Alla med någon sorts OFF-ansvar inom SH får vara lediga (om de vill) fram till 1 september. Läs mer här »

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder. // Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Catriona MacQueen [R] (Nowheregirl)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 562
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Catriona MacQueen [R] (Nowheregirl)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Catriona Aileen MacQueen: Glasgow, Skottland

”Din uppsats, miss Thunder, vi behöver prata om den; kan du stanna kvar?” frågar professor Sand strängt och hans annars så varma blick spänner sig fast i henne när han greppar tag om hennes handled när hon är på väg ut genom dörren. Juno Thunder sneglar upp på professorn och hon biter sig i underläppen.

”Cat?” Den trettonåriga - snart, om bara några få månader i alla fall, fjortonåriga - Ravenclawtvåan Catriona MacQueen slänger snabbt ihop anteckningsblocket, hennes runda kinder röda av såväl genans som av… annat.
”Vad?” Hennes röst är lätt defensiv och hon ger klasskamraten en mörk blick för det brutala uppvaknandet från den drömska värld där professor Sand och Juno Thunder - en sextonårig selfinsert som Cat använt sig av sedan hon först började skriva ordentligt för nästan 1,5 år sedan - kunde göra vad helst Catriona önskade.
”Skulle bara säga att lektionen är slut”, mumlar elevhemskamraten Alfie och Cat fnyser lite innan hon i makligt tempo börjar plocka ihop sina saker, irriterad över att det är den lilla tönten som sagt till henne och inte typ Pavo eller nån. Hon drömmer sig ofta bort på lektionerna, alltför upptagen med att skriva ned nya idéer om Juno Thunders äventyr för att kunna bry sig om träliga lektioner. Professor Sand tittar upp från uppsatserna han håller på och rättar och ger henne en snabb blick då hon, sista av alla, lämnar klassrummet.

”Juno.” Han riktigt smakar på namnet och en rysning går genom Junos kropp. ”Får jag lov att kalla dig det, miss Thunder?” Professor Sand fattar tag om hennes hand och Junos kinder blir lika röda som de rödaste av betor. Han trycker hennes hand mot hans bröstkorg och hon låter sina fingertoppar röra vid hans vita skjorta.

”Du vet säkert inte ens vad b-sidorna heter!” kontrar Cat ilsket medan hon stegar bort mot dörren. Lux är helt dum i huvudet om hon tror att hon är ett större fan till The Runaway Hippogriffs än vad Cat är! Nog för att Catriona, vars ynk till mamma inte ens berättat om magivärldens existens för sin familj förrän Ewan fått sitt antagningsbrev, bara känt till det magiska 90-tals punkbandet i något år så är hon ändå övertygad om att hon är ett mer dedikerat fan än vad Lux freaking Atkins någonsin skulle kunna vara. De båda flickorna har hamnat i luven på varandra ända sedan de började i ettan. Det är klart att det inte alltid är fullskaligt krig mellan dem, men alltför ofta hamnade de i bråk om egentligen helt menlösa saker som plötsligt betyder världen för dem båda. Det hade uppenbarligen inte blivit bättre när de börjat tvåan:
”Jag kan alla deras b-sidor, till och med till de japanska singlarna!” skriker Lux tillbaka och trots att det har Cat som fått det att handla om b-sidor kan hon inte låta bli att känna sig irriterad över att hennes sovsalskamrat är en sån besserwisser!
”Wow, vaddå, vill du ha en medalj?” säger hon hårt innan hon smäller igen dörren till andraårsflickornas sovsal. Hon tycker inte om att ha fel, och tycker absolut inte om att erkänna när hon har det.

”Miss Thunder, låt mig visa hur du ska grensla en kvast. Du måste ha fast grepp om kvastskaftet, förstår du.” Proteus Pimley vars starka och muskulösa armar gärna skulle få hålla om henne en kall natt. Junos kinder hettar till över att hon tänker så om en man som inte är Logan, men hon kan inte rå för att det pirrar till i hela hennes kropp så fort professor Pimley tittar på henne.

Fingrarna far snabbt över tangentbordet när hon vant skriver in användarnamnet på favoritsajten. Som k1tc4t har Cat fått sig en gedigen följarskara som läser och kommenterar hennes fiktiva alster om hur det var att bo på en magisk internatskola med universums hetaste professorer. Det är sommarlov och hon sitter i skräddarställning på sin säng med laptopen i sitt knä.
”Juno är en sån bitch varför är hon otrogen mot Sand?!? Hon förtjänar inte honom.” Med en irriterad rynka mellan sina mörka, buskiga ögonbryn läser Cat den kritiska kommentaren som någon anonym skrivit under hennes senast publicerade fanfic. De allra flesta är positiv och välkomnar den heta idrottsprofessorn Pimleys muskulösa muskler, men det fanns alltid någon som skulle vara kritisk och tro sig veta bättre än författaren själv varför Juno agerade som hon gjorde! Cat knäcker sina fingrar och sträcker på nacken innan hon bestämt börjar skriva ned ett svar till kommentaren. Hon tog ingen skit, vare sig från klasskamrater eller anonyma internettroll som trodde de var nått!

Pimley lyfter upp henne från marken. Det är som om hon inte väger någonting i hans famn. Han lägger en hand på hennes panna och hans mörkbruna ögon tittar oroligt på henne.

”Cat?” En knackning på dörren får Cat att smälla igen sin laptop. Hon rättar till den svarta kjolen som sitter tajt över hennes kraftiga lår. Hon har varit tjock sedan hon var liten, och aldrig bett om ursäkt för det.
”Mm?” svarar hon och försöker hålla sig kort så att inte rösten ska avslöja henne. Ewan öppnar upp dörren på glänt och kikar in och Cat fingrar lite på den nyinköpta talmagiboken som ligger orörd bredvid henne på hennes obäddade säng.
”Pappa är här, har du packat klart?” Föräldrarna hade skiljt sig året efter att Ewan börjat på Hogwarts och pappa hade flyttat till andra änden av stan. Inte för att Cat brydde sig, hon hade klarar sig bra utan hans ständiga närvaro, så det så. Det där med känslor har aldrig riktigt varit Cats grej. Det är klart att hon har dem, men betyder det att hon måste gå runt och prata om dem med andra?
”Mm, typ”, svarar hon undvikande och slår ned blicken. Hon tycker inte om att åka till pappa. Hans ställe har aldrig känts som hemma och det är känns alltid konstigt att komma där med sin väska med kläder som om hon var en hotellgäst. Ewan tycks märka hennes motvillighet, för han slår sig ned bredvid henne på sängen och låter sig egen ryggsäck dimpa ned på golvet.
”Är du okej?” frågar han och hon nickar innan hon lutar huvudet mot hans trygga axel. När hon fått sitt Hogwarts-brev hade hon blivit överlycklig. Syskonens äldsta bror, Ben, hade inga magiska förmågor och i smyg hade Cat alltid hoppats att det faktum att både hon och Ewan var magiker skulle göra henne och mellanbrodern mer tajta än vad Ben och Ewan varit. Därför hade det varit något av en besvikelse när hon börjat Hogwarts och inte hamnat i Hufflepuff där Ewan gick. Det hade inte tagit henne lång stund att känna sig hemma i Ravenclawtornet sen, men ändå hade hon hela första året känt en sorts saknad i bröstet av att äntligen befinna sig så nära sin storebror men ändå så långt bort.
”Måste vi åka?” mumlar hon och Ewan drar en hand genom hennes mörkbruna hår vilket får luggen på hennes långa bowl cut att rufsas till. Ewan är okej att visa sig sårbar framför.

”Proteus?” Det finns något sårat i Logans ögon och det hugger till i Junos hjärta, för hon vet att det är hon som orsakat den för sorgen.

Cat sitter intryckt vid fönsterplatsen i en kupé på Hogwartsexpressen fylld med blivande Ravenclawtreor. Hon trivs där, mitt i röran, och trots att hennes ljusbruna ögon tycks mer fästa på skrivblocket i hennes famn lyssnar hon ändå på klasskamraternas samtal. Snart ska de börja trean och Cat är redo.