Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo

Nu har julkalendern börjat! Om du vill vara med och göra en eller flera luckor finns det fortfarande dagar kvar att paxa. Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Terence Chant [R] (Rilex)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 382
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Terence Chant [R] (Rilex)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » mån 26 feb 2018, 16:45

Terence Chant: Cambridge, England.

Regn smattrar mot de stora glasrutorna i Ravenclawtornet en eftermiddag i juli. Det är ett lätt sommarregn, ingen skotsk sommarstorm, och hörs knappt över sorlet i sällskapsrummet som är fullt med elever som är lättade över att vara klara med de sista av terminens slutprov. Om bara några dagar skulle de alla åka hem till sina familjer, där lättnaden kunde hålla i sig minst en vecka i alla fall innan resultaten från examinationerna anlände med ugglepost – efter det berodde nog den fortsatta lyckan mycket på vilka bokstäver som stod i det pergamentet. Speciellt för GET-eleverna, där betyget helt plötsligt faktiskt betydde något, till skillnad ifrån tidigare årskurser.

En elev som dock inte var speciellt orolig gällande sina GET-betyg var femman Terence Chant. Han hade varit väl förberedd inför proven, inte bara genom de höga betygen han uppehållit under sin tid på skolan utan också genom att faktiskt lägga ner ordentligt med tid på att faktiskt plugga i sin allra renaste mening de senaste terminerna. Detta var något han märkt att några av hans elevhemskamrater inte alltid var lika duktiga på, att faktiskt råplugga då alltså, då de nästan alltid förlitade sig på sina skinande intellekt istället.
Nu var det inte så att Terence ansåg att han själv inte var smart, för det visste han att han var, men han hade också snabbt insett under de tidigare årskurserna att bara för att han var smart var han inte alltid på samma nivå som sina klasskamrater.

Redan den första veckan i ettan hade en då kort men självsäker och smått stöddig Terence fått veta var skåpet skulle stå. Med ett brett leende hade den blonda pojken anlänt till sin andra lektion i Förvandlingskonst, fullt övertygad om att han skulle klara av att kasta sin första officiella trollformel utan några problem, även om han bara hade läst om den i boken kvällen innan. Det hade inte varit fallet.
Terence hade inte klarat av formeln på första försöket, men det hade inte oroat honom så mycket för det hade ingen annan heller. Nej det hade varit först när Terence närmade sig sitt tionde försök och fortfarande inte sett något resultat, medan kamraterna runt omkring honom började visa framsteg, som pojken kände det första sticket av oro. När lektionen var slut och han fortfarande inte klarat av formeln så var Terence övertygad om att det blivit fel någonstans, antingen med honom eller skolan. För hur kunde han höra hemma i Ravenclaw ifall han inte ens kunde klara av de enklaste av trollformlerna?

Efter ett samtal med sin elevhemsföreståndare, ett samtal som Terence helst skulle vilja förtränga och vars innehåll aldrig lämnade det rummet, så hade den unga pojken dock fått nytt självförtroende och ett nytt mål – han skulle öva och plugga så mycket att det som inträffat den lektionen aldrig skulle hända igen.

Det var ett löfte som han fortfarande inte hade brutit och det märktes, när kamraterna som hade haft det enkelt för sig i början av Hogwartstiden började få problem så behöll Terence sina fina betyg till synes utan ansträngning. Att han hade arbetat fram en effektiv studieteknik för flera terminer sedan var något de flesta lyckades förtränga och många avundsjuka blickar riktades mot honom när han behöll sin status som favoritelev hos många professorer. Den avundsjukan glömdes dock snabbt bort när de insåg att Terence inte hade något emot att hjälpa dem att också nå de högre betygen, så länge de gjorde något för honom i gengäld…

Statusen som ett av de mer populära kidsen var dock inget som Terence fick över en natt. Under hela ettan och tvåan så hade Terence egentligen bara en riktigt bra kompis i form av elevhemskamraten Iskander Mehdi. De två halvblodsmagikerna hade mer gemensamt än vad man kunde tro från en första anblick och sågs ofta tillsammans på både raster och i sällskapsrummet om kvällarna.

Utseendemässigt var de två väldigt olika, Terence vita hud, blonda hår och gröna ögon stod i stark konstrast mot Iskanders mörkare komplex, även om de var rätt gängliga båda två. Personlighetsmässigt så varierade deras intressen rätt mycket ifrån varandra också i början, men det hade inte hindrat dem från att ha hittat saker som de hade gemensamt eller snabbt fick gemensamt. De passade ihop som två udda pusselbitar, som tillsammans fann en lösning.
Iskander fick Terence att inte ägna all sin vakna tid till studier, medan han själv fick den andra vanligtvis blyga pojken att öppna upp lite mer när det var bara dem. I tvåan hade de två blivit riktigt tighta och Terence kände att han kunde prata om precis vad som helst med bästisen, till skillnad från hemma där han inte stod varken sin far eller mor speciellt nära trots sin status som ensambarn.

Fadern Edmond var en mugglare med franskt påbrå som arbetade som advokat och alltid var väldigt upptagen. Terence mor Leilah, en häxa, jobbade för Trolldomsministeriet och var om möjligt ännu mer otillgänglig än fadern. De försökte kompensera för det genom att skämma bort och köpa allt som deras enda son pekade på, men det var en dålig ersättning för mänsklig kontakt även om Terence inte gärna medgav det. Istället var det farfadern Gérard, som jobbade som professor i franska på University of Cambridge, som pojken kände sig mest bekväm med att prata med i hemmet. Han spenderade många eftermiddagar under sin uppväxt på hans kontor med ett schackbräde och sena kvällar hos farföräldrarna där Terence farmor Emelia bjöd på sin klassiska bouillabaisse.

Den tiden fick dock ett slut när Gérard under sommarlovet mellan Terence första och andra år på Hogwarts gick i pension och farföräldrarna flyttade till en släktgård i södra Frankrike. Terence tog nyheten ganska hårt, han hade regelbundet brevväxlat med sin farfar under sitt första år och var rädd att det inte skulle gå nu när de flyttade till Frankrike. Som tröst fick Ravenclawpojken en alldeles egen uggla till början av september, men det kändes som en illa uttänkt present då han inte kunde använda henne till att skicka brev till mugglare ändå – tidigare hade det gått då han hade använt sin mor som mellanhand.
Året blev dock inte lika illa som Terence befarade tack vare vänskapen med Iskander och mot slutet hade han trots allt blivit riktigt fäst vid sin bevingade vän, som han hade döpt till Io efter Jupiters måne. Astronomi hade blivit ett av pojkens absoluta favoritämnen, trots det att han ogillade höjder, och det var inte sällan som han bara precis hann tillbaka till Ravenclaws torn innan sängdags på grund utav sina kvällsliga utflykter. Nördstämpeln han hade fått i ettan hade försvunnit något men han och Iskander var fortfarande lite av outsiders, men det bekymrade inte Terence, de hade ju varandra.

”Terence!”

Den grönögda pojken väcks upp ur sitt dagdrömmande av att en hand landar på armstödet bredvid hans egen arm och när han tittar upp ser han kompisen June bredvid sig. När flickan ser att hon har hans uppmärksamhet fortsätter hon,

”Kommer du ihåg att du lovade mig att vi skulle gå tillsammans till professor Hexter och fråga om den där konstiga frågan som var i Örtläran? Jag menar jag är säker på att jag svarade rätt men var den inte riktigt konstigt formulerad? Jag vill bara dubbelkolla med honom…”

Terence himlar med ögonen men reser sig upp, han hade ändå inget bättre för sig så han kunde väl lika gärna följa med henne som sitta här och göra ingenting. Han var ganska säker på att han inte hade lovat något sådant, det lät inte som honom, men om han gjorde det här för June nu så skulle hon säkert kunna göra något för honom senare… Att hon dessutom var prefekt skadade ju inte.
June skiner upp när han ler åt henne och visar att hon ska ta täten, så att hon kan leda dem till växthusen där den gamla gubben borde hålla till. Precis innan de lämnar sällskapsrummet får Terence syn på Iskander i ett hörn och deras blick möts för en sekund innan de båda snabbt tittar bort. Att han någonsin kunde ha varit en så nära vän med den losern var något som han inte förstod.

Det var i trean som de hade glidit ifrån varandra, han och Iskander. Det hela hade väl börjat med att de valde olika tillvalsämnen och därför inte kunde vara bordsgrannar på de lektionerna, något som gjorde att Terence började försöka få lite nya vänner bland både nya och gamla klasskamrater. Något han lyckades rätt så bra med, speciellt när han insåg att han kunde använda både sitt intellekt och sina föräldrars generositet till att få in en fot hos många.
Iskander verkade dock gå åt ett helt annat håll, där han isolerade sig mer och umgicks med få personer förutom sin nyfunna flickvän som Terence ogillade starkt. De började umgås mindre och mindre ju längre året gick och mot slutet kändes det som att de hade vuxit ifrån varandra helt, de befann sig inte längre på samma planet. Terence saknade deras vänskap ibland, särskilt möjligheten att prata med någon om djupare ämnen som han inte kände sig bekväm med att diskutera med sina nya vänner, men mest var han bara irriterad på kompisen och tyckte att det var lika bra att de inte längre umgicks.

När Terence kom tillbaka till skolan efter sommarlovet mellan trean och fyran var det som att det var en ny person hade börjat i klassen. Eller det var så det kändes som i fall, så mycket hade förändrats under de senaste månaderna. Inte bara hade Terence kommit in i puberteten ordentligt under lovet, och därmed skjutit i höjden flera centimeter, han hade också plötsligt börjat se mer resultat ifrån tennisträningen som han hade hållit på med sedan han var fem.
Det nya utseendet passade det utökade självförtroendet, som gjorde att han utan problem blev en del av det populära gänget och nu var långt från den nördiga outsidern han varit under sitt första år. Något som också hade hänt under sommarlovet var att Terence börjat få upp ögonen mer för tjejerna runt omkring honom, några han tidigare mest funnit störande. Detta ledde till ett antal olika förhållanden under årets gång, som var mer eller mindre allvarliga, men inget varade en längre period.

Oskulden blev han dock av med först i femman, till en söt flicka i Astronomitornet en natt i början på första terminen. Det hade inte varit det mest fantastiska i hans liv, även om han trodde att det faktiskt hade hjälpt honom lite att bli av med sin höjdrädsla, men det hade lett till mer vilket hade varit hela poängen. Mer sex, mer otillåtna fester under slottets mörka timmar där alkohol konsumerades, mer gentjänster och skulder som skulle intjänas, mer pengar som växlade händer. Allt det och så mängder med plugg på det förstås, det hade varit ett fullspäckat år. Terence såg fram emot att det skulle ta slut.

De var framme vid växthusen tillslut, stod utanför ett under ett överhäng medan regnet smattrade mot glaset. Innanför såg de en skugga som gick runt och påtade bland växterna.

”Ska vi stå här hela dagen eller ska jag knacka på åt dig?”

Terence ton är lite retsam men inte elak, han tyckte faktiskt om June. Inte som flickvänsmaterial, hon var lite väl kurvig för hans smak, men som en kompis var hon riktigt trevlig för att inte nämna smart. Hon oroade sig lite väl mycket ibland om triviala saker men det var väl något man inte kunde komma ifrån, alla tjejer gjorde ju det vad han hade märkt.
June fnyser till svar och går bestämt fram och knackar på dörren, det dröjer bara någon sekund och sedan hörs det ett svar inifrån om att de kan komma in. Terence skakar av paraplyet han hade använt på vägen och stiger sedan in efter den kortare flickan, ingen idé att vänta utanför när han tagit sig hela vägen dit. Dessutom var han genuint nyfiken på vad det var professor Hexter sysslade med där inne, kanske var det förberedelser inför nästa år. Terence sjätte år på Hogwarts kunde inte börja snart nog.