Grattis till Snakey, nyutexaminerad Sorteringshatt! :tada:

Det finns nu en forumavdelning särskilt för ÖPPNA lektioner. Läs mer om det här och diskutera utvärderingen här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

[TDL] John Layton [G] (bullen289)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 399
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

[TDL] John Layton [G] (bullen289)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 29 jan 2019, 13:05

John Layton; Ashby-de-la-Zouch, England

I ett fönster tillhörande ett grått stenhus nära Ashby-de-la-Zouch sitter en muskulöst byggd figur framför ett bord med två flickor på drygt elva år respektive prick elva år på andra sidan av det. Mannen vid bordet har brunt kortklippt hår och mörkt bruna ögon. Flickorna är även de mörkhåriga, som sin far, fast den enas hår är betydligt längre och hänger i två flätor längs ryggen medan den andres är ungefär till axlarna och hänger för tillfället bara rakt ner.

”Tänk dig en förbannelse. En riktigt ond en, det kan du föreställa dig eller hur?” säger han med inlevelse och gestikulerar för att måla upp en tydlig bild för sin dotter. Hon nickar.
”Så tänk dig då att den är lite mildare. Vad kallas den då?” fortsätter han och ser uppfordrande på henne. Hon får ett djupt veck i pannan, ett precis likadant som John får när han tänker.
”En förhäxning kanske” svarar hon frågande. John nickar uppmuntrande.
”Ja men precis Ella, du kan ju det här!” ger han ifrån sig och gör en visande gest men bägge händerna.
”Kate” börjar han ”Kan du tala om för mig vad en jinx är?” frågar han henne enkelt. Kates mörka ögon, som förmodligen kommer från hennes pappa, blir smala när hon tänker efter.
”Det är en typ av förhäxning tror jag” säger hon och lägger huvudet på sned. John ler sitt lugnande leende mot henne så att alla de raka vita tänderna blir blottade.
”Ja, jag tror du är på rätt väg” uppmuntrar han henne. Hon tänker efter noggrant och hennes fylliga läppar formas till en liten tratt. Även läpparna kommer från pappas sida och kort sagt så kan man nog säga att bägge flickornas utseende har välsignats med pappas lite mörkare, enligt många attraktiva, drag medan insidan hos dem båda till stor del kommer från mamma.

Flickornas mamma är sedan några år tillbaka ute ur bilden då hon hittade en ny partner och startade familj på annat håll. Självklart tog det hårt på såväl John som flickorna men som man säger så läker tiden alla sår och så är det verkligen i det här fallet. De har ju i alla fall varandra kvar och att låta flickorna resa till Hogwarts medan han blir kvar här helt ensam i huset känns alltför jobbigt, vilket också var en av anledningarna till att han valde att börja jobba på Hogwarts just nu. Det hade länge varit en dröm för honom, ända sedan han själv gick där men på grund av barnen och innan det bristande erfarenhet så blev det inget av det.

”Det kanske är en väldigt ond förhäxning” försöker Kate och ser osäkert på både Ella och John i jakt på något som kan tyda på om det är rätt eller fel. John ler tålmodigt mot henne.
”Nej, inte riktigt. Försök en gång till!” uppmanar han henne. Han blir inte arg på henne fast de gått igenom det här så många gånger förut. Det ligger i hela hans lärarnatur att hålla sig lugn även om eleverna är hur korkade som helst.

Innan han började undervisa barn vars föräldrar ville att de skulle ha hemskolning jobbade han som lärare på en mindre magiskola i Spanien under ett antal år eftersom att hans mamma kommer därifrån. Därför föll det sig rätt naturligt att resa dit när han redan kan språket och examen. Det är otroligt vad snabbt tiden går.

En av dem större skillnaderna som han förmodligen skulle komma att uppleva som lärare på Hogwarts är att istället för att undervisa eleverna en och en så kommer han att få dem i grupp, något som han inte gjort sen han jobbade i Spanien som lärare i ”elixirvetenskap” som de kallade det. Grunden var ju fortfarande den samma med pedagogiken och ämneskunskapen i alla fall så som han kan minnas från sin egen skoltid. Den allra största skillnaden skulle förmodligen bli att man för lärarkarriären på Hogwarts måste vara en betydligt skickligare magiker, vilket John med största sannolikhet skulle platsa som. I alla fall enligt de flesta som sett honom hantera ingredienser eller kanske till och med blivit helad av hans brygder.

Ella skrattar till och John ger henne en varnande blick. Hon blir med ens knäpptyst som vanligt när John säger till henne vad hon ska göra och för det mesta så gäller det samtliga elever. Istället övergår hon till att stryka familjens uggla, Humble, över fjädrarna.

”Åh, nu minns jag!” skiner Kate upp och ser överväldigat på John. ”Det är väl en irriterande förhäxning, inte sant?” Kate ler mot sin far i väntan på respons. John nickar. Den känslan när man lyckats lära någon något tillslut, när det äntligen har fastnat, det är en av de absolut största drivkrafterna för honom som lärare.
”Jättebra Kate” berömmer han henne ”Ska vi gå vidare till några formler?” frågar han dem för att vara säker på att de tar det i deras tempo. Båda flickorna nickar till svar. Han ler lite snett och kliar sig på den halvstubbiga hakan. Förkunskaper är underskattat enligt John. Desto mer eleverna kan när de kommer desto bättre brukar det gå för dem på det stora hela, det är i alla fall så han har upplevt att det funkat med de elever som han hemskolat.

En annan sak som är underskattat är att som lärare kunna sätta sig in i hur elever tänker. Under sina år i Spanien upplevde han i alla fall att vissa lärare inte alls kunde se en tolvårings begränsningar. En lärare enligt John behöver väl inte nödvändigtvis vara samma person i klassrummet som utanför. Något av det absolut viktigaste som lärare är att man kan anpassa sitt språk och sitt sätt att förklara efter eleverna. Personligen så är han nog väldigt olika personer när han går in i sin lärarroll jämfört med när han umgås med folk på sin fritid. På fritiden pratar han ofta snabbt, är han betydligt mer spontan och ibland till och med lite slarvig.

Privatpersonen John kan man lugnt säga att John har humor, det kan ingen förneka och till och med skämt som är lite på andras bekostnad kan få vara okej så länge alla är med på det. Under lektionstid skulle det aldrig någonsin förekomma. Även om han nog ofta uppfattas som ganska lättsam både som lärare och som privatperson så är skämt något som ytterst sällan dyker upp på lektionerna, det händer ungefär lika sällan som att John riktigt exploderar av ilska på någon.

Struktur är något av ett måste under John Laytons lektioner. Utan struktur och en tydlig planering så blir lektionerna lätt röriga och därmed svårare för eleverna att hänga med. Så angående läraryrket och lärarrollen så har han rätt tydliga riktlinjer för hur han vill vara och hur han tycker att andra bör vara. Då John är rätt så pratsam och social så har han inte heller något emot att påpeka saker hos andra, framförallt lärare, som han tycker att de bör göra annorlunda, sen får de tycka precis vad de vill om det.

”Så är det någon av er som har koll på någon användbar formel?” frågar han för att se hur mycket de faktiskt snappat upp från delarna läroböcker som han bett dem att i alla fall titta igenom innan tåget går i morgon. Väl på Hogwarts hoppas han självklart att de båda ska hamna i Gryffindor precis som han själv, men det spelar inte så jättestor roll egentligen.
”Expelliarmus avväpnar” säger flickan med flätor självsäkert. John ler lite halvhjärtat mot henne. Egentligen hade han velat få med Kate också så att även hon får lite självförtroende inför skolstarten. Samtliga elever ska vara delaktiga under lektionen dels för att han och de själva ska kunna veta vad de klarar av och dels för att alla ska få samma möjlighet att lära sig.
”Det stämmer” säger han kort och vänder sig till Kate. ”Kan du någon bra eller användbar formel Kate? Någon som vi kanske använder hemma eller någon som du läst om i böckerna?” börjar han för att hjälpa henne på traven.
”Wingardium Leviosa läste jag något om, den får saker att sväva” svarar hon tyst. John ler strålande mot henne. När elever som har svårt för sig lyckas ska de uppmuntras ordentligt.
”Det är helt rätt!” utbrister han. Just formeln Wingardium Leviosa hade aldrig varit en av hans favoriter just för att den får saker att sväva och om det är något som John ogillar så är det höga höjder, framförallt om det dessutom innebär en kvast. Betydligt bättre är det att hålla sig på marken och studera beteenden, experimentera lite med diverse hopkok, kanske sjunga eller varför inte njuta av att barn lär sig saker? John tittar ner på sitt stora armbandsur som han alltid bär runt handleden.
”Nej, vet ni vad, det är dags att gå och sova nu så att ni orkar med Hogwartsexpressen i morgon” säger han nöjd över vad han fått dem att lära sig och reser sig upp för att tydligt visa att det är slut nu. Ståendes blir det ännu tydligare hur lång han faktiskt är. Flickorna följer hans exempel och går mot sina sovrum.