Sida 1 av 1

Amadeus Acton-Aldwych [S] (Kyashi)

Postat: fre 29 jan 2021, 00:07
av SORTERINGSHATTEN
18/11 - 2007

Solen lyser in genom det stora fönstret och lyser upp rummet innanför. En obäddad säng, en stor garderob, ett skrivbord, massor med affischer, som mest var bilder på olika quidditchlag och quidditchspelare, på väggarna och en stor spegel på ena sidan av väggen är det som finns därinne. Om man inte räknar med alla kläder som ligger slängda överallt och alla andra småprylar. Framför spegeln i rummet står en pojke. Hans korpsvarta hår ligger snyggt och de bruna ögonen plirar vaket mot sin spegelbild. Han drar en hand genom sitt hår och ler sedan självsäkert. Han gillar verkligen hur han ser ut. Om man inte räknar med det väldigt störande födelsemärket som sitter på näsan. Amadeus, som är pojkens namn, vänder sig till sitt rum och ler. Rummet var väldigt stökigt, men han gillar när det är stökigt. Speciellt när de vuxna stör sig på det. Han flinar, och just när han gör det knackar det på dörren.
”Kom in,” säger han till den som knackat, och in genom dörren kommer en liten husalf.
”Middagen är serverad, herrn,” säger den lilla husalfen och bugar djupt. Sedan backar den ut ur rummet och försvinner neråt korridoren.
Amadeus kastar en sista blick i spegeln och går sedan efter den lilla alfen. Han går längs den långa korridoren som leder till matsalen i herrgården Amadeus bor i tillsammans med sin pappa Jasper, sin mamma Mariette, och sin störande lillasyster Anastasia. Herrgården ligger en bit utanför Lincoln, men Amadeus har knappt varit utanför herrgårdens mark. Att umgås med mugglare är något som varken Amadeus eller hans föräldrar tycker att han ska göra, så Amadeus får hemundervisning av sin mamma så att han ska slippa att gå i någon mugglarskola och slippa umgås med mugglare. Amadeus har ju självklart varit och hälsat på släktingar. Och han hade ju varit i diagongränden många gånger. Men just i Lincoln hade han inte varit mer än kanske en gång.
Amadeus pappa, Jasper var någon slags forskare. Amadeus hade inte riktigt koll på vad han gjorde, men han tror det handlar om trolldrycker, eftersom när Amadeus är i Diagongränden med sin pappa så köper Jasper alltid någon bok om trolldryckskonst, eller så köper han någon ingrediens till någon trolldryck han ska göra. Amadeus såg fram emot att få lära sig mer om trolldryckskonst någon gång.
Amadeus kommer fram till dörren som leder matsalen. Dörren står vidöppen och Amadeus kliver in och ler snett mot sina föräldrar som sitter vid bordet och väntar.
”Varsågod och sitt, herrn,” säger alfen som nu står och har dragit ut en stol för honom. Amadeus går och sätter sig på stolen, som står bredvid hans mammas plats. Amadeus ler snett mot sina föräldrar, och då kommer även Anastasia in i matsalen. Hon sätter sig ner mitt emot sin bror. Alla tar för sig av maten och börjar äta.
”Hur går det med läxan du fick?” frågar Mariette sin son mellan tuggorna.
”Det går jättebra,” säger han och ler mot sin mamma. Egentligen hade han inte ens börjat, men det behövde ju inte hon veta.
”Hur går det för dig då?” frågar Mariette sin dotter.
”Åh, det går bra. Jag är redan klar med den. Kan jag få gå ut och flyga på min kvast sen?” frågar hon sin mor och ler inställsamt.
”Ja, det går väl?”
”Jag har råkat se att hon inte har jobbat med sin läxa någonting,” avbryter Amadeus och ler retsamt till Anastasia.
”Är det sant Anastasia?” ler Jasper lugnt mot flickan.
”Nej jag... Jag har jobbat hela eftermiddagen!”
”Och det ska jag tro på?”
”Ja, det ska du.”
”Jag tror att vi gör så att Amadeus får gå ut och flyga, och du får stanna inne och göra läxan, och tänka över vad du har sagt till mig.”
Anastasia flämtar till och får tårar i ögonen.
”Men jag talar ju sanning!?” flämtar hon till. ”Åh vad jag hatar er! Jag är inte hungrig längre,” säger hon och springer ut ur rummet och bort i korridoren.
Amadeus ler för sig själv. Det var så lätt att få sina föräldrar på sin sida, även när det gäller Anastasia.
Plötsligt flyger in en brun uggla i rummet. Ugglan landar framför Amadeus och släpper ner ett brev bredvid tallriken.
Amadeus ser förvånat från ugglan till brevet. Vad kan det vara för något som kommer nu. Han känner inte igen ugglan, så det är nog inte från någon släkting. Amadeus tar upp brevet, och ugglan flyger iväg igen.
”Varför kommer en uggla och stör nu när vi sitter och äter?” mumlar Amadeus’ pappa irriterat medan Amadeus vänder på brevet och ler stort. Äntligen kommer brevet han har väntat på så länge att få.
”Vad är det för något du har fått?” frågar Amadeus mamma nyfiket.
Amadeus ler mot sina föräldrar.
”Det är från Hogwarts,” säger han och ler snett. Mariette ler stort mot honom.
”Jaså, kommer det nu,” ler hon mot honom. ”Ja, jag har hört att Azrael också ska börja i år, så då ses ni nog.”
”Ja, det gör vi nog,” svarar Amadeus lite frånvarande. Han svalde det sista av maten på tallriken. ”Får jag gå från bordet?” frågar han sedan och ler mot sina föräldrar.
”Varsågod,” ler Mariette.
Amadeus reser sig upp och går iväg. Att flyga på en leksakskvast var inte något som han hade tid med nu, flyga kunde man ju göra på Hogwarts istället, där man fick ha riktiga kvastar. Men nu måste han ju berätta för Serika om vart de skulle om någon månad. Sedan måste han ju skryta lite för sin syster som inte får börja på Hogwarts förrän om ett år. Amadeus springer genast iväg genom korridoren för att leta reda på sin bruna tornuggla.