SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Om du ville ha kvar dina karaktärer behövde du säga till i den här tråden senast 23:59 sön 2 februari. Sade du inte till i tid har dina karaktärer nu rensats ut.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Rionna O'Flaherty [H] (Rebbilina)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 482
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Rionna O'Flaherty [H] (Rebbilina)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Godkänd » 30 Dec 2012, 23:37

Rionna O'Flaherty, Dublin

”Fotoalbumet, ritblocket, Charlie And The Chocolate Factory, The worst Thing About My Sister, The Witch, The Lion And The Wardrobe…” Elvaåriga Rionna O’Flaherty räknar upp de böcker hon för tillfället letar efter samtidigt som hon sveper med blicken över den vitmålade hyllan. De ska stå här någonstans, det et hon. Inte så att Rionna på något sätt är oordningssam, utan hon är nog som de flesta i hennes ålder är, men vem har egentligen hundraprocentig koll på vart alla saker i bokhyllan står?

Utanför Rionnas sovrumsfönster grönskar den irländska sommaren. Det är ganska varmt ute, tillräckligt varmt för att Rionna nästan ska svettas, trots att hon har korta shorts, ett linne och det röda, lockiga håret uppsatt i en hästsvans. Om ett par timmar, när mamma kommer hem från jobbet som barnmorska på sjukhuset ska de åka och bada tillsammans. Till dess passar hon på att packa. Om ett par dagar är nämligen sommaren slut för Rionnas del. Det som är skillnaden från tidigare år när skolan har börjat är att nu ska hon inte börja ett nytt år på skolan hon gått på tidigare tillsammans med sina tre närmaste vänner Caitlin Murphy, Moira Gallagher och Jessica Kelly. Istället ska hon börja på en speciell skola dit man kommer för att lära sig magi.

Det här med att hon själv är en häxa och ska börja på en magikerskola känns alldeles nytt och främmande för Rionna. Nog för att hon måna gånger har drömt om hur det skulle vara att kunna utföra magi, läst fantasyböcker om trollkarlar som gör fantastiska saker och lekt olika magiska äventyr med kompisarna, men när den brunhåriga, medelålders kvinnan med Londondialekt kom och berättade det trodde hon ändå inte på det först. Varken hon eller amma gjorde det. Det tog en bra stund innan hon förstod och det är väl först nu, när hon har varit och köpt skolsaker och fått en liten försmak på vad som väntar som hon smått börjar inse. Att se butikerna med exotiskt innehåll, kullerstensgatan fullpackad med folk i konstiga kläder och hur gnistorna flög ur trollstaven hon köpte hjälpte. Helt kommer hon nog dock inte att förstå förrän hon är där på Hogwarts och lever mitt i det.

Att hon ska åka dit är en stor hemlighet. Det var kvinnan som kom noggrann med att förklara, att trollkarlssamhället måste hållas hemligt. Därför vet bara mamma och Rionna. Till alla andra har de sagt att hon har fått stipendium för att börja på en privatskola, en där man har extra mycket bild. Rionnas betyg skulle aldrig räcka till ett vanligt stipendium. Hon är för visso inte dålig, men inte jätteduktig heller, utan ganska medelmåttig. Hon skulle väl kunna få högre betyg, men det är ofta det inte känns så intressant egentligen. Engelskan och irländskan går bra, samma sak med historia. Matte å andra sidan är hur tråkigt som helst. Rita är något hon tycker är roligt i alla fall och hon är ganska bra på det, så det skulle hon kunna få ett stipendium för. Det förvånar ingen i alla fall, för ritar gör Rionna nästan hela tiden. I ritblocket, på papper de får i skolan och på papperslappar hon hittar om hon har tråkigt. Tillsammans med att läsa och skriva berättelser är det nog bland det roligaste hon vet. Fantasifull brukar vuxna kalla henne och Rionna tänker att det är nog sant. Hon älskar ju att fantisera och hitta på saker, så mycket att hon är helt full av fantasi. Fantasin är inte bara något som finns där när allt är bra, utan det har även blivit hennes verklighetsflykt när det är jobbigt. Det är lättare att göra så än att tänka på det jobbigare, för efter allt Rionna har varit med om med sin pappa har hon insett att man kan inte bara tänka och älta allt jobbigt hela tiden. Gör man det går man till sist sönder.

Rinna får syn på fotoalbumet i alla fall och drar ut det ur hyllan. Sedan kan hon inte låta bli att sätta sig på sängen och titta lite i det innan hon lägger ner det. Det är ju flera dagar kvar tills hon ska åka, hon hinner packa mer sedan. Där finns bilder på fotbollslaget hon spelat i fram tills nu, semestrar tillsammans med mamma, besök hos farmor och farfar och mormor och morfar, hennes elvaårskalas i våras och massor av andra fina minnen. Rionna stannar till vid en bild på henne, Caitlin. Moira och Jessica. Det är ungefär ett år sedan den togs nu, när de var på stranden tillsammans med Moiras föräldrar och storebror och alla fyra står där i färgglada baddräkter och bikinis och skrattar mot kameran.

Det är inte utan ett stygn av oro för hur det kommer bli mellan kompisarna som hon åker nu. Det är alltid Rionna som ser till att bråk reds ut och att de håller ihop. De andra tre är ganska bra på att börja tjafsa med varandra och så slutar det med att någon känner sig utanför och de är osams. Rionnas uppgift i gänget blir liksom lite att se till att alla bråk reds ut, att de inte håller på och har hemlisar för varandra och att alla får vara med. Nu har hon för visso en väldigt stor hemlighet för dem, men det verkar ha gått bra ändå. Ingen verkar misstänka något, utan de tycker bara att det verkar som en tråkig skola om de inte får sitta vid datorn eller ha mobiler ens på fritiden. Bara de accepterar at de får skriva brev istället går det nog bra och det verkar de ha gjort. Breven ska de sedan ge till Rionnas mamma och så skickar hon med dem med sitt eget brev. Kvinnan som var hos dem berättade att man använder ugglor och att det finns att låna på skolan, så Rionna får väl skicka iväg en uggla så får mamma svara med alla brev då. Det löser sig, för Rionna tänker absolut inte förlora kontakten med någon som står henne nära. Hon är en sådan person som alltid finns där och som aldrig skulle drömma om att svika någon som står henne nära. Egentligen vill hon helst inte behöva ljuga och därför har det här med att inte kunna berätta om Hogwarts och magin, utan ljugit om skrivskolan varit lite konstigt. Det känns egentligen fel, men samtidigt så kan hon ju inte berätta. Hon får inte. Därför försöker hon tänka så att om hon berättar så sviker hon ett helt samhälle istället, vilket inkluderar alla de vänner hon hoppas att hon kommer få på nya skolan. Det är fler personer som sviks och på så sätt känns det ändå mer moraliskt rätt att ljuga. Vad som är rätt och fel är viktigt för henne och därför måste hon lite moralisera sina egna handlingar för att kunna göra så. Det är inget hon tänker på att hon gör, än är hon lite för liten och kan för lite om psykologi för att kunna tänka så, utan det blir bara att hon gör så omedvetet.

Nästa bild är en på henne och pappa. I likhet med alla andra tror han att Rionna ska åka till privatskolan. En bra sak är i alla fall att sedan hon berättade att hon ska åka och kommer vara borta på terminerna har han faktiskt sett till att ändra sitt eget beteende lite, åtminstone när han ska träffa henne. Annars tycker Rionna oftast att det känns som att pappa struntar lite i henne, att det alltid är hon som får höra av sig om de ska kunna ses, att han ibland glömmer bort när de har bestämt saker och att han alldeles för ofta har druckit, trots att han vet att Rionna inte tycker om det. Han blir så konstig, så bullrig och så säger han och gör massor av konstiga saker. Det blir som att hon måste passa honom istället då och det tycker Rionna inte om. Det är ju han som ska vara pappa och ta hand om henne, inte tvärt om. Själv tänker hon aldrig någonsin dricka alkohol efter att ha sett det.

Nu, sedan han fick veta det däremot, har han varit nykter nästan varje gång de har setts, tagit mer ansvar för att höra av sig själv och helt enkelt betett sig mer som pappor ska. Sådär som hennes kompisars pappor är. I och för sig bor de flesta av hennes kompisar tillsammans med både sin mamma och sin pappa och det gör ju inte Rionna, men pappa har ändå mer känts som en riktig pappa. Som en vuxen som ska vara förälder och ta hand om liksom. Fortfarande förstår Rionna egentligen inte hur mycket ansvar hon har blivit tvungen att ta som barn, ansvar som barn verkligen inte ska behöva ta. Det är liksom så det alltid har varit i hennes värld, pappa blir konstig när han dricker och måste tas om hand. Ofta får hon höra av vuxna att hon är så ansvarsfull och duktig, att hon kan hålla reda på både sig själv och andra. Att bli tvungen att gå och handla mat själv är inte riktigt främmande på samma sätt som det kanske är för många elvaåringar, hon har flera gånger fått städa upp efter pappa om han har spytt och inte lyckats göra det ordentligt och när hon är hos pappa är det hon som håller ordning på klockslag, som till exempel när hon ska hem till mamma eller när bion börjar.

Rionna lägger ner fotoalbumet i kofferten och stryker den från listan hon och mamma skrivit i ordning tillsammans och tittar vidare efter saker hon ska ha med sig. Hon ser att burken med hårsnoddar och hårnålar inte är nedpackad än och hon tänker att den kan hon ju ta nu. För visso kanske hon behöver snoddar eller nålar någon av de dagarna som är kvar, men hon har ju en hårsnodd i håret just nu och det räcker nog. Utsläppt, fläta och en hästsvans är tillräckligt mycket variation för att hon ska klara sig ett par dagar, så mycket mer brukar hon ändå inte göra med håret.

Den lilla, ljusgröna plastburken med lock som hon förvarar hårsaker i står på bordet under Rionnas spegel. Rionna kan inte låta bli att titta lite på sig själv i den. Flickan som tittar tillbaka har rött. Lockigt hår som är svept ur ansiktet och upp i en hästsvans och ett ljusblått linne. Ansiktet är ovalt och rymmer ett par blåa ögon som är lite smalare en genomsnittet, en näsa med lite uppåtriktad nästipp och en mun med rosa läppar. Trots att hon har varit ute mycket i sommar är hon inte speciellt brun, utan istället sitter lite fräknar på näsan och kinderna. Inte alls lika många som mamma som har massor, men ett par ändå.

När hon står där framför spegeln kan Rionna inte låta bli att blåsa upp kinderna, titta vindögt, sträcka ut tunga och göra lite olika miner. Sedan fnissar hon och tar burken för att återgå till packandet. Om bara ett par dagar så åker hon och även om det känns nervöst och hon verkligen kommer sakna mamma, pappa, kompisarna och alla andra så ser hon fram emot det. Magi verkar spännande och hon träffar säkert nya kompisar. Oftast brukar hon inte ha så svårt för det. Det är lite läskigt med allt det nya, men hon ser fram emot det också. Det är något nytt och spännande som väntar och Rionna kan knappt vänta på att få ta del av och utforska den nya världen hon snart kommer vara en del av.