Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Dania Rishadquzy Taraqty [DS] (Lily)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 376
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Dania Rishadquzy Taraqty [DS] (Lily)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 17 jan 2017, 00:12

22 november 2016 01:15

Dania Rishadquzy Taraqty; Stepnoe, Kazakstan

Slutresultatet. Hon är godkänd. Paketet ligger vid hennes fötter, och hon läser om brevet flera gånger. Elva år, och antagen till Durmstrang. Det är en bedrift som ingen av syskonen lyckats med innan.

Att hon skulle lyckas var ändå något hennes föräldrar trodde. De trodde det redan när hon var liten, med tanke på vad de döpte henne till. Dania. Vis och vetande. Det stämmer in på henne, helt klart. Hon vill veta allting. När hon var liten var hon väldigt nyfiken och ställde frågor hela tiden, medan hon nu lär sig mer genom att läsa, något hon gör nästan all sin fria tid.

Provet går ganska bra. Dania är nervös när hon kommer dit och ser alla andra som ska ta provet samtidigt som henne. Hon har dock förmågan att lyckas samla sig när det faktiskt gäller, så att nervositeten inte är i vägen när hon ska göra något. När hon blir uppropad blir hon inkallad till en skriftlig del med frågor om både fakta- och analysfrågor. Dania gör dessa bra, bättre än hon förväntat sig, och hon sätter många svar, även om några lämnas tomma, och några råkas lämnas med fel svar. Det är trots allt inte helt lätt att få helt rätt, med tanke på hur mycket det är att fundera. Dessutom måste man lägga ut tiden rätt för att hinna allt.

Del två är en etikettdel. Dania gör så gott hon kan, men hon gör ett antal missar, många av dem för att hon stressar upp sig och inser att hon inte kan tänka klart. Andra halvan av det muntliga går bättre, då hon lyckas få sig själv att samla sig och fokusera bättre. Hon är ändå nöjd efteråt, då hon lyckas svara bra på många frågor och mannen som testar henne inte verkar för missnöjd, hur hemlighetsfulla de än ska vara.

Gruppuppgiften är nog den del som går sämst. Dania gör så gott hon kan, och försöker få fram sin åsikt utan att egentligen ta på sig någon form av ledarroll. Hon försöker lägga sig som kvinnan bakom mannen, men hon själv gör några missar genom att glömma bort sig själv några gånger. Till slut verkar hon dock lyckas med att få fram det hon vill på något sätt, och det inkluderas i slutet av gruppen. Dania känner sig åtminstone lite nöjd när hon går därifrån.

Sista delen är den som Dania förstår minst av. En man går runt och petar på henne med en trollstav, och varje gång är det som något kittlande som sprider sig i kroppen. Dania förstår verkligen inte hur det kan hjälpa dem att bestämma om man ska komma till Durmstrang eller inte, men samtidigt är hon medveten om hur lite hon faktiskt vet. Efter det får hon testa på lite olika magiska föremål som hon inte är helt säker på hur resultatet ska vara, men hon tror att det gå ganska bra. Mannen som testar henne nickar nöjt innan hon får gå därifrån, och blir tagen hem av sin far.

De ska ha gäster under kvällen. Dania ställer sig framför den stora spegeln på sitt rum och förbereder sig. Det ebenholtssvarta, raka håret ligger på ryggen i en fläta, och i ansiktet ligger ett tunt lager smink, så mycket som hennes föräldrar tycker är passande, bara för att dölja små märken som finns i ansiktet. De mörkt chokladbruna ögonen blänker i ljuset från spegeln och de fylliga, balanserade läpparna har lite svagt rosa läppglans. De mandelformade ögonen har mongolveck, och hon har en arabisk näsa.

Dania är ganska medellång lite kortare än en och en halv meter. Hon är ganska tunn och väger inte så mycket. Hon har dock fått höra att en kvinna inte ska vara stor, så det enda hon har fått för det är beröm för att hon har en fin form för sin ålder, trots att hon knappt börjat utvecklas ännu. Hon har dock alltid varit tidig i utvecklingen i jämförelse med de som är födda samma år som henne, för hon är född redan den 15 februari, vilket ibland kan leda till lite försprång. På Durmstrang kommer det dock inte hjälpa, med tanke på att vissa är så mycket som tretton år gamla och är mycket bättre fysiskt än vad hon själv är.

Hon är egentligen ganska introvert, och gillar att vara själv, men hon vill aldrig göra sina föräldrar besvikna, så hon pressar sig att göra vad som krävs för det, även om det innebär att hon pressar sig hårt. Hon har inget problem med att vara ensam, och kan sitta timmar i streck och läsa böcker eller poesi om hon får. Det kan dessutom hända att hon slänger in citat från böcker eller författare när hon pratar för att markera något, eller att uttrycket passar bra i sammanhanget. Hon är också snabb med att analysera situationer och vet ofta vad hon behöver göra för att lösa olika problem snabbt.

Under dagen har hon haft sin vanliga hemundervisning. Det är sommar, men det betyder inte att hon kommer undan hemundervisningen som de andra gör. Nej, hon måste ha det hela året ändå för att vara så förberedd som möjligt inför Durmstrang. Till och med flyga har hon fått lära sig. Det ska de visserligen på Durmstrang, men hennes föräldrar tyckte ändå att det var bra att hon fick lära sig det för att vara mer redo inför det fysiska, och inte bara den biten som sitter i huvudet.

På sig har Dania en rödlila klänning med spetsärmar, med ett blått sidenband knutet runt midjan. På fötterna har hon matchande blå ballerinaskor, och runt halsen har hon ett silvrigt halsband med en safir i som hon fått av sin mor för många år sedan, men som fortfarande är lika fint.
”Dania. Du är vacker”, säger en tjänsteflicka som kommer in i rummet. ”Dina föräldrar önskar dig. Ta med paketet”, säger hon sedan och Danias blick flyttas mot paketet från Durmstrang. Hennes antagning. Hon tar ett djupt andetag, plockar upp paketet och går ut från rummet.

Hela vägen till deras allmänna rum försöker hon komma ihåg vad som är viktigt. Hon ska bete sig som en fin dam. Ha en rak hållning, gå lätt och balanserat, se stolt ut, men inte för stolt. Hon ska visa att hon är fin, men hon ska inte överglänsa de som är över henne, eller den hon ska gifta sig med. Hon ska vara vacker och hjälpa till bakom sin man när hon gifter sig, men hon måste träna på att uppföra sig nu, så att hon vet hur hon ska göra när det är dags.

Hon kommer in i det allmänna rummet där hennes föräldrar sitter i varsin fåtölj. Hennes mor sitter och broderar och hennes far läser en tidning. I den öppna spisen brinner en värmande brasa, men annars är det lugnt och stilla i rummet. Dörren gnisslar när den stängs och båda Danias föräldrar ser upp på henne. Hennes mor Aigul ler mot henne, men sitter tyst, medan Danias far Rashid reser sig upp och granskar henne.
”Snurra runt”, beordrar han, och Dania gör som han säger. När hon stannar nickar han gillande.
”Gör din far stolt på Durmstrang nu”, säger han med sin lugna, men stränga röst. ”Så ska jag se till att sätta lite krav på din blivande make”, fortsätter han innan han går tillbaka och sätter sig i fåtöljen igen. Dania går bort till deras soffa stor för två personer och sätter sig ner. Inga böcker nu. Vill hennes föräldrar prata med henne ska de göra det, annars ska hon sitta lugnt och tyst där hon är. Om en timme kommer deras gäster, och innan det vill hennes föräldrar kunna prata med sina barn om vad de anser vara intressant eller viktigt.

Dörren öppnas igen, och in kommer två av Danias tre äldre syskon. Tatyana och Arstan. Tatyana är sjutton år och ska börja sitt sista år på Durmstrang. Efter det ska hon gifta sig. Dania kommer verkligen sakna att ha henne där. Arstan är tretton år, och den av syskonen som är närmast Dania i ålder, men han är redan lika lång som deras far, och man tror inte att han är näst yngst. Tatyana är den som får syn på paketet från Durmstrang först. Hon skiner upp med ett leende till Dania.
”Sätt er ner”, säger deras far, och båda går bort till Dania.
”Du lyckades första gången! Du är så duktig!” säger Tatyana till henne, och Dania kan inte låta bli att le. Det är så många som är nöjda med henne för en gångs skull.
”Jag håller med”, säger Arstan när han passerar, innan han sätter sig i en fåtölj längre bort.

Familjens husalf dyker upp på deras fars begäran.
”Hämta hit Moldir”, säger han med en barsk ton, och husalfen transfererar sig kvick därifrån. Moldir, näst äldst och mest misslyckad. Åtminstone anser båda deras föräldrar det. Hon verkar avsky allt som man ska gilla. Dania har aldrig kunnat förstå sig på henne. Redan när Dania var väldigt liten var Moldir ofta elak mot henne, och hon verkade aldrig vara intresserad av etikett eller något som deras föräldrar tyckte var viktigt. Hon kom inte in på Durmstrang fören för två år sedan när hon var tretton år, och sedan kommer hon i Grif. Det ska inte Dania göra. Hon ska göra så gott hon kan för att lyckas så bra som möjligt.

Husalfen kommer snart tillbaka med Moldir. Hon har ett hårt ansikte, och när hon ser paketet från Durmstrang stelnar det till ännu mer, och hon kan inte dölja hur missnöjd hon blir över det.
”Perfekta Dania. Durmstrang vid elva år”, muttrar hon med tillgjord röst.
”Du följer med mig nu”, säger deras far samtidigt som han reser sig och drar med sig Moldir ut ur rummet. När de kommer tillbaka syns ett rött märke över Moldirs vänstra axel. Deras far har slagit henne.
”Jag hoppas att det ska lära dig lite hyfs”, muttrar han till henne.

De sitter tysta en liten stund innan dörren öppnas en sista gång. Tjänsteflickan kommer in.
”Herre, rytsar Rashid, era gäster är här”, säger hon och niger. Rashid nickar och ser sig upp.
”Kom nu”, säger han till dem, ”Och uppför er respektabelt”, fortsätter han, dock med blicken fäst mot Moldir. Dania ser det tydligt. Deras gäster har kommit. Dania tar ett djupt andetag, och följer sedan efter sin familj ut ur rummet.