SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Nicholas Pottinger [G] (Lily)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 558
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Nicholas Pottinger [G] (Lily)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Nicholas Fred Nestor Pottinger, Balkissock, Skottland

”Men titta då!” säger Nicholas Pottinger, strax innan hans storebror Angus knuffar ner honom från båten och ner i vattnet.
”Vad skulle jag titta på?” frågar Angus innan han kliver upp på kanten och dyker – betydligt smidigare än när man blir knuffad.
”Du ska få för det där!”
Det som följer ser för ett otränat öga mest ut som att det skvätter och att båda pojkarna till och från hamnar under vatten och försöker dra ner den andra.

Det ovanstående är ingen ovanlig syn. Det är visserligen en halvtimmes cykeltur ner till vattnet – för tyvärr får ingen av bröderna utöva magi hemma ännu – men det är inget problem. Nere vid vattnet finns båten (eller egentligen båtarna, men det är den mindre bröderna brukar ta när de är där själva, vilket är den största delen av tiden).

Bryggan de har båten på är lite vid sidan av övriga båtbryggor, och har magi lagd över sig för att döljas vilket är varför pappa Grant Pottinger kan transferera sig ut på bryggan utan att behöva oroa sig för att mugglare ser.
”Gus! Nico!” ropar han, och båten är inte längre ut än att pojkarna kan höra och får hoppa tillbaka för att ro tillbaka där deras pappa väntar.
”Har ni någonsin med er en klocka?” frågar han och ser på dem.
”Vi glömde”, svarar Angus innan han drar på sig en tröja.
”Vi märkte det”, säger deras pappa, ”nu hoppas jag att ni beger er direkt hem.”
Han transfererar sig iväg och lämnar bröderna själva på bryggan. Nico slänger upp deras saker från båten innan han klättrar upp på bryggan.

De är lika, bröderna. Mörkt, lockigt hår, bruna ögon. Angus är längre än Nico – lite jobbigt mycket längre. Nico vill ju gärna bli längre än sin storebror, men då måste han sätta igång och växa typ nu. Men han slipper åtminstone glasögon som Angus behöver får sitt brytningsfel, även om storebrodern sällan behöver ha dem på sig. Perfekt syn har han – eller åtminstone tänker han påstå det. De har båda många drag från pappa Grant, men Angus brukar folk säga har lite mjukare drag som mamma Valentina. Båda magiker, Grant som arbetar med framtagning av kvastar på ett företag och Valentina i butik i Hogsmeade.

Nico var 9 år fyllda när Angus åkte iväg till Hogwarts, och blev plötsligt själv hemma. Och utan övervakning fick han inte åka själv till vattnet och blev plötsligt mycket mer begränsad, och det var inget han tyckte om. Hela tiden försökte han hitta på lösningar på hur han skulle kunna hitta på vad han ville vilket slutade i flertalet… katastrofer. Som när han lyckades krossa ett antal koppar i köket som råkade stå på fel hyllplan. Och många skrapsår blev det. Inte bara efter att Angus åkt iväg utan genom hela uppväxten. Några gånger fick han åka in till st. mungos för åkommor som hjärnskakning och brutna ben, som när han lyckades krascha med cykeln för att han inte tittade vart han cyklade, eller trillade ner från ett träd för att grenen han skulle klättra upp på inte höll för hans vikt.

Så till slut blev det Nicos tur att få åka till Hogwarts. Stolt satte han sig på tåget där han lärde känna Olivia Westport, då främling men to be bästa vän, vilket inte dröjde särskilt länge in på första året. De båda hamnade i Gryffindor vilket passade bra, med tanke på hur de båda kastade sig in i saker utan att tänka efter. Det var inte sällan Angus suckade åt honom när storebrodern fick höra talas om vad de hittat på. Han lärde också känna sina andra jämnåriga gryffindorare, vilka han klickade mer eller mindre med, men Nico skulle nog kalla alla för sina kompisar. Ett antal gånger kom de sent och det blev lite poängavdrag här och där, men det kunde för det mesta vägas upp av annat.

I tvåan kom Nico tillbaka och kände sig betydligt äldre och mer ansvarsfull än han var i ettan, vilket slutar i att han vågar testa lite fler saker, som att glida ner för lite för många trappräcken och skrapa knäna några gånger, men även att försöka komma på nya lösningar med hjälp av magi som slutade mer eller mindre bra, och resulterade i att han fick gå till sjukhusflygeln några gånger. Det var inte så att det var menat att sluta dåligt, idén från början var bra men på vägen var det ju något som gick snett, något han inte hade beräknat – vilket väl inte är så mycket av det hela. Det är ju mycket lättare att göra och sedan tänka (åtminstone har Angus klagat mycket på att han gör det i den ordningen och inte andra, för storebrodern gör det ju snarare tvärt om).

Tredje året kom med nya ämnen i skolan. Magiska spel och sporter var liksom han tänkt sig åtminstone mestadels praktiskt och passade perfekt. Studier av magiska föremål var… egentligen alldeles för teoretiskt för pojkens smak. Annars var väl inte trean mycket av en förbättring för lärarna, för han fortsatte testa saker och utmana gränserna. Vara uppe lite sent på natten och försöka undvika att bli upptäckt eller se hur högt det gick att bygga torn av böcker innan de rasade. Lite sura blickar kom väl då och då, och lite poängavdrag igen, men det vet inget han tänkte något särskilt på – särskilt inte innan han gjorde det. Det bara liksom hände. Och sedan kom det lärare eller prefekter som inte var lika nöjda med resultatet som han själv.

Håret torkar i vinden när Nico cyklar.
”Ska du försöka ta lite ansvar i år”, frågar Angus och Nico räcker ut tungan åt honom.
”Jag tar alltid ansvar!”
Okej, så resultaten ser kanske inte alltid ut att vara det bästa, men han försöker ju göra det bästa han kan och hjälpa andra när det går, men resultatet blir bara inte som han tänkt sig.
”Sedan när?” frågar Angus och flinar.
”Tyst med dig, annars knuffar jag ner dig i diket!”