Årets stora inventering av karaktärer pågår! Skriv i den här tråden senast 31/1 vilka karaktärer du vill behålla, annars rensas de ut i februari!

SH använder inte längre mejl. Skicka in bakgrunder till SORTERINGSHATTEN via PM här i forumet. Där kommer du i fortsättningen att få svar på namn och bakgrunder.

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

Palmer Novak [G] (Lio)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 535
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Palmer Novak [G] (Lio)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN »

Palmer Noemi Novak; Bettyhill, Skottland


I somras hade allt känts enkelt. När Palmer Novak tillsammans med kompisen Nini och pojkvännen Asa halvslumrade på picknickfilten under ett träd bakom Asas hus, lyssnade på skivor på Ninis resegrammofon och drack mugglarläsk med sugrör och massvis med isbitar i kändes det som om lovet aldrig skulle ta slut.

I sin bästa solklänning, den vita med solrosmönstret som kanske hade blivit lite för kort under skolåret och till den ett par stora, runda solglasögon som klasskamraten Liv tyckte gav henne samma look som en teaterprimadonna, ett par förvårnansvärt bekväma, gula sandaletter med tjock klack och en tunn scarf i samma färg för att hålla undan det drygt käklånga, mörkbruna håret med den långa helluggen var hon redo att fullständigt vältra sig i sommarlovet. Varje dag en sovmorgon, följd av ett nytt äventyr.

Det var känslan av att, med dunkande hjärta, mitt i natten lämna extramadrassen på Asas sovrumsgolv och istället krypa ner bredvid honom i sängen, ljummen sommarvind i ansiktet när hon, som var magikerfödd och aldrig själv lärt sig cykla, åkte på pakethållaren till pojkvännens röda cykel och sedan, framåt kvällen, knottriga armar efter att ha tagit ett lite för sent kvällsdopp. Asa lånade dock ut sin tröja till henne och hon fick behålla den även när det var dags att ställa sig i eldstaden och återvända hem till Bettyhill. Den var mjuk och doftade precis som honom.

De blev tillsammans på Alla Hjärtans Dag när hon gick i tvåan och han i trean. Palmer hade haft ögonen på elevhemskamraten ganska länge vid det laget, egentligen ända sedan den där kvällen i Gryffindortornet i slutet av hennes första skolår när han hjälpte henne att städa bort bläcket hon spillt ut över ett soffbord. Hon var rätt ensam i ettan, visst fick hon lov att haka på klasskamraterna men till skillnad från många av de andra kände inte Palmer att hon hade en given plats i något av de kompisgäng som med tiden bildades. Istället flöt hon runt mellan olika grupperingar. På kvastflygningen umgicks hon, som fått upp ögonen för kvastracing, helst med de andra kvastsportnördarna men när de snackade quidditch vid frukosten satt hon hellre med Olivia Westport och hennes vänner, eller tog platsen bredvid den tystlåtne Pollux Kazimirov för den delen.

En kväll försökte hon hur som helst komma ikapp med trollformelläraläxan och råkade välta sitt bläckhorn. Asa hjälpte henne till och med att trolla bort så mycket bläck det gick från hennes anteckningar, förklarade att han gillade att måla och var van vid att råka spilla färg på de mest märkliga ställen.

Sommarlovet fanns dock även därhemma. Palmer följde med på utflykter till havet med sina föräldrar och lillebror Fabian. Hon satte på sig en solhatt med dramatiskt, slokande brätte för att slippa få ännu fler fräknar på sin bleka hy, men till sist slutade det ändå med att hon övergav både den och sin bok vid solstolen för att bygga sandslott vid vattenbrynet tillsammans med Fabian istället. På kvällen hade hon sand överallt och var röd på både näsan och axlarna från det starka solljuset, men det gjorde inte så mycket.


Det fungerade bra. Hemma med brorsan kunde hon vara barnsliga Palmer som fortfarande gillade att tävla om vem som kunde klättra högst i eken hemma hos farfar, spela Sänka Skepp och äta glass så fort att det kändes som att hela hjärnan frös till is. Tillsammans med Asa tog hon istället fram andra sidor av sin personlighet. Det lite dumdristiga och äventyrslystna blev till att aldrig tacka nej till ett nytt äventyr, även när det innefattade att smita ut efter utegångsförbudet för att titta på stjärnhimlen och kyssas på Asas picknickfilt. Istället för barnslig försökte hon kanalisera energin på samma sätt som Asa, så där lite konstnärligt. Hon kunde inte måla akvarell som honom men allt oftare fick både ett anteckningsblock med små teckningar och fina citat, samt hennes pappas gamla kamera följa med i väskan när hon skulle någonstans.

En konstnärlig kille från årskursen över som satt och läste om Kung Arthur, hjälpte till att torka bort bläck och hade glittrande ögon… från kvällen i sällskapsrummet i ettan var Palmer var såld. Såld och, efter ett välbehövligt sommarlov, beslutsam om att få Asa Strickland att lägga märke till henne av andra anledningar än hennes klumpighet. Under sommaren hade hon varit på kvastracingläger i Wales och fått sin första kyss under Snurra Flaskan, men det var inte speciellt monumentalt. Palmer såg det mest som ännu en sak att kryssa av från listan på grejer hon vågat.

“Du läser spådomskonst va?” Frågade Palmer och damp ner mittemot Asa i stora salen vid middagen en kväll i november. Efter lektionerna hade hon försiktigt målat ögonfransarna svarta med mascara och lånat läppglans av en sovsalskamrat. Hon hade ju fyllt tretton nu! Den något perplexa elevhemskamraten svarade hur som helst artigt på alla Palmers frågor om tillvalsämnet som hon funderat på att välja inför trean.

Några dagar senare lånade han ut sin kursbok till henne så att hon skulle få se efter själv, Palmer i sin tur lämnade tillbaka den några dagar senare och därefter fortsatte de liksom bara att umgås. Hon hade gott om ursäkter att behöva prata med Asa i sällskapsrummet eller leta upp honom mellan lektioner och snart började han göra samma sak.
På Alla Hjärtans Dag-helgen fick alla äldre elever lov att besöka Hogsmeade, men Asa kom tillbaka tidigt för att hålla Palmer sällskap istället. Han hade köpt hjärtformade marshmallows som de delade på sittandes i en bred fönsternisch på andra våningen. På väg tillbaka till Gyrffindortornet råkade deras händer liksom trassla ihop sig med varandra. Vid sista trappavsatsen innan Tjocka Damens porträtt tog Palmer mod till sig, ställde sig på tå och tryckte sina läppar mot Asas.

I en second hand-affär i Diagongränden knäppte Palmer ytterligare en bild av Nini som var i full färd med att prova olika baskrar innan hon lät kameran falla till sidan i sin slitna läderrem och istället höll upp en mörkgrön klänning med tunna axelband framför sig. Hon gillade att fotografera, det var roligt både med ögonblicksbilder av olika äventyr och mer uppställda fotografier där hon regisserade andra till att stå framför kameran precis så som hon såg för sitt inre. Det fanns något spännande i att knäppa av och veta att hon inte skulle få se resultatet förrän bilderna var framkallade.

Klänningstyget kändes svalt i den klibbiga sommarvärmen och Palmer tog ett prövande steg framför spegeln. Hon tänkte att hon i alla fall borde prova den, även att den kanske skulle sitta lite löst på hennes ganska nätta kropp. Längden såg i alla fall lagom ut trots att hon fortfarande var en av de kortare i sin årskurs på Hogwarts.
“Du borde prova den”, uppmuntrade Nini henne. “Matchar ögonen”, tillade hon.

Palmer mötte sin ljusgröna blick i spegeln. Hon strök bort resterna av eyelinern som hade smetats ut av värmen ur ögonvrån och kontrollerade att det rosaröda läppstiftet satt på plats på de skarpa, men lite bredare läpparna. Hon kände sig ofta närmast... kantig. Från de knotiga axlarna och armbågarna, den skarpa käklinjen och spetsiga hakan till den raka, enligt hennes pappa karaktäristiska, näsan och hennes avsaknad av kurvor.

Det bekymrade henne. Asa gick redan i årskursen över som det var, tänk så skulle han börja tycka att hon var liten och barnslig nu när han skulle börja femman, ta sina GET-prov och dessutom vara omringad av sina mjukare, kvinnligare, mognare femton- och sextonåriga klasskompisar som hade bröst och höfter så att det både räckte och blev över hela dagarna. En av de värsta känslor Palmer visste var just att känna sig ynklig, feg och ängslig. Att det dessutom en kille som fick oron att virvla runt inombords gjorde inte situationen bättre. Girl Power, systerskapet och att vara stark, självständig och djärv var en stor del av hennes identitet och stolthet. Hon gjorde sitt bästa för att inte låtsas om den där oron inför varken sina vänner eller för Asa.

Sommaren tog på något vis till sist slut och förbyttes mot att släpa ombord packning på Hogwartsexpressen tillsammans med Asa. Hon hade på sig den ljusgröna klänningen från second hand-butiken och ett par splitternya, svarta kängor med grov sula som hon till sist lyckats övertyga sina föräldrar om att köpa åt henne i tidig femtonårspresent. Lillebror Fabian hittade sina vänner direkt, inte som förra året när han skulle börja ettan och vägrade släppa taget om Palmers hand.


Då var det enda hon ville att bli av med lillebrorsan så att hon kunde leta rätt på sin pojkvän och hans vänner. Med Asa kom en helt annat umgängeskrets än den Palmer tidigare rört sig i. Framförallt klickade hon med hans klasskompis Nini McNamara. Att umgås med folk från årskursen över kändes coolt och lite spännande. Palmer gjorde sitt bästa för att inte verka barnslig, men även för att ta för sig och göra intryck på Asas kamrater. Mycket riktigt började hon även läsa spådomskonst. Som andra tillval landade hon till sist i Magiska Sporter och Hälsa, kvastracingen var trots allt fortfarande ett stort intresse för henne och dessutom mådde hon bra av att få röra lite på sig mellan de långa klassrumslektionerna.

Precis som inför trean hamnade hon nu närmast fönstret med Asa bredvid sig. Palmer var den enda blivande fjärdeårseleven i kupén och för ett ögonblick kände hon sig osynlig. Konversationen om sommarlovets fester, GET-proven och ämnesval pågick runt henne men hon kunde inte förmå sig att delta. Hon kände sig överflödig där med Asas hand i sin medan han skrattade och skojade med sina vänner, kanske lite vilsen också.