Grattis till Snakey, nyutexaminerad Sorteringshatt! :tada:

Det finns nu en forumavdelning särskilt för ÖPPNA lektioner. Läs mer om det här och diskutera utvärderingen här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Marcus Calvin [S] (bullen289)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 399
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Marcus Calvin [S] (bullen289)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » fre 19 okt 2018, 22:46

GODKÄND » 07 Jan 2014, 12:18

Marcus Calvin - Strabane

”Du kommer hamna i Hufflepuff din lilla mugglarälskare” skrattar Marcus två äldre bröder när de sakta cirkulerar över hans huvud på sina kvastar. ”Håll käften! Det kommer jag inte alls det!” skriker han upprört till svar samtidigt som han kastar benet över sin egen kvast för att ta upp jakten på dem.

Så har det alltid varit. Ett evigt tjafs mellan Marcus och bröderna, så egentligen var det väl ganska givet att de skulle vara på honom om elevhemmet efter att han fått sitt Hogwartsbrev. Någon gång då ska han allt sätta dit dem ordentligt för allt de gjort mot honom.

I trädgården där de befinner sig just nu ligger ett litet slitet hus, om man ens kan kalla det för ett hus längre. Många gånger har hans mamma beklagat sig över detmen att de i alla fall har det rena blodet, vilket är större än
vilken rikedom som helst. Marcus håller med, till viss del. Det rena blodet är absolut viktigast, i alla fall för hans chanser att hamna i rätt elevhem, men lite pengar skulle ju inte sitta helt fel så att han för en gångs skull kanske skulle kunna få något nytt istället för att ärva allt från sina äldre bröder. Till och med Dorothea, Marcus lillasyster, får mer nya saker än han själv. Någon pappa finns det inte riktigt i hans liv längre i och med att han mer eller mindre stack när Marcus var född, så egentligen är alla fyra bara halvsyskon som bor tillsammans med sin mamma. Mamman försörjer hushållet bäst hon kan och det finns inga riktiga gränser för hur långt hon kan ta sin list för att skaffa fram mat på bordet. Hon har helt själv försökt ge Marcus de förkunskaper han behöver för att klara sin skolgång, men ärligt talat så bryr han sig inte så mycket om hur skolan kommer att gå, i alla fall inte om det går ut på att sitta och lyssna på antika människor som bara babblar på om allt möjligt trist.

Vinden blåser genom det mörka håret när han sitter upp på sin kvast. De stora gröna ögonen blir tårfyllda av den starka blåsten. Han kurar ihop sig på kvasten och sätter fart efter de nu gapskrattande Slytherineleverna till bröder. Han är chanslös, omöjligt att han kommer i kapp dem. Deras kvastar är mycket bättre, så måste det vara, han kan inte vara sämre än dem på att flyga. Det kommer han aldrig att acceptera i alla fall. Han måste i alla fall få tag på dem.

”Kom igen nu Marcus tänk!” viskar han till sig själv. Inte en chans att han låter dem gå nu när han bestämt sig för att få tag i dem. Som vanligt. Han kommer inte ge sig förrän han nått sitt mål, oavsett priset. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för typ av mål, han kommer alltid att göra allt för att nå det. Något som han har svårt för är förstå hur folk kan kämpa utan ett mål, vill inte Marcus något så gör han det inte. Envis som en gammal get har han nog fått höra lite för många gånger.

Huset som ligger just i utkanten av småstaden Strabane ligger precis vid floden Mourne där framför allt Marcus och hans syster Dorothea brukar leka de gånger som ingen annan kan se dem. Inför andra vill Marcus gärna framstå som hård och stor, anledningen till det är förmodligen att han alltid blivit sett som den yngsta, lilla, söta pojken med stora tindrande ögon och svarta lockar på huvudet. Den killen som jämfört med sina bröder är så snäll och smart och helt perfekt. Han lät det vara så alldeles för länge. Nu är den enda som han faktiskt är snäll mot Dorothea. Alla gamla etiketter är rätt så utbytta mot dess motsats även om Marcus själv inte alltid känner att det faktiskt är så han är. Det är alldeles för svårt att bryta mönstret. Marcus skulle inte klara att vara elak
mot Dorothea, Dorothea som aldrig har gjort eller velat honom något ont. Hon må inte tillhöra Slytherin om två år när det är hennes
tur att börja på Hogwarts, men vad spelar det för roll just nu egentligen?


Marcus landar lätt på marken. Det är tydligt att han har landat en kvast rätt många gånger förut. Förmodligen tror bröderna att han har gett upp sin jakt på dem bara för att han nu går ner på marken. Bakom en gammal blomkruka med någon märklig växt som definieras som död ligger ett rep. Ett rep som man kanske kan fånga en bror i? Pricksäker är han garanterat efter alla sina stunder liggandes på gräsmattan med enda underhållningsformen att kasta lasso på en gren. Nu är bara frågan
om det kommer gå lika bra när målet inte är still. Förhoppningsvis gör det det eftersom att han inte kan riskera att missa. En eventuell miss skulle innebära slutet för honom och han skulle få höra om hur han missade dem resten av livet. Med repen i handen stöter han ifrån marken och beger sig uppåt igen. Där är han. Charles, det nya målet. Själv tycker han att planen är riktigt smart uttänkt. Hoppas bara att inte Charles och Ivan genomskådar den. En plan på att fånga dem som inte involverar magi, perfekt!