Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Metida Yermolaievna Sadowskaya [DS] (Yellow)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 369
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Metida Yermolaievna Sadowskaya [DS] (Yellow)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 17 jan 2017, 00:01

9 juli 2013 10:35

Metida Yermolaievna Sadowskaya; Khabarovsk, Ryssland

“Titta, titta! Paket från Durmstrang!” En alldeles lyrisk tioåring vid namn Metida Yermolaievna Sadowskaya greppar tag i paketet som just blivit släppt av en uggla, utskickad från den ryska magiskolan. Metida, som tillhör en renblodig trollkarlsfamilj blev inskriven redan vid födseln, och klarade av det obligatoriska antagningsprovet galant. Hon var lite oroad för att det inte skulle gå bra, men tack och lov så gjorde det det. Alla fyra delarna kändes rätt enkla. Det enda som var lite problem var grupparbetsdelen, då Metida inte riktigt vågade tala så mycket. Den bästa delen var den skriftliga, då Metida älskar att skriva och är van vid det. Hon lyckades besvara frågorna bra och utförligt och reflekterade så mycket hon bara kunde. Det är viktigt att göra bra ifrån sig på antagningsprovet, så självklart gjorde Metida allt för att lyckas så bra som hon bara kunde. Hon kämpade hårt och skrev så att fjäderpennan glödde. Varje ord hade en liten tanke bakom sig och den svarthåriga flickan gjorde allt i sin makt för att göra bra ifrån sig på den delen. Okej, hon ansträngde sig riktigt mycket på alla delar, men mest på skrivdelen. Eftersom hon skriver så mycket på fritiden känns det som att hon måste visa sin kunskap. Annars vore det fasligt pinsamt!

Hon skrev och skrev, tills de inte fick lov att skriva mer, och vid det laget var Metida faktiskt nöjd med sina svar på de olika frågorna. Hon har koll på vad magi är, hon kan analysera, hon kan det där med reflektioner och så. Hon kan det väldigt bra, till och med. Speciellt med tanke på att hon endast är tio år gammal. Jodå, smart är någonting som flickan verkligen är.

Eftersom familjen Sadowsky är väldigt sträng och strikt har Metida fått lära sig massvis med etikettregler under sin uppväxt. Detta gjorde att del två gick väldigt bra, då hon har mycket gott uppförande. Hon skulle aldrig våga något annat. Nej, tänk vilket hemskt straff hon hade fått om hon misskötte sig! Hon ryser nästan bara vid tanken. Därför tog hon extra mod till sig och vågade besvara de frågor som ställdes mycket utförligt och korrekt, då allt annat skulle vara oacceptabelt. All kunskap om vett och etikett hon lärt sig hemifrån plockades fram i hennes sinne och hon rotade igenom all fakta hon hade. När hon lyssnade på de andra blivande elevernas svar kände hon hur hon kunde en del mer än många av dem. Somliga verkade endast kunna de absolut mest essentiella sakerna, och ingenting utöver det. Metida däremot, kan nog mer än vad hon egentligen behöver, då hon som sagt kommer från en riktigt sträng familj som inte tillåter något nonsens.

Som tidigare nämnt var det under den tredje delen som flickan fick problem. Hon hamnade i skyundan i gruppen och sa inte så mycket. Gruppen hann färdigt med uppgiften i tid, och visst hjälpte Metida till så mycket hon förmådde, vilket var en del. Dock så önskar hon att hon hjälpt till mer, så att hon fått visa framfötterna lite extra. Men, gjort är gjort, och hon får helt enkelt försöka bättra sig på den aspekten. Hon kan inte vara så blyg förevigt.

När hennes magiska förmåga skulle testas blev hon petad på med en trollstav av en vuxen. Först hände inte så mycket, men sedan så gick det bättre. I slutändan kunde de konstatera att Metida hade väldigt goda förutsättningar för magi. Det känns bra, då kanske hon har ännu större chanser för att lyckas på Durmstrang.

Överlag gick det bra, i alla fall, och Metida är väldigt nöjd med sin insats. Tänk vilken skam om hon inte kommit in och då fått vänta tills nästa år! Hennes föräldrar hade inte varit nådiga, precis. Tänk de som inte får lov att börja förrän de är tretton. Deras familjer kan inte vara speciellt stolta.

Den lilla svartbrunhåriga flickan öppnar försiktigt paketet och skådar innehållet däri. En hel del papper om skolan, hennes skoluniform och sovkläder finns där. Ivrigt plockar hon upp alltihopa och lägger det på köksbordet framför sig. Hennes mor och far som precis anlänt från rummet bredvid ser stolt på henne och Metida känner hur hon riktigt lyser. Ändå vågar hon knappt tänka på hur de skulle reagera om hon - deras enda barn - skulle ha misslyckats med antagingsprovet. Om hon ska vara ärlig så skrämmer det henne en hel del, men tja, det hände ju inte. Inget att oroa sig för nu!

“Låt mig se”, säger hennes mor, Galenka, och tar upp skoluniformstunikan. Hon sträcker den framför sig och betraktar det smutsblodsröda tyget. “Hmm, det byts ut mot något bättre sedan när du går i Orjol.” Hon nickar allvarsamt mot sin dotter och viker ihop tunikan igen. Jo, visst vet Metida att hennes föräldrar förväntar sig att hon ska få börja i Orjol när hon går i tvåan, men tänk om hon inte gör det? Vad ska hon göra då? Kommer hon ens få komma hem hit igen? Någonsin?
“Jaa...” mumlar hon bara till svar och försöker skaka av sig orostankarna. Det kommer gå så fint, så fint så! Det måste det göra. Dessutom är det ett helt år kvar, så hon ska nog klara sig minsann. Hon hoppas det, i alla fall. Verkligen hoppas, jättemycket.

För att försöka bli sådär jätteivrig igen och sluta vara orolig börjar hon plocka med papprena hon fått i paketet och slår upp guiden om skolan. Det ska bli riktigt roligt att få börja på Durmstranginstitutet, det är ett som är säkert!
Dock får man inte ha med sig mer än två saker hemifrån, och de får inte lov att vara speciellt stora heller. Så Metida kan inte ta med sig sin cello till skolan. Inte heller får man ha med sig levande varelser, så familjens två katter får stanna hemma. Ändå hade Metida gärna haft med sig en, så att hon inte blir så ensam. Den brunögda flickan är lite sluten av sig, men försöker ändå lära känna andra barn så gott det går. Givetvis är hon mycket hövlig och artig, har man uppfostrats väl så har man.

Vad hon ska ta med sig som personliga saker vet hon inte än, men förhoppningsvis kommer hon på det snart. Hon vill inte ha något för distraherande, då hon måste fokusera mycket på studierna. Annars har hon inte en chans att hamna i Orjol. Det är inte så farligt, enligt flickan. Hon tycker om att studera, läsa och skriva. Kanske tar hon med sig en skönlitterär bok? Det kan vara underhållande, men inte för tidskrävande. Jo, en bok låter jättebra!

På sin fritid brukar Metida spela cello, läsa, skriva och studera språk. Hon är mycket intresserad av andra språk än ryska, något hennes föräldrar uppmuntrar. Hon håller på att lära sig engelska just nu, och kan prata det halvbra. Det känns som ett stort världsspråk som flickan hemskt gärna bemästrar. Hon brukar umgås med sina jämnåriga vänner och leka lite olika lekar. Hon har känt dem sedan barnsben, och det är den största anledningen till att de känner varandra så pass bra. Ändå är de inte riktigt så nära att man kan kalla dem för bästa vänner, men det är det bästa hon har. Hon får helt enkelt nöja sig med det. Dessutom så har hon sina katter, som hon brukar sitta och kela med. Det ska bli väldigt sorgligt att behöva lämna dem, men hon måste.

Metida är väldigt snäll och en god lyssnare. Hon är ganska tystlåten av sig, men är ändå där och tar del av konversationer och händelser på sitt egna lilla sätt. Hon har en dagbok där hon skriver ner sina tankar och funderingar i, och den används flitigt. Åh, den borde hon ju ta med till skolan! Ja! En bok och en dagbok, det blir jättebra! Hur kunde hon inte ha tänkt på det innan? Nåväl, hon kom på det nu, i alla fall.
Hon tycker om det mesta och är väldigt artig och accepterande. Hon är väldigt mån om att inte såra någon, då det vore hemskt elakt!

Den ryska flickan avskyr att hon ibland blir helt stum runt andra människor, det finns igen värre känsla. Hon kan inte hjälpa det, hon är bara så rädd för att säga något fel. Hon måste ändra på det, det vet hon. Hur ska hon annars kunna utmärka sig? Däremot är hon glad över att hon är såpass smart som hon faktiskt är. Hon är väldigt lättlärd och tycker om att lära sig. Det är bra, nyfikenhet är en positiv egenskap. Fast man får inte vara för nyfiken, för då får man skäll om man lägger sig i fel saker. Det har Metida lärt sig, och det är inte en sak man glömmer. Men, det är kanske så med de flesta saker. De är bra till en viss punkt, sedan är de inte bra längre. Jo, antagligen.

“Metida, lägg ner det där nu. Vi kan gå igenom det senare”, säger hennes pappa och flickan väcks tvärt upp ur sina funderingar. Det skulle aldrig falla henne in att säga emot, så det gör hon inte heller. Hon bara nickar och mumlar ett: “Ja, far”, till svar. Faktumet att hon inte kan kolla igenom allt nu spelar inte så stor roll, för hon ska börja på Durmstrang i vilket fall som!