Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Yorick Maher [S] (Angfiel)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 369
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Yorick Maher [S] (Angfiel)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » lör 16 sep 2017, 15:48

Yorick Maher
Liverpool

Är det en sak som Yorick Maher har koll på här i världen så är det hans egen förträfflighet. Det finns absolut inget som han inte kan göra. Förutom att flyga på en kvast kanske, men som att det är viktigt. Han kan ta sig överallt med hjälp av flampulver och sedan när han är gammal nog att transferera sig, som sin pappa, så kommer han aldrig behöva ens titta på en kvastkäpp igen. Yorick blänger ner på kvasten han dumpat i hallen och ger den en spark i ren ilska. Inandningen kommer direkt efteråt och han grimaserar över den ilande smärta som färdas genom foten och upp i benet. De retfulla orden från de andra pojkarna ekar i hans huvud och om det inte vore för att han har ont i foten efter det olyckliga fallet från sagda värdelösa kvastkäpp så skulle han stampa upp för trappan till sitt rum och smälla igen dörren efter sig. Istället rätar han till sina glasögon och haltar sig in i köket för att hugga tag i ett äpple som ligger i en kantstött skål.

Deras hus är inte stort. Bottenvåningen består av ett kök där de ganska precis har fått in ett bord att sitta vid och ett litet vardagsrum samt en hall. En trappa upp på övervåningen finns två sovrum och en toalett. Sovrummen ockuperas av hans pappa och hans ett år äldre halvbror så det ”rum” som Yorick bebor är mer ett omgjort litet förrådsrum där det finns plats för en säng, en liten byrå för kläder och ett skrivbord. Ovanför sängen hänger en poster av en imponerande drake som flyger fram och tillbaka över ett par snöiga berg. Yorick är osäker på vilken sort det är då han inte brytt sig tillräckligt för att ha kollat upp det, men han tycker den ser cool ut och den döljer den fula fläcken på tapeten som de inte har råd att byta ut.

Pompilius Maher har aldrig haft ett stadigt jobb vad Yorick kan minnas. Hans pappa jobbar just nu nattskiftet som städare på Ugglepostverket. Tidigare har han sorterat foldrar på ministeriet, skyfflat dynga vid Pegasusracingen och varit lagerarbetare någonstans som Yorick inte har koll på. Det är dessutom bara de senaste jobben som han haft genom åren. Han tjänar dåligt, timmarna är dåliga och de flesta jobb har han inte längre än några månader innan han blir arbetslös igen. Det är de mugglarföddas fel säger han, smutsblodens, för de tar alla bra jobb och de får förtur eftersom alla tycker synd om dem och vill vara politiskt korrekta genom att anställa dem fast de är mycket sämre än äkta magiker. Speciellt typiskt var det när han fick sparken som säkerhetsvakt på Gringotts bara för att han sagt åt en mugglarfamilj som skulle växla pengar att de kunde åka tillbaka dit de kom ifrån. De hade påstått att han skrikit åt dem, men det visar bara hur lättkränkta de där mugglarna är.

Yorick grimaserar åt den sura eftersmak som äpplet lämnar i munnen. Det kan inte ha varit riktigt moget, men har han pallat dem från en av de avlägsna mugglargrannarnas trädgård så det kanske var lite väl mycket att hoppas på. Han brukar vara den som planerar hur de ska gå till väga och sen låter han andra faktiskt smyga sig in och stjäla dem, då riskerar han inte att bli påkommen och får äpplen på köpet. Inte som att mugglaren kommer sakna dem, de kan ändå inte räkna ordentligt. Det är mycket som mugglare inte alls är bra på, har han fått lära sig genom åren, vilket gör att Yorick ibland funderar på hur de egentligen klarar sig i sin lilla hemska mugglarvärld.

Inte för första gången börjar han tänka på sin mamma. Det största mysteriet är hur hon såg ut, eftersom han inte har några bilder av henne. Hon måste ha varit den som han ärvt det mesta av sitt utseende ifrån då hans pappa definitivt inte har bäcksvart krulligt hår eller en hudfärg som närmast kan beskrivas som brunröd terrakotta. Pompilius ljusa ögon står även de i stark kontrast med Yoricks mörkare ockrafärgade ögon.

Han är lyckligt omedveten om att hans pappa är en riktigt stor hycklare när det gäller sitt hat för mugglare, då han inte alls haft något emot att flirta med dem genom åren. Det var just en sådan flirt som ledde till att Yorick föddes. Han antog att ungen inte skulle ha någon magisk förmåga alls så han brydde sig inte nämnvärt om det, men när han var hemma hos dem en kväll och mugglarkvinnan berättade för honom att den då tvååriga pojken hade, under ett raseriutbrott utan dess like, fått en leksak att sväva till sig när han inte fick leka med den så förstod Pompilius att halvsmutsblodet var magiker.

Kvinnan skrattade bort det, som att det säkert bara var så att hon varit trött, men det var uppenbart hur det låg till. Samma kväll lade han en minnesförtrollning på henne så att hon skulle glömma bort sitt barn och sedan tog han med sig Yorick till sitt lilla hus. När pojken växte upp så fick han veta att hans mamma dött i en trolldryckolycka när ett smutsblod som jobbade i samma trolldrycksbutik hade mätt ingredienserna fel. Det var mycket tragiskt och han blev tillsagd att han skulle sluta ställa massa frågor om det för hans pappa sörjde faktiskt. Sanningen är att Pompilius inte kunde bry sig mindre om mugglarkvinnan och vad hon gjorde nu för tiden; hon kanske har en ny familj, kanske inslängt på mentalsjukhus eller död på riktigt. Det bästa vore faktiskt om hon hade gått och dött.

De enda som vet sanningen är Pompilius och hans två äldre bröder, som hjälper honom med barnen ibland när han själv behöver jobba eller besöka en pub eller två. Inte ens Yoricks ett år äldre halvbror Porus, ett namn han fått från en av de romerska gudarna, vet om att Yorick egentligen är ett halvblod. Porus mamma är magiker och han bor hos henne ibland, men hon vill inte veta av den yngre brodern så han får aldrig följa med dit. Vilket han såklart heller inte vill. Hon är inte en del av hans familj, enligt Yorick, och förtjänar därför ingen som helst sympati eller respekt.

Han drar en lång suck medan han kastar det inte ens halvätna äpplet i sopkorgen och fortsätter att halta sig upp till sitt rum för att bläddra lite i resetidningarna hans pappa tagit hem från jobbet. De var flera månader gamla och skulle användas till underlag för ugglorna, men han smög med sig några hem ibland. Yorick i sin tur snodde gärna med sig dem upp på sitt rum, några i taget så att det inte skulle märkas så tydligt, då hans pappa inte uppskattar att han klipper och river i dem så att de inte går att läsas mer. För trots den knapra livsstil som de har nu så drömmer Yorick om att resa.

Ett fåtal skamfilade böcker finns i rummet som alla handlar om olika resmål. Han har fått dem i födelsedagspresent och redan när han fick dem var de begagnade.”101 magiska resmål och vad man absolut inte får missa när man kommer dit (och några saker man verkligen ska undvika om man vill komma levande därifrån)” av Maynard Twonk är den mest vällästa av dem alla. Yorick vill se pyramiderna i Egypten, dyka i sjöar bland vattufolk såsom i Ryssland eller Sverige, vandra bland gigantiska exotiska växter i regnskogen och bestiga berg för att studera Yetis. I ena skrivbordslådan har han en pärm med kollage efter kollage av resor han vill göra, men han vet att han måste jobba hårt och vara smart för att kunna någonsin ha råd att åka på sina resor. Han har dock lovat sig att en dag ska han komma iväg, oavsett hur han lyckas.