Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Pearl Kingston [R] (Yellow)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 369
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Pearl Kingston [R] (Yellow)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 23 jan 2018, 17:56

Pearl Jasmine Kingston, Aberdare, Wales.

Pearl Kingston är i full färd med att packa sin koffert inför sitt sjätte och näst sista år på Hogwarts. Imorgon var det dags att åka till London för att åka Hogwartsexpressen, och som vanligt har hon lämnat packningen till kvällen innan. Hennes mörkbruna, lockiga hår är i nuläget bortföst från ansiktet med ett blått hårband som hon säkrat med en rosett vid ena örat. Det är en väldigt vanlig frisyr för flickan, och hårband är något som folk förmodligen skulle använda för att beskriva hennes stil. I övrigt tycker hon att bära pastellfärger, gärna stickade tröjor och kjolar med insydda fickor. Hennes naglar är ofta målade i ett neutralt nagellack, för ge ett extra välvårdat intryck. Även om Pearl tycker att smink kan vara roligt att experimentera med brukar hon försöka att gå utan under lektionstid. Annars tycker hon om att måla en tunn linje kajal längs den övre fransraden för att få de bruna ögonen att framträda ännu mer. Dock vill hon inte bli utskälld av någon professor på dåligt humör, så det känns helt klart smartast att spara sminket till fritiden. Trots att hon är Ravenclaware brukar Pearl inte tillbringa överdrivet mycket av sin fritid med att plugga, utan föredrar att umgås med sina kompisar istället. Bland kompisarna är hon ofta den som kommer med råd, då hon är både kvicktänkt och förståndig, vilket gör att hon ofta kan komma på bra lösningar till andras problem. Hon är väldigt äventyrlig av sig, men tycker även mycket om musik och språk, som hon också har lätt för.

När Pearl blev placerad i Ravenclaw under sorteringsceremonin i ettan hade hon först undrat varför, då hon som sagt verkligen inte är den plugghästiga typen. Men, allt eftersom året passerade hade hon insett att många andra Ravenclaware var precis som henne - de tyckte inte nödvändigtvis om att plugga med hade lätt för att lära sig saker. För Pearl blev det särskilt uppenbart inom Astronomin, då hon verkligen fattade tycke för ämnet. Där kunde hon memorera hur mycket information som helst och läste gärna kursboken. Men, gällande tråkigare ämnen, som trollkonsthistoria och förvandlingskonst hade hon betydligt större problem att hitta motivationen till att plugga. Trots detta lyckades hon ändå få helt okej betyg i slutet av året, förmodligen tack vare sin lättlärdhet och hjälp från många av hennes elevhemskamrater, som Pearl snabbt blivit vän med. I början av året lärde hon känna många jämnåriga, både ravenclaware och andra. Hon hade alltid varit en social flicka, vilket blev extra märkbart när hon började på skolan och ofta tog initiativ till att börja prata med andra, i väntan på att lektionen skulle börja, vid måltiderna i Stora Salen och i Ravenclaws sällskapsrum.

I tvåan fortsatte hon att umgås med sina jämnåriga klasskamrater och tillbringade mycket tid med att leka. Då flera av hennes elevhemskompisar var väldigt mycket mer studieintresserade än Pearl tillbringade hon också en hel del tid själv eller med folk från andra elevhem. Året gick mer eller mindre lika bra i skolan som det första. Pearl utmärkte sig inte i något ämnet förutom astronomi, och hennes kärlek för ämnet växte ytterligare. Det var även i tvåan som hennes intresse för språk började ta fart. Under julen fick hon en liten jordglob i present av sin farmor, och hon började snurra den mest hela tiden. När det var dags att åka tillbaka till skolan fick den följa med. Pearl fick för vana att snurra den, sätta fingret på en slumpmässig plats och kolla upp vad för språk som talades där. Sedan begav hon sig till biblioteket för att hitta någon ordbok eller dylikt i språket och lära sig så många fraser hon kunde, tills hon fick lust att hitta ett nytt språk. Det hela ledde till att hon lärde sig säga massa små fraser på många olika språk, men inte riktigt bemästrade något, än så länge. Pearls språkintresse skulle komma att växa allt mer med åren, och hon insåg allt eftersom tiden gick hur praktiskt det var att ha lätt för språk.

“Poppy, har du tagit mitt prickiga hårband?” ropar Pearl aningen anklagande. Hennes lillasyster var en fena på att smyga in på Pearls rum och roffa åt sig saker när hon inte var där. Egentligen kanske hon borde se det som något positivt - att Poppy såg upp till henne tillräckligt för att vilja använda hennes saker. Det är dock ingenting som den sextonåriga flickan tänkt över, utan hon är mest irriterad över att hennes saker alltid försvinner.
Efter någon minut står Poppy vid tröskeln till Pearls rum och ser lite generad ut. “Kanske…” mumlar Poppy. I handen håller hon hårbandet.
“Tack”, säger Pearl kort och tar hårbandet ur Poppys hand för att lägga ned det i sin koffert. “Jag förstår inte varför du alltid måste ta mina saker, det är inte som om du inte har några egna.” Tonen är fortfarande en smula anklagande, även om den mjuknat något.
Poppy mumlar något ohörbart tillbaka och försvinner sedan bort till sitt rum i familjens lilla radhus i Aberdare. Både hon och Pearl bor på ovanvåningen, där det också ryms in ett litet kontor och mindre badrum mellan rummen. På nedervåningen har föräldrarna sitt sovrum, tillsammans med ett litet, men mysigt kök, och vardagsrum. Radhuset är inte särskilt stort, men familjen har utnyttjat utrymmet väl, vilket får det att kännas större än vad det är. Det är tur att de bor i just Aberdare, då husen är relativt billiga där, jämfört med på andra platser. Annars hade förmodligen de två systrarna fått dela rum, vilket varken Pearl eller Poppy hade tyckt varit särskilt roligt. Det är inte det att Pearl inte älskar sin lillasyster, för det gör hon verkligen. Men, ibland vill man få tid för sig själv, speciellt allt eftersom hon blir äldre.

Familjen Kingston är ett klassiskt exempel på en familj som inte har särskilt mycket pengar att röra sig med, men tillräckligt för att det inte ska bli uppenbart utåt. Både Pearl och Poppy fick nya trollstavar då de började ettan, och Poppy slipper, för det mesta i alla fall, ärva Pearls gamla skoluniformer. Skolböckerna går dock i arv när det är möjligt, vilket har gjort att Pearl alltid är försiktig med att inte kladda för mycket i dem. Ändå är hon tacksam för att hon är äldst, för då är hennes saker åtminstone oftast i fint skick när hon får dem.

Det var under sitt tredje år på Hogwarts som Pearl började inse hur familjen hade det med ekonomin. När hon egentligen skulle behöva en ny skoluniform då hon höll på att växa ur sin gamla, men snällt fick fortsätta att bära den tills det verkligen inte gick längre. Det kändes ganska pinsamt, minns hon, och hon gick hela tiden runt och tänkte att folk skulle märka att ärmarna på den stickade tröjan var lite för korta, att den satt för tight över bysten som började växa. Kanske var det puberteten i allmänhet som började sätta igång och gjorde henne extra osäker, tillsammans med insikten om familjens dåliga ekonomi. Trean var inte bara fylld av oro, i alla fall, utan Pearl började läsa Spiritism, som kom att bli ett av hennes absoluta favoritämnen. Hon valde även Mugglarstudier som tillvalsämne, i tron om att det skulle bli enkelt och inte kräva så mycket plugg. Däremot insåg hon snabbt att det inte riktigt var hennes grej, men fick snällt stå ut med det i tre år ändå. Vännerna hon haft från de tidigare årskurserna umgicks hon fortfarande med, även om hon framåt slutet av trean började känna att de gled isär allt mer. Flera av hennes andra tjejkompisar började skaffa pojkvänner, något som Pearl fortfarande inte var det minsta intresserad av, vilket fick henne att känna sig lite utanför i kompisgänget.

När Pearl sedan skulle börja fyran, och det var dags för Poppy att börja ettan, lade hon riktigt märke till hur föräldrarna satt i köket om sommarkvällarna och försökte komma fram till vad de behövde återanvända och vad de hade råd att köpa nytt. Hon minns fortfarande hur gärna Poppy ville få en uggla så att hon kunde skicka brev hem till föräldrarna, men att det helt enkelt inte gick. Poppy tjurade i veckor innan skolstarten, medan Pearl försökte, så gott en fjortonåring kan, förklara att det inte var hela världen, utan att det fanns ugglor på skolan som alla kunde använda. Även om det kanske vore lättast att bara berätta för Poppy, som fortfarande var relativt ovetande, hur ont om pengar familjen hade, kunde Pearl inte förmå sig till att förstöra Poppys idealbild av föräldrarna som kunde fixa allt. Det påminde Pearl allt för mycket om hur hon själv sett sina föräldrar som liten. Som superhjältar utan några som helst problem.

Det fjärde året förde med sig stora förändringar för Pearl. Vännerna hon haft under tidigare år gled hon isär från allt mer, och hon började istället umgås med nya personer. Istället för att ha en hel del relativt bra vänner växter ett par riktigt starka vänskaper fram, något som fortsatte även under det femte året. Om hon tyckte att puberteten varit en vind under trean var den en fullfjädrad orkan under fyran. Det kändes som om hormonerna löpte amok och hon växte så det knakade, dels mycket i längd och dels blev de kvinnliga formerna mer och mer framträdande. Resultatet blev en relativt lång, något rund Pearl med såväl framträdande höfter som lår.

Under femman umgicks Pearl nästan hela tiden med sina bästa vänner, samtidigt som hon försökte förbereda sig så gott det gick inför de fasade GET-proven. Pearl, som aldrig varit särskilt studiemotiverad hade inte så höga krav på sig själv inför getterna, trots att många av hennes elevhemskamrater pluggade dag och natt nästan hela året. Istället ägnade hon mycket av sin fritid åt att försöka lära sig franska, något som hon börjat med under sommarlovet. Då hade familjen för första gången någonsin åkt på en riktig semester, till Frankrike. När föräldrarna berättat att de skulle åka dit trodde hon först inte att det var sant - de hade som sagt aldrig råd med sådant. Men, så fick hon reda på att hennes pappa fått en befordran strax efter att hon och Poppy börjat skolan året innan, och att föräldrarna sparat alla extra pengar under året för att kunna åka på semester med sina två döttrar. Vid det här laget hade hon hunnit bli ganska bra på språket, i synnerhet då hon som sagt har väldigt lätt för språk. Hennes studier inför GET-proven blev dock lidande, och hon fick inte strålande resultat på dem. Emellertid tillräckligt för att kunna fortsätta med Astronomi och Spiritism på FUTT-nivå, som fortfarande var hennes två favoritämnen.

Pearl fortsätter att packa sin koffert, och ska just lägga ned några stickade tröjor när hon får syn på det prickiga hårbandet igen. Något skuldmedvetet plockar hon upp det och begrundar det en stund. Sakta går hon genom hallen till Poppys rum och ler smått då hon stiger fram till systern.
“Här”, säger hon och knyter det runt Poppys hjässa. “Behåll det du.”