SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Alea Levine [G] (Shezer-newelin)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Alea Levine [G] (Shezer-newelin)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Alea Levine; Windsor, England

Alea låter händerna glida över pianots tangenter och tonerna flödar, fyller hela henne och gör henne lugn och avslappnad.
”Vackert”, säger Ariana. ”Du är jättebra på det.”
”Jag kan lära dig den här sången”, ler Alea och makar sig ut på ena kanten på pianostolen. Ariana sätter sig bredvid henne och lägger båda händerna på tangenterna.
”Först är det ett c”, säger hon och pekar i notboken. Och sedan ett g.” Hon tar sin lillasysters händer och flyttar dem till rätt ställe.

När du sitter så där lugn och fin vid pianot kan man nästan tro att du är en tålmodig 11 årig flicka”, säger hennes pappa Peter skrattande vid middagen. Alea stämmer in, för det är ju sant. Det är mest vid pianot hon faktiskt är avslappnad.
”Det kommer bli tomt utan dig här hemma när du åker till Hogwarts”, säger Ariana.
”Ska bli skönt att slippa familjen och få fler vänner”, säger Alea innan hon upptäcker Arianas allvarliga min. ”Jag skämtade bara.”
”På tal om Hogwarts”, säger hennes mamma Camille. ”Vi måste åka snart till Diagongränden om vi ska hinna köpa allt. Idag är enda chansen att hinna göra det, mycket på ministeriet.” Camille jobbar på avdelningen för magiska spel och sporter. Det var tack vare en av hennes kollegor, en nära familjevän-hon och hennes man fixade alltid bra platser på quidditchmatcher.
Hon sätter sig ner och sörplar i sig grönsakssoppan. Peter är en utmärkt kock fast han jobbar som bankman och bara sitter och räknar pengar hela dagarna brukar Alea alltid skoja. Hennes pappa är en mugglare, och ger familjen en fot i den magiska världen och en fot i mugglarvärlden.
Alea har inget emot det. Ibland är det skönt att koppla av, bort från magin och Arianna föredrar att baka och läsa med undantaget att hon älskar trolldrycker. Mamma har lärt henne en hel del, teori alltså, genom åren.

När familjen går in i Diagongränden drar Alea och Arianna efter andan. De springer till ett skyltfönster och dreglar över ett par coola och dyra kvastar.
”Mamma kan jag få en?” Ropar Alea.
”Jag vill också ha en”, härmar Arianna.
”För det första, jag lägger inte så mycket pengar på kvastar, och vad är det för fel på era gamla? Förstaårselever får ändå inte ha kvastar.”
”Men nästa år, när jag är med i quidditch laget då?”
”Ska du vara med i quidditch laget?” Arianna kollar på Alea med stora ögon.
”Så klart, det är min högsta dröm.”

”Då får du plugga mycket också”, säger Camille.
”Mamma, allt lärare säger åker in genom ena örat och ut genom andra”, suckar Alea. ”Enda anledningen att jag klarar mig bra hittills är att jag pluggar allt sista kvällarna.”
Camille ger henne en sträng blick. ”Om du lyckas få höga betyg och hamnar i quidditch laget så kanske, men bara kanske, jag lovar ingenting, så kan du få en sådan kvast.”

Alea såg lätt besviken ut, men ändå glad över att hennes mamma hade gått med på detta så lätt. Men det var inte var dag man kanske skulle få en kvast.

Nästa stopp är en klädaffär och när de äntligen kommer ut därifrån har Peter köpt glass.
”Vår stora flickas favorit”, säger han och räcker Alea en stor strut med vaniljglass med chokladbitar och krossade nötter och chokladsås på, och med några gelé godisar som ligger på toppen.
Hon hugger in på glassen som smälter i munnen och smaskar i sig geléhallonen och hon kan inte fatta hur Arianna kan vara vegetarian.
Alea tar upp ett av hallonen och kastar upp den i luften och stapplar baklänges för att fånga den i munnen och stöter av misstag i en trollkarl som börjar skrika på henne och hon springer skrattandes i väg.

Hon stirrar på sig själv i spegeln på väggen. Uniformen är snygg och hennes hår är utsläppet. Det är lätt vågigt och går en liten bit nerför bröstet. Precis som sin lillasyster har hon en gyllenbrun hårfärg och grön bruna ögon. Det skulle ha kunnat vara tvillingar om inte Arianna varit två år yngre och några cm kortare. Eller kanske inte, om man tittade noga såg man att Aleas hud var något mörkare, näsan skarpare, ett födelsemärke strax under hakan och att hon var lite mer muskulös än sin lillasyster.

Alea är en rätt medellång tjej, möjligtvis någon centimeter under medelsnittet, med ett ovalt ansikte med varma ögon och med hennes utseende smälte lätt in i folksamlingar. Hon snurrar runt och suckar med ens. Hur tusan ska hon kunna gå omkring och se ut som alla andra. Hon vill sticka ut, vara annorlunda, inte en i mängden. Men hon ska göra så att folk vet vem hon är. Det får bära eller brista.
”Hogwarts”, säger hon. ”Här kommer jag!”

Hon slänger sig på sängen och glider in i drömmarnas värld.

Ett minne uppenbarar sig. En kille kastar en snöboll på henne och hon vände sig tvärt om mot honom där han stod med ett flin på läpparna. Hon vänder sig argt tillbaka mot sina vänner och försöker slappna av. När en andra snöboll träffar Ella vars glasögon går sönder rinner vattnet över.
”Det var droppen”, skriker Alea och vänder sig mot grabbarna som står i en mallig klunga.
Hon slänger en boll mot honom och träffar honom rakt på näsan. Han stapplar förvånat bakåt.
”Du kan skada mig, men ge sjutton i mina vänner”, fräser Alea. ”Du vågar inte fresta på mitt tålamod.”
Hennes temperament hade hon ärvt från sin mormor. Vanligtvis brukade hon kunna hålla det i styr, men när någon retades eller bad om det var det svårare. Den kaxiga och retsamma sidan gjorde inte det hela bättre. Hon hade många gånger hamnar i bråk när hon var liten. En av lärarna brukade säga att Alea både visste hur man stod upp för folk och hur man fick stryk. Några år senare fick hon kontroll över detta genom att börja på kampsport.

Drömmarna byts ut.
Hon ser alla heja på henne, hon har gjort matchens avgörande mål! Hon sitter på en grym kvast och svänger sig runt och gör volter för sina beundrare. De iakttar henne avundsjukt. Alea ler nöjt mot folkhopen. Äntligen får hon den uppmärksamhet som hon förtjänar. När hon landar skriver hon autografer till alla som vill och tar bilder med alla de lyckosamma som har kamera. Hon får skaka hand med rektorn och eleverna lyfter upp henne över sina huvuden och hurrar. Väl i uppehållsrummet berättar hon om och om igen om det storslagna målet. Hon älskar uppmärksamheten och skryter inför det andra laget hur lätt det var att klå dem.

När Alea väl är tillbaka i den verkliga världen lovar hon sig själv att hon ska komma med i laget. Oavsett vilka hinder hon behöver ta sig förbi. För hon är Alea Levine. En kämpe...