Alla med någon sorts OFF-ansvar inom SH får vara lediga (om de vill) fram till 1 september. Läs mer här »

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder. // Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Lancelot Honeycutt-Meadows [H] (Lio)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 562
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Lancelot Honeycutt-Meadows [H] (Lio)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Lancelot Sebastian Honeycutt-Meadows; Oxenhope, England


När Lancelot Honeycutt-Meadows var elva år gammal halkade han på ändan mitt under en dansuppvisning. Det var halt på scengolvet och nervositeten tog överhanden trots flera veckors övning på dansskolans sommarkurser. Han var otröstlig och mellan tårarna svor han att aldrig någonsin sätta sin fot i en steppsko igen.

Det var inte det att det gjorde ont, eller ens att Lancelot skämdes så värst över att ha gjort bort sig inför allas föräldrar. Nej, det värsta var att han hade förstört för gruppen! Det fina numret de övat på hela sommaren förstördes av honom och hans dumma skosulor! Lancelot vågade inte se kamraterna i ögonen fast de var omtänksamma och frågade ifall han hade slagit i svanskotan. De bedyrade att numret var bra ändå, ingen var arg. Lancelot bad om ursäkt flera gånger, öronen döva för annat än att han skulle ha förstört hela uppvisningen.

Så har han fortsatt. Ofta självkritisk, alltid beredd att ursäkta sig. Lancelot vill göra rätt för sig, inte svika, inte misslyckas. Även när det, som under hans första år på Hogwarts, innebär att han måste traggla stjärnbilder hela natten inför ett prov i astronomi eller be Hermes Heart om ursäkt säkert tio gånger för den där lite för ärliga saken han råkade haspla ur sig och som klasskamraten tog högst personligt. Det var tur att han hamnade i Hufflepuff, i alla fall, där elevhemskompisarna för det mesta tycktes ha gott uppsåt och tålamod med både hans många ursäkter och bitvis dramatiska oro över allt från trolldrycksläralektioner till huruvida elevhemmet skulle hata honom för all framtid efter att han råkade dra på sig minuspoäng för sen ankomst.

Att aldrig steppa igen var ett löfte han inte höll. Till sommarlovet satt Lancelot vid köksbordet i det rymliga huset utanför Oxenhope och kryssade för sommarklasser på anmälningsblanketten. Steppdans och balett. Äntligen hade han dessutom nått upp till åldersgränsen för att få prova pardans!


Första dagen på sommarkursen blev han ihopparad med Chloe Parker från sin klass på Hogwarts och när terminen började fortsatte de öva vals och foxtrot tillsammans ibland. Chloe var vigare än Lancelot och hjälpte honom att stretcha för att få bättre teknik när han dansade balett. Det krävdes mycket övning, men han uppskattade att ha en rutin och ett tydligt mål att traggla mot. Under sommaren hade han vuxit ifrån sin mer melodramatiska sida, åtminstone delvis, och fann det lättare att knyta an till klasskamraterna. Inför ämnesvalen till trean invigde Harper Hiems-Hollingberry honom i de magiska djurens fascinerande värld. Allt som flög fångade Lancelots uppmärksamhet. Majestätiska drakar i vackra färger och framförallt de ståtliga, stoiska Hipogrifferna.


Lancelot ville inte svika Chole, så han tog pliktskyldigt både pardans och balett till sommaren. Steppdansen var han för stor för nu, eller så hade han svårt att förlåta oförrätten steppskorna en gång hade gjort honom. Han hade riktigt kul på dansen, även att det först hade känts mer lockande att inta solstolen bredvid storebror Tristan i trädgården och bläddra i böcker om hippogriffer och fenixar än att gå in i dansstudion tillsammans med lillasyster Gwen som alltid hade på sig de nästan pinsamt fluffiga och pastelliga tutus och rosetter som mamma Mei tyckte om att klä henne i.

Mycket kändes pinsamt plötsligt. Saker han tidigare gillat, som steppdans och gobbsten blev töntiga som över en natt där på sommarlovet. Under hösten skaffade Lancelot dessutom flickvän, Florence Ackley från Ravenclaw. Hon läste latin, precis som han gjorde utöver skötsel och vård av magiska djur och alkemi. Lancelot oroade sig över de tre tillvalen hans föräldrar gjort klart att de förväntade sig. Två var inte nog! Han kämpade med betygen redan, men ville inte göra föräldrarna besvikna eller framstå som lat. Florence var hur som helst sötast i världen och förhörde honom på glosorna samtidigt som de höll hand. Sedan tog det slut, Florence var kär i någon annan och Lancelot fick tröstas, återförsäkras och tröstas igen av vännerna i Hufflepuff.

Lancelots första och enda B landade på köksbordet den sommaren. Ett stort, elakt sådant i alkemi, ämnet som storebror Tristan uppmuntrat honom att välja. Pappa suckade uppgivet, skakade på huvudet.
“Det där får vi ordna upp”, sade han.

Det ekade i hans huvud när han knuffade mer fart på gungan i eken där Gwen satt och ivrigt ville ha mer fart. ‘Varför kan du inte vara lika duktig som din bror för? Du måste anstränga dig!’ hade ingen egentligen sagt, men tanken på att det var vad bägge föräldrarna tyckte kunde Lancelot inte släppa. Han var kass jämfört med Tristan, både skolmässigt och fysiskt, med sin späda kroppsbyggnad och milda, ovala ansikte med de lite bredare läpparna. Det enda de hade gemensamt var väl den gyllenaktiga hudtonen och de mandelformade, mörkbruna ögonen, även att Lancelots oftast delvis doldes av glasögonen som vilade mot hans lilla uppnäsa. Det svarta håret också, men Tristan höll sitt kort och Lancelots räckte halvvägs till hakan.

Alkemiboken var redan välläst då Lancelot damp ner i klassrummet för terminens första lektion. Hur mycket det hjälpte att läsa boken när han inte förstod teorin var diskutabelt. Hans mamma hade iallafall belönat fliten med det som stått högst upp på Lancelots önskelista ända sedan trean, ett eget husdjur. Puffsurraren Shortsnout fanns där med sin mjuka päls när han inte fattade förvandlingskonsten eller misslyckades med sina piruetter. Med fluffbollen i famnen vågade han sträcka ut en hand till Ewan MacQueen också, han som inte längre hade vännen Layton Malkins på skolan, och åtminstone se så att han var någorlunda okej.

Lancelot hade önskat att klassen bara kunde hålla ihop utan problem allihop, alltid. Inga konflikter, ingen som hamnar utanför. Han blir nervös av sådant både i skolan och hemma, får ont i magen och kan inte sluta grubbla.Vem är arg på vem och varför? Och viktigast av allt, är någon arg eller besviken på honom?