SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Sunshine McNamara [G] (Rebbilina)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Sunshine McNamara [G] (Rebbilina)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Sunshine Mariel Pomares McNamara , Stranraer, Skottland

Det finns något rofyllt i att matlagningen. En lugnande rytm i att skala, skära, hacka. Sunshine “Nini” McNamara häller ner löken från träskärbrädan i en skål med hjälp av kniven. Mamma och pappa lagar aldrig mat så här, eftersom de är magiker använder de bara trollstaven. Kanske kommer Nini själv att göra så när hon blir äldre, men hon tycker ändå att det finns något mysigt med att göra som mormor, eller lola som Nini säger, eftersom det heter så på tagalog. Lola, som är mugglare och bor långt på andra sidan jorden i Bauan i Filippinerna. De träffas inte så ofta, men när de gör det brukar lola alltid göra Arroz Caldo till Nini, och när Nini saknar henne, eller längtar till Filippinerna lagar hon också det, precis som mormor har lärt henne. Fram till att Nini var fyra år bodde hon, pappa Anthony och mamma Mariel också i Bauan, innan de flyttade till Stranraer i Skottland där de har bott sedan dess.

Egentligen är det en lycklig slump att föräldrarna träffades, och att Nini finns. Pappa gav sig ut för att resa tillsammans med några vänner efter Hogwarts, och hamnade på den baren där mamma jobbade.
“Jag skulle inte ens jobba den kvällen egentligen, jag hade bytt pass med min kompis Perla”, brukar mamma alltid säga när hon berättar historien. “Men när jag såg den långa, mörka snyggingen i baren med en skotsk dialekt visste jag att det var tur att jag hade bytt.” När Nini var liten tyckte hon om att höra berättelsen om hur hennes föräldrar träffades, och hur hon sedan blev till. Förälskelsen, hur pappa blev kvar och de sedan de reste runt tillsammans och hur det slutade med att de fick veta att det fanns en liten bebis i mammas mage.
“Och den lilla bebisen var du”, brukar de alltid avsluta berättelsen, pappa på engelska och mamma på tagalog, och sedan pussa henne på pannan. Nu, som tonåring tycker hon fortfarande att historien är fin, hon vill bara absolut inte tänka på sina föräldrar som unga och kära medan de reste runt i Sydostasien. I alla fall inte om hon ska tänka på att hon blev till där. Trots det är det ju ändå fint att mamma och pappa fortfarande är så kära i varandra, så många år senare. Hon har flera kompisar med skilda föräldrar, vissa som knappt kan prata med varandra utan att bråka, och då verkar jätteförälskade föräldrar helt klart som ett bättre alternativ.

Ända sedan hon var liten har Nini alltid fått höra att hon är båda sina föräldrars dotter. Hon har ärvt mammas utseende, längre och lite ljusare, men annars samma ovala ansikte, bruna ögon, rak näsa och fylliga läppar som Nini själv önskar hade mer form. Nu är mammas hår gråsprängt och kortklippt, men på foton från när hon var 15 hade hon också långt, mörkt hår. Däremot är mamma lugnare, lite försiktigare och mer eftertänksam. Där tar Nini istället efter pappa.
“Den där ungen har aldrig varit rädd en enda dag i sitt liv”, brukade de säga om henne när hon var liten och hela tiden ville gunga högre, flyga snabbare på leksakskvasten eller se hur högt hon kunde klättra i träden. Nu, tio år senare, är Nini inte en person som varken klättrar i träd eller flyger snabbt, men rädd kan ingen säga att hon är, om det så handlar om att säga ifrån när något är orättvist eller våga testa något nytt.

Med tanke på trädklättrandet och kvastracceandet var det ingen som blev särskilt förvånad när hon, precis som sin pappa, sorterades in i Gryffindor under sitt första år på skolan. Till en början var hon lite besviken, hon hade gärna hamnat i samma elevhem som Angus, sonen till en av hennes pappas gamla skolkamrater som hon delvis hade blivit hemskolad tillsammans med. Tack och lov var kompisar inte ett problem särskilt länge. Hon och Asa Strickland, en av förstaårspojkarna som också hamnade i Gryffindor, blev snart vänner och sprang gärna runt och lekte auror och mörkermagiker. Flera andra hakade på och ett tag var de flera stycken som lekte det nästan varje rast. Med tiden dog leken ut och de började göra annat, men Asa och Nini fortsatte vara vänner.

Under sommarlovet mellan Ninis första och andra år fick hon en kamera i tolvårspresent av föräldrarna. Tidigare hade hon lånat deras kamera för att fota med hemma och tyckt att det var roligt, men med en egen började hon utforska fotointresset mer. Sex veckor senare följde den med till Hogwarts där fotandet tog fart. Till en början var det bara foton på kompisar, än idag kan föräldrarna påminna henne om den första filmrullen hon skickade hem för framkallning. Den bestod enbart av foton på Asa som gjorde miner på olika platser i slottet och som alla såg ut att vara tagna under samma dag. Med tiden blev motiven dock mer varierande, hon började fota olika platser på skolan för att visa mamma som ju inte gått där, och på den vägen upptäckte hon att fotona kunde bli olika beroende på vinklar, ljus och dylikt. I ungefär samma veva började de jobba med färger och mönster på förvandlingskonsten, någonting Nini snart upptäckte att hon kunde använda på sina framkallade foton. Det blev snart hennes favoritämne, och även utanför lektionerna började hon ibland experimentera med att försöka byta färg och mönster på småsaker.

Tredje året kom och det var dags att börja med de nya tillvalsämnena. Spådomskonst var väl helt okej, men filosofi visade sig vara ytterligare ett favoritämne. Det var också då Nini började intressera sig för samhällsfrågor i stort. De pratade om rätt och fel, och att det inte alltid var så enkelt att veta vad som var vad på lektionerna, och Nini började fundera över hur rätt och fel såg ut i samhället i stort. Även om Cinderford sa att det kunde vara svårt kändes det för henne viktigt att vara på den “rätta” sidan ändå, den som tog hand om de som hade det svårt. Trettonåriga Nini tänkte mycket och länge på om hon skulle bli fotograf som hon hade tänkt sedan hon upptäckte det roliga i att fota, eller bli någon som satt i Wizengamot eller något sådant och stod upp för de svaga, de som blivit orättvist anklagade. Så gick hon, mamma och pappa på en fotoutställning om utrotningshotade djur på jullovet, Och Nini insåg att hon kanske kunde göra något sådant. Använda fotandet för att göra världen medveten om alla som har det svårt, använda konsten till något bättre.

När alla grönsaker är hackade häller Nini lite olja i pannan, vrider på plattan och häller sedan ner lök, vitlök och ingefära. De ska stekas mjuka. Rörelserna sitter vant i händerna efter alla gånger hon har gjort det här, och hennes tankar vandrar istället vidare till senare i eftermiddag, när hon och Palmer ska åka in till Diagongränden tillsammans. De ska gå i sin favoritsecond-handbutik, något de gärna gör tillsammans. Precis som Nini gillar Palmer att experimentera med olika plagg, vilket såklart gör det roligare.

Nini och Asa blev tillsammans redan under Ninis och Asas tredje och Palmers andra år, och till en början var Nini nästan lite skeptisk. Egentligen var hon nog mest avundsjuk, men hon tänkte också att Palmer ju var ett år yngre och att de nog inte hade så mycket gemensamt. Så under Ninis fjärde år var det som att de började prata med med varandra utan Asa. Det började med att de gillade samma indiepopband, sedan läste de samma bok samtidigt och började prata om den och innan Nini riktigt visste ordet av så satt hon och Palmer i uppehållsrummet och pratade utan Asa, Palmer hängde med henne och fotade på olika ställen i slottet och på Hogsmeadehelgerna började de göra en poäng av att alltid vesöka second-handbutiken där tillsammans. Från att bara ha varit Asas flickvän blev Palmer en av hennes bästa vänner. När Nini grät över att Nadir, som hon haft en crush på sedan tredje året, fortfarande var tillsammans var det inte alltid Asa som tröstade längre, utan ibland istället Palmer.

Grönsakerna är mjuka och Nini har i kycklingen. När det här är klart tänker hon göra en kopp te och äta frukost ute på altanen, eller en brunch som hennes pappa brukar påpeka att det snarare är när hon sätter sig och äter frukost klockan elva. Om bara lite mer än en vecka är det dags att åka tillbaka till Hogwarts, och då lär det behöva bli ändring på det, men än kan Nini sova halva förmiddagen och sedan äta arroz caldo till frukost.