SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Connor Parker [G] (Byron Blue)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Connor Parker [G] (Byron Blue)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Connor Parker
Canterbury, England

Connor Parker fyllde år i slutet av augusti och var därför en av de yngsta i sin årskurs på Hogwarts. Han var van att vara yngst och liten. Pojken hade alltid varit spinkig och verkade alltid växa lite mindre än sina jämnåriga vänner. Han var också minsta lillebror i familjen Parker och sedan hans syskon Chloe och Caleb hade börjat på Hogwarts det enda barnet i hemmet. Det hade Connor inget emot då han älskade att få spendera dagarna med sin mamma Mary som han älskade över allt annat. Hon kallade honom för sin lilla ängel och han hjälpte henne med allt hon behövde. Att just Connor var sin mammas lilla ängel, för han utgick ifrån att bara han fick det epitetet i familjen, berodde på att Connor inte bara var snäll och prydlig utan även duktig på att sjunga och spela piano. Familjen Parker tillhörde en kristen församling med enbart magiker och det var här som Connors verkliga fostran skedde. Han älskade varje sekund. Det var underbart att sjunga med de andra och när han någon gång fick möjligheten att sjunga ett solo lyste han upp. Han hade dock lite svårt att koncentrera sig när pastorn pratade och mellan sidorna i Bibeln hade han ofta ett litet pappersark som han ritade på. Det blev ofta magiker på äventyr. Han läste många ungdomsromaner om just magiker på äventyr och han drömde själv om att en dag bli en auror eller på något annat sätt skydda sina medmänniskor. Väggarna i hans rum täcktes av teckningar på magiker som kämpade mot onda människor, drakar och alla möjliga bestar. Utöver äventyrsromanerna var pojkens stora intresse att rita och under det senaste året hade han börjat göra en egen serietidning om hjälten ”Casper Barker.”

Som liten hade Connor utgått ifrån att alla magiker var med i församlingar likt hans egen men han hade förstått att det inte var fallet när storasyster Chloe berättade om hur det var på Hogwarts. Det var säkert därför hans syskon blivit fördärvade tänkte Connor. Chloe sade inget direkt till honom men Connor förstod ändå att hon hade det tufft i skolan och att betygen inte var så bra som de borde. Det måste vara Hogwarts fel för inte kunde det bero på Chloe. Storebror Caleb verkade klara sig bättre men samtidigt hade han hamnat i Slytherin vilket inte var något som familjen Parker vanligtvis gjorde. Detta hade konfunderat Connor och en dag när hans pappa Andrew kom hem från jobbet på ministeriet frågade Connor varför Caleb hade hamnat i Slytherin och om Connor nu också skulle göra det. Deras pappa lugnade Connor med att de flesta i familjen Parker hamnade i Gryffindor och om han bara hittade sitt inre lejon skulle Gryffindor bli hans hem.

Connor både lillgammal och präktig. Hans entusiasm för äventyrsromaner kunde inte rädda honom från skötsamhetsträsket. Han var en skötsam pojke och han gillade att berätta för andra hur saker och ting låg till. Inte om stora saker som världsläget eller religion, för det hade han inte själv riktigt greppat, utan små saker som när pappa hade spillt marmelad på skjortan, grannpojken inte hade kammat håret eller Caleb trummade för högt i rummet intill. Flertalet gånger möttes denna välmening av ilskna mothugg eller sura blickar. Connor förstod inte varför – han ville bara hjälpa till på samma sätt som han hjälpte till i kyrkan och hemmet med allt som kunde tänkas behövas. Som att han hjälpte grannfrun att måla staketet och en äldre herre att gå över gatan. Connor var alltid redo att hjälpa och han gjorde det aldrig för någon form av belöning utan enbart för att det var rätt. Godhjärtad var han men det bör kanske tilläggas att hans påpekande och hjälpande också berodde på att han ville ha en viss ordning i sitt liv och genom att informera andra om hur ordningen kunde uppnås hoppades han kunna hjälpa dem.

Denna inställning till livet öppnade inte upp för de bästa vänskaperna och även fast han var älskad i församlingen hade han inga nära vänner. Pojkarna var för stökiga och flickorna var flickor. Han umgicks hellre med de vuxna då som uppskattade honom för hans sångtalang och tyckte han var charmig när han berättade hur saker och ting låg till. Connor drömde sig ibland bort till en värld där han var stor och stark och kunde ge sig på vem som helst. I verkligenheten var han liten och klen men i fantasin visste hans styrka inga gränser. Dessa drömmar fick form genom äventyrsromanerna och teckningarna. Men drömmarna var inte bara drömmar utan också ambition. Han skulle bli den bästa magikern de någonsin sett på Hogwarts. Magin var hans sätt att omvandla den kraft han hade inombords till något externt och materiellt. I magins värld spelade det ingen roll hur kort och spinkig man var – alla kunde bli fantastiska magiker. Connor kände att han var ämnad att bli en särskilt stark trollkarl och arbeta som auror. Men det låg i framtiden. Nutida Connor var liten och spinkig, kunde ingen magi och var riktigt nervös över sin framtid på Hogwarts. Visserligen gick hans syskon redan på skolan men det var ändå ett stort steg att lämna familjens hem i Canterbury och församlingen för något annorlunda och helt nytt.