läst brevet förstod han innehållet efter att ha hört föräldrarnas samtal. ”Betona att hon måste visa upp särskilt akademisk merit Bernie” hade hans mor sagt när hon stod lutad över axeln på sin man. ”Och att vi förväntar oss att hon bara beblandar sig med ansenligt folk.”

Kraven på hur man skulle bete sig och vilka värden som var viktiga var tydliga i familjen Euston och hade varit det i generationer. Att bli sorterad i Slytherin var i sig inget krav men de värden av ambition, renblodighet och tradition elevhemmet representerade var en central del i familjens självbild. Adelaide blev därför snart förlåten även fast hon egentligen inte gjort något fel och inget hellre önskade än att få bära gröna färger. Istället var det gula färger som förgyllde hennes skoluniform och hon var noga med att aldrig bära den i hemmet. På vissa sätt var familjen Eustons hem en plats av förväntningar och höga krav men Aster upplevde det inte så. Han var likt sin storasyster Ade en väldigt godhjärtad person och de två stod nära varandra. Deras godhjärtade och omtänksamma personlighet kritiserades inte av någon familjemedlem utan upplyftes snarare som något positivt. Familjen Eustons hem var en varm plats, fyllt av kramar och omtanke. Men det fanns alltid en tydlig ram att förhålla sig till och än viktigare hålla sig inom. Ade stod nu på kanten av denna ram och ett snedsteg riskerade att knuffa henne utanför. Aster själv var inte i risk, han kom undan med mycket mer än de tre äldre syskonen sammanlagt. ”Du är min lilla ängel” sade hans mor ofta och kramade honom hårt. Hennes lilla ängel kunde inte göra något fel och det levde gärna Aster upp till. Han var både omtänksam och välartad men inte särskilt ambitiös. Han hemskolades av en äldre dam som hade tagit flera unga magiker under sina vingar. Tyvärr var Aster en av de svagare eleverna. Hans föräldrar såg dock aldrig detta som ett problem och sade till varandra att han bara var en liten pojke. Hans äldre bror Engram skulle aldrig kommit undan så lätt utan istället betonades mätbar akademisk framgång tidigt för Engram, Josbeth och Adelaide. Om Asters uteblivna akademiska framgång berodde på bristande ambition eller bristande förmåga förblev därmed outsagt och stannade vid en tyst överenskommelse om att han skulle prestera lika bra som de äldre syskonen bara han kom till Hogwarts. En anledning till att föräldrarna inte oroade sig i den utsträckning de annars skulle gjort var att Aster helt enkelt valde att utelämna viss relevanta fakta. Han hade ofta troliga undanflykter till varför just den senaste uppgiften inte lämnades in eller varför han fått dåliga resultat på senaste provet. Detta utelämnande av sanning gick åt båda hållen och häxan som var ansvarig för hemskolning fick sin beskärda del av fint inlindade lögner. Det var inte det att Aster planerade att ljuga, i grund och botten tyckte han att det var dåligt, men när han hamnade i knipa på något sätt var det hans första val och han var förvånansvärt bra på det.

Familjen Euston bodde i ett stort stenhus utanför de lilla samhället Coldingham. Huset låg precis vid kanten av klipporna som slutade brant mot havet. En bit bort låg ett gammalt kloster som attraherade mugglarturister under årets alla månader. Familjens hus hade två våningar och Asters fönster vätte åt söder. Från rummet såg han sin favoritplats i hela världen – växthuset. Han älskade att vara i växthuset oavsett tid på dygnen och årstid. Han tog själv handom alla plantor där inne och familjen förundrades ofta över hur han kunde ta så väl handom dem. De anade alla att ett uns okontrollerad magi hjälpte växterna att trivas och växa upp till glastaket. Det var också i växthuset som Aster och Adelaide spenderade den mesta av sin tid tillsammans innan hon började på Hogwarts. Ade satt i en gammal rottingfåtölj insvept i filtar och läste medan Aster påtade i rabatterna. Det var Ade som från början hade intresset för växter och även hon som propsat för att hennes lillebror skulle heta just Aster. ”Det är septembers månadsblomma” hade hon deklarerat med en självklarhet i rösten som bara en treåring kan framkalla. Föräldrarna var inte överförtjusta i blomtemat för sin yngsta son men när de insåg att det även betydde stjärna var valet givet. När de var små hade Ade lärt Aster allt om växterna i växthuset och nu var intresset hans mer än hennes.

Dagen Aster fick sitt brev från Hogwarts var alla i familjen hemma. Det var en solig dag och temperaturen steg sakta med säkert i växthuset. Aster svettades i sin ljusblåa skjorta som klibbade fast mot hans ljusa hy. Det lockiga kortklippta bruna håret hade en tendens att bli ännu mer lockigt när Aster vistades i växthuset och så var det även denna dag. Vad de övriga i familjen höll på med visste inte pojken för han kände att han ville vara själv när han skulle öppna brevet från Hogwarts. Det var en högtidlig stund. Det hade i alla fall varit det om Aster faktiskt hade brevet i sin hand. Istället hade han instruerat familjens husalv om att leverera inkommande brev direkt till honom. Detta hade inte skett då hans pappa sett ugglan på långt håll, tagit emot brevet, öppnat det och sedan ställt det bredvid de en vas med rosor som prydde köksbordet. Någon timme efter ugglan anlänt gick Aster in i huset igen med långsamma trötta steg och möttes av en väldig uppståndelse. Alla hans favoriträtter stod framdukade och mormor tillagade äppelpaj. En kör av grattis utbrast när familjen såg Aster och han blev kramad av alla på nästan samma gång. Denna kärleksfulla och stöttande familjebild var ena sidan av familjen Euston samtidigt som den dömande och resultatinriktade sidan alltid lurade runt hörnet. Vid elva årsålder märkte inte Aster av den där andra sidan men precis som hans äldre syskon skulle han snart bli varse.

Aster tänkte på den där augustidagen när han blickade ut över de fyra långborden i den stora salen. Han hade hört talas om de festmåltider som serverades på Hogwarts och såg med stor entusiasm framemot det. Nu hade han dock viktigare saker att göra än att mumsa i sig festmat då den alldeles för stora sorteringshatten fördes mot hans huvud. Den var stor nog att täcka både hans hår, lätt utåtstående öron och blåa ögon. Innan hatten hade satts på hans huvud slängde han en blick mot Ade vid det gula Hufflepuff-bordet och tänkte för sig själv, ”Jag hoppas så att jag inte hamnar där.” Han visste med sig att Ade klarade pressen det innebar att inte sorteras i Slytherin men han själv skulle aldrig klara det. ”Snälla hatt, låt mig hamna i Slytherin. Jag lovar att jag alltid ska göra mina läxor och alltid ska svara på alla frågor” tänkte han och kort där efter ropade hatten med all kraft ut elevhemmet som skulle bli hans.