Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo

Nu har julkalendern börjat! Om du vill vara med och göra en eller flera luckor finns det fortfarande dagar kvar att paxa. Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Lucas Gillespie [R] (vixiepixie)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 382
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Lucas Gillespie [R] (vixiepixie)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » ons 01 aug 2018, 15:03

Lucas Gillespie, Hawkshead

En pojke i elvaårsåldern sitter bland det höga gräset en bit bort från sitt hus. Det är en varm dag och solen glänser i pojkens mörka hår. Egentligen var det mörkt brunt men kunde nästan se svart ut ibland. Lucas Gillespie, som pojken hette, tittade på en speciellt spetsig sten han höll i sin hand och funderade på om det var någon slags gammal pilspets eller liknande. Antagligen inte bestämde han sig för och kastade iväg den igen. Lucas brukade ha en ganska livlig fantasi och lekte ofta att de gamla stenarna runt omkring honom hade varit en gammal borg en gång i tiden. Egentligen hade de antagligen inte varit någonting, max någon husgrund. Men idag lekte inte Lucas krig eller ledde någon utgrävning. Det var bara några dagar kvar tills han skulle få börja i skolan på Hogwarts. Lucas hade äntligen fått brevet den här sommaren, något han hade väntat på sen hans storebror Alexander började på magiskolan ett par år tidigare. Tillslut hade det varit hans tur att få brevet.

Även om Lucas var till störst del glad så hade nervositeten börjat byggas upp den sista tiden. Tänk om han inte fick några vänner? Tänk om han var sämst i klassen? Tänk om han inte ens var tillräckligt bra på magi för att ens få stanna? Lucas försökte slå ifrån sig tankarna, vänner skulle han nog lyckas få någon åtminstone. Även om Lucas kunde vara lite blyg till en början så gick det fort till att han började öppna upp sig, och alla andra förstaårselever skulle ju vara i samma situation. Men oroskänslan fanns fortfarande kvar i maggropen. Eftersom han var hemskolad hade han ju ingen erfarenhet med att gå i skolan tillsammans med så många andra barn. Han försökte tänka på det positiva istället. Lucas såg till och med fram emot lektionerna. Han tyckte om att lära sig och var intresserad av det mesta, men historia var extra spännande tyckte Lucas och på ett slott som Hogwarts måste det ju finnas massor! Och tänk att få se ett spöke! Lucas hade aldrig sett ett riktigt spöke men hans bror hade berättat att på Hogwarts kunde de komma glidande genom väggen när som helst! Men han var inte helt säker på ifall det var sant eller inte, då Alex ofta överdrev sina historier för sin lillebror.

Lucas inspekterade en färgglad skalbagge som gick på ett av de långa grästråna när hans mamma ropade på honom. "Kommer!" ropade han tillbaka medan hans blick fortfarande var fäst vid skalbaggens steg. När Lucas reste sig flög skalbaggen samtidigt iväg. Han gick in genom köksdörren och satte sig vid matbordet. "Frukosten klar" sa hans mamma och ställde leende fram rostat bröd på bordet som redan var belamrat med annan mat som ägg, korv, juice och mera. Claire Gillespie tyckte om att laga mat och som hans pappa Calvin brukade säga, göda dem. Lucas var lik sin mamma med samma mörka hår, smilgropar och varma, mörkbruna ögon. Resten av honom var mer likt sin pappa med likadana raka näsor och smala kroppar. Claire hade alltid stannat hemma med sönerna och ansvarat för deras utbildning, medan Calvin var djurbotare. Även fast hans pappa var djurbotare hade de bara en familjeuggla, Speckles, vilket Lucas tyckte var synd, han hade gärna haft fler husdjur.

Lucas tog en brödskiva som han började bre med marmelad. "Har du packat klart allting?" frågade hans mamma. "Javisst!" svarade Lucas och tänkte på högen med kläder och böcker som låg på hans sovrumsgolv. Lucas var ingen bokmal egentligen men han kunde inte sluta bläddra i sina nya skolböcker. Sin nya fina trollstav kunde han inte heller sluta ta fram och titta på lite då och då. Men han skulle packa ner allt, kanske senare idag. Snart, tänkte han och tog en tugga av sin macka.