Vill du vara med och göra en lucka - eller flera luckor - i årets julkalender? Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

[FOR] Raelyn Rowbottom [R] (Angfiel)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 379
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

[FOR] Raelyn Rowbottom [R] (Angfiel)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » mån 30 jul 2018, 00:37

Raelyn Rowbottom
Sittingbourne, England

Så länge Raelyn kunde minnas så har hon älskat magi och häxor. När hon var fem år gammal fick hon en leksakskittel i plast av sina föräldrar som hon praktiskt taget slet ut genom att brygga trolldrycker av vatten, gräs, lera, blomblad och annat hon kunde få tag på i trädgården utanför deras hus. Hon fick året efter det ett kit för ”unga magiker” där det fanns en svart trollstav med vita ringar på som hon hade med sig var hon än gick. Så fort hon hade chans så klädde hon ut sig till hennes idealbild av hur en häxa ska se ut, helsvarta kläder, en svart hatt, svarta skor, en becksvart mantel med stjärnor på och en kvast. Det fanns dock på tok för få tillfällen att faktiskt få klä ut sig till en fantastisk häxa så ibland tog hon på sig kläderna hemma och sprang omkring och viftade med sin trollstav.

Länge hade hon ett gosedjur, en svart katt, som hon också tog med sig överallt innan hon, när hon var nio år faktiskt fick en riktig svart katt. Raelyn räknar med att hon fick katten för att hennes föräldrar, som innan dess vägrat skaffa något levande husdjur, hade inte orkat höra på hennes gnäll längre. När hon var tio hade hon flera anteckningsböcker med påhittade trollformler och trolldrycker tillsammans med en hel bokhylla med alla möjliga tänkbara böcker om häxkonst. Hon hade även flera sorters trollstavar som hon köpt när hon varit på marknader och två Ouijaboards som mest samlade damm för hon hade inte så många som ville använda dem tillsammans med henne. För att ha råd med allt så hade hon gått runt till grannarna och bett om att få göra saker i deras hem, städa, gå ut med soporna, klippa gräsmattan, rensa ogräs och annat smått som hennes grannar gärna lät henne göra. Alla tyckte att den lilla besatta flickan som pratade om gånger hon hade använt, som hon kallade det, ”riktig magi” hade sin charm och man lät henne leva i sin lilla fantasivärld, hon skulle nog växa ur det tids nog.

Sommaren, samma år som hon fyllde elva, var därför den lyckligaste dagen i hela hennes liv. Raelyn hade stått och stirrat ut genom köksfönstret så fort hon fått syn på en väldigt underligt klädd man som öppnade något konstigt på handleden och verkade titta på den för att se var han skulle. De flesta skulle nog tro att det var en konstig klocka, men Raelyn var inte övertygad. När mannen kom gående mot deras hem skrek hon på sina föräldrar att de måste komma och titta, kom och titta nu! Givetvis var de inte lika exalterad som henne, men när det ringde på dörren så öppnade de givetvis.

Raelyn kommer inte ihåg så mycket av den timmen som utspelade sig efter det. Det var som att allting hade hänt i slowmotion, där alla pratade i konstiga basröster och hjärnan kändes som dimma. Hon minns att mannen hade skrattat högt när hon frågat om han var en häxa, innan han ens fick presentera sig, och hon minns att han sagt att han var en trollkarl, en magiker och att det var hon också. Efter det var allt lite suddigt, men kontentan att magi fanns, hon var en häxa och hon skulle få gå på en skola för magikerbarn var det som fastnade som cement, tillsammans med hennes föräldrars chockade uttryck.

I flera dagar gick hon runt och kunde helt plötsligt utropa ”JAG ÄR EN HÄXA!” tills henne mamma påminde henne om att de inte fick berätta för någon, och tänk om grannarna skulle höra så kanske hon inte skulle få gå på skolan längre. Efter det så viskade Raelyn för sig själv ”jagärenhäxa” och sken upp som en liten sol.

Väl på Hogwarts blev hon sorterad in i Ravenclaw, elevhemmet för de intelligenta och logiska, något hon tyckte var lite roande då ingen hemma skulle kalla henne för logiskt tänkande med tanke på att de tyckte hon hade så livlig fantasi och insisterade på att magi fanns. Hon älskade genast trolldryckslära och örtlära. Betygen var inte alltid toppbetyg ens i de ämnena men de var bra mycket bättre än förvandlingskonst som hon hade svårt för även om hon älskade idén med ämnet. I trean så valde hon alla ämnen som lät henne arbeta med symboler, runor och inristningar av olika slag, då hon hade fastnat för den typen av magi redan innan hon visste av magi fanns. Spådomskonst hamnade också bland ämnena men hon upptäckte snabbt att hon inte hade vidare fallenhet för att se in i framtiden.

Att magi på riktigt skulle vara så pass svårt och stort hade hon aldrig ens kunnat tänka sig, men det var en upplevelse att gå runt i biblioteket och se hur pass mycket kunskap det finns. Hennes egen bokhylla hemma bleknade i jämförelse, speciellt med tanke på hur naiv hon förstod att hon varit då alla de böckerna uppenbarligen inte hade någon aning om vad de pratade om. När hon kom hem från första året på Hogwarts så gav hon bort alla böckerna hon hade till välgörenhet och ställde dit sina kursböcker istället så att det nu fanns mycket plats kvar för nya riktiga böcker!

Hennes femte år så började några i samma årskurs som henne att intressera sig för att göra egna trollformler vilket hon genast hoppade på. De bildade en elevklubb och umgicks ofta. Raelyn hade inte haft så många vänner innan dess så det var en ny upplevelse att hamna i ett sammanhang där hon hörde hemma. De började intressera sig för trollformler som kanske inte var helt rumsrena och hur man skapade liknande formler. Med det kom ett visst rykte som de gärna spelade upp genom att klä sig i helsvart, färga håret mörkt, sminka sig bleka med mycket svart smink runt ögonen och ibland svart läppstift. De kunde inte leva ut det så mycket på Hogwarts, med reglerna och allt, men alla helger och tillfällen de kunde så klädde de upp sig. För Raelyn påminde det henne om när hon var yngre och klädde sig som häxa, och det fick henne att känna sig ännu mer hemma i den här klicken av ungdomar.

Efter skolan började hon jobba med diverse ströjobb innan hon ramlade in, som på ett bananskal, på att bygga magiska föremål med specifika trollformler. Det kan vara så att hon ljög lite om sin professionella erfarenhet och sin ålder, men på grund av hennes tidigare erfarenhet av det så lyckades hon riktigt bra. Hon hjälpte till att laga föremålen och sätta på nya trollformler på dem. Det blev lite trist efter ett tag, men det gav henne chans att på sidan av läsa vidare om symboler och runor som hon hade varit intresserad av sedan innan.

Det var genom jobbet som hon träffade sin fru, vilket var lite lustigt eftersom hennes fru var skild förälder till en dotter som nyss fått reda på att hon skulle börja på Hogwarts. Mamman hade kommit in i butiken med sitt äldsta barn och sett så bortkommen ut så Raelyn hade inte kunnat låta bli att gå dit och försöka hjälpa till. Det kändes direkt som att de hade känt varandra sedan innan. Raelyn såg till att de kunde ses igen och på den vägen blev det. Då var hon tjugo och hennes blivande fru var tio år äldre. Några år senare hade de gift sig och Raelyn hade glatt tagit på sig ansvaret att vara styvmamma åt båda barnen som nu hade visat sig vara mugglarfödda båda två.

Hon hade jobbat som symboltolkare på ett museum i två år när hon såg annonsen om att Hogwarts sökte personal i just Forntida Runor och hon tyckte att det var en bra chans. Hennes ena styvbarn gick på Hogwarts redan och det andra skulle precis börja, så det var ju en kul chans att få komma tillbaka och undervisa. Hon hade bara lite erfarenhet av det efter att hon under en kort tid varit privatlärare åt en bunt syskon som behövde lite undervisning innan de var gamla nog att börja på Hogwarts. Fast det hade gått rätt bra så hon tror nog att detta kan gå bättre, med tanke på att hon verkligen brinner för ämnet. Det svåra skulle vara att vara ifrån sin fru så pass mycket, men hon planerar att åka hem rätt många helger under året och de kunde alltid träffas i Hogsmeade då och då dessutom. Raelyn är säker på att deras äktenskap inte skulle förstöras av en sådan sak. Dessutom tänker hon inte vara kvar på Hogwarts resten av livet heller och det är en himla bra möjlighet så hon kan inte låta bli den!

En del skulle nog förvänta sig att en Professor Rowbottom skulle vara en trist äldre professor med grått hår och en malande röst, inte den tjugofemåriga goth-liknande uppenbarelsen som Raelyn är.

Bild