Grattis till Snakey, nyutexaminerad Sorteringshatt! :tada:

Det finns nu en forumavdelning särskilt för ÖPPNA lektioner. Läs mer om det här och diskutera utvärderingen här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Gabrielle Stainthorp [S] (kotte9)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 399
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Gabrielle Stainthorp [S] (kotte9)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tor 27 dec 2018, 17:09

Godkänd » 10 Feb 2015, 12:38

Gabrielle Stainthorp, Denbigh.

Gabrielle kastar en snabb blick i kofferten, nog har hon med allt. Fint packat är det också. Nu saknas det bara en sak, det fransk-engelska lexikonet, hon tar ut den stora boken ur bokhyllan och lägger den överst i kofferten. Hon har packat färdigt för imorgon, nu ska hon istället skriva ett brev till sin kusin.Han skulle börja första året på Hogwarts och de hade bestämt att de skulle mötas på stationen. Gabrielle var dock inte säker på om han kom ihåg det, därför fattar hon fjäderpenna och börjar skriva.

Hennes rum ligger i söderläge i den relativt stora villan och det är alltid prydligt städat. Hon har en hel hylla full med saker hon har fått från sin mormors många resor, allting var dammfritt och stod i prydliga rader. Det gällde faktiskt allting i hennes rum, det var prydligt städat och helt dammfritt. Hon brukade städa sitt rum själv, trots att husalven kunde göra det åt henne. Hon blev som mest nöjd då hon visste att det verkligen var rent i hela rummet, överallt.22

Datumet för dagen är den 31 Augusti, så nästkommande dag kommer hon att befinna sig på Hogwartsexpressen på väg mot det tredje året under hennes tid på Hogwarts. Då hon redan har gått två år på den magiska skolan är hon inte lika spänd på att åka iväg som hon var när hon var 11. Nu är hennes känslor mer blandade, hon känner sig måttligt lycklig över att behöva komma tillbaka till Slytherinflickornas sovsal. Det är inte det att hon inte vill gå i Slytherin, tvärt om, hon är stolt över att gå i Slytherin. Problemet ligger snarare i att hon helt enkelt inte har så många personer hon känner väl. Dessutom tycker hon inte om att klassas som en “Mugglarhatandeöverklassunge” bara för att hon går i Slytherin. Framförallt därför att hon inte hatar mugglare, hon har faktiskt inte något emot dem alls, hon är bara ointresserad av deras samhälle.
Gabrielle kommer ioförsig från en relativt fin familj, men det är inte något som hon går omkring och skryter om. Snarare så nämner hon det lite förbigående, det imponerar mer och folk blir mycket mer villiga att göra som hon vill
Dock uppvägs det sämre med att komma tillbaka av att hon nu i år ska få börja läsa latin och forntida runor, vilket hon har längtat väldigt mycket efter. Faktiskt ända sedan hon fick veta att det fanns språk som tillvalsämnen på Hogwarts.

Gabrielle ögnar snabbt igenom brevet hon skrivit, de gråblå ögonen ögnar snabbt igenom pergamentet med den prydliga handstilen. Hon hänger bak en hårslinga som lossnat från hästsvansen hon för dagen satt upp sitt blonda hår i. Hon viker vant ihop pergamentet och skriver adressen på utsidan. Hon ger sedan brevet till sin uggla och låter den flyga ut genom det nu öppna fönstret. Medans hon tittar på ugglan som blir mindre och mindre tänker hon tillbaka på de två åren som hon gått på Hogwarts.

Det allra första som hade hänt var att hon blev sorterad. När hatten satt på hennes huvud hade hon ingen aning om vad den skulle välja. Hon relaterade till alla elevhem och kände sig allmänt förvirrad. Tänk om hon skulle hamna i ett elevhem där hon skulle bli utstött? Eller tänk om hon skulle bli missnöjd med var hon blev placerad? Sen när hatten väl ropade ut elevhemmet kände hon att det var där hon hörde hemma. Trots allt så var det Slytherin hon förknippade sig själv mest med utav alla elevhem. Det var inte så att hon skulle komma att trivas jättemycket med att vara i Slytherin, alla andar verkade vara så pass annorlunda mot henne själv. Under en period trodde hon nästan att hatten hade placerat henne i fel elevhem. Hon försökte se vad det var hatten hade sett hos henne som gjort att Slytherin blev det slutgiltiga valet. Hennes yngre bröder må ha blivit utnyttjade fler gånger än vad hon orkat räkna och minst lika många gånger har hon övertygat dem att göra saker åt henne. Men samtidigt vill hon inte att de ska fara illa, de är trots allt hennes syskon och familjen tar en hand om.

Sedan hade hon, trots allt, pluggat nästan lika mycket som de i Ravenclaw då hon absolut inte ville få underkänt under sitt första år, förstå vilken skam. Dock hade det inte hjälpt i trolldryckslära, det enda ämnet hon inte lyckades greppa. Hon hade misslyckats totalt under slutproven och därmed fått ett B i betyg. Trolldryckslära var även det enda ämnet hon hade fått underkänt i. De andra ämnena var mest teoretiska vilket är något man kunde läsa sig till, hon hade även lyckats i kvastflygning, även fast det var på gränsen. Det hon var mest stolt över var dock att hon hade haft en naturlig fallenhet för både Trollformellära och Förvandlingskonst. Det tyckte hon själv visade att hon bar på en stor magisk förmåga. Hennes familj hade säkerligen fått höra henne säga det både en och två gånger.

Sedan under det andra året hade hon gått på varenda läxläsning i trolldryckskonst hon kunde. Det hade faktiskt gjort underverk, hon hade gått ut andra året med godkänt i alla ämnen. Förvandlingskonst och Trollformellära hade gått lika bra under andra året och hon kände sig minst lika stolt som 12-åring som 11-åring.
Det andra året var även det året hon bestämde sig för att ta lite mer kontakt med sina jämnåriga kamrater, trots att hon tyckte att de flesta var irriterande så visste hon att det var bra att komma på god fot med många. Det kunde komma till nytta senare under livet. Sen ville hon också få bort lite av “Ravenclaw-stämpeln” ifrån sig själv.

När hon grubblat lite så kommer hon fram till att de första åren hade varit måttligt lyckade. Gabrielle tyckte fortfarande inte om sina elevhemskamrater men nu visste hon åtminstone deras namn. Detta tredje år som väntade skulle hon skaffa sig några nära vänner också lovade hon sig själv. Som en mogen trettonåring kunde hon inte vandra omkring på Hogwarts utan några vänner. Nöjd över sitt mogna beslut stänger hon fönstret och går ner för att äta den sista middagen med familjen på länge.