Vill du vara med och göra en lucka - eller flera luckor - i årets julkalender? Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Caelius Westley [R] (Sarah Broke)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 379
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Caelius Westley [R] (Sarah Broke)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 05 dec 2017, 20:50

Caelius Westley, Peterhead, skottland

“och ingen av dem fick aldrig veta eller misstänkte att fontänens vatten inte innehöll någon förtrollning alls.” Rösten som läser sista stycket på sidan ur Barden Bagges berättelser dör ut. Pojken stänger igen boken och de havsgröna ögonen tittar ner mot de två yngre barnen. Deras ögon var stängda och de andades tungt. De ser fridfulla ut när de ligger bredvid varandra och sover. Caelius Westley som pojken heter suckar lite, hans lillasyster hade lovat att inte somna utan lyssna på hela historien och sedan gå och lägga sig i sitt eget rum. Det var tur att han hade läst berättelsen i lillebrors rum, för att bära ut lillebrorsan hade varit bra mycket svårare. Caelius lägger ner boken på nattduksbordet innan han försiktigt lyfter upp sin syster. Hon grymtar lite men verkar inte vakna, försiktigt bär pojken henne till hennes rum och lägger ner henne i sängen. Det krävs lite lirkande för att få loss täcket som hamnat under henne. När han slutligen fått loss det lägger han det försiktigt över sin syster och ser till att hon är ordentligt omstoppad. Han lämnar rummet och stänger tyst dörren efter sig. Korridoren utanför känns lång när han smyger tillbaka mot lillebrors rum. Försiktigt drar han även igen den dörren innan han smyger ner för trappan till nedervåningen. I vardagsrummet sitter hans föräldrar sitter i varsin fotölj. Hans pappa Isaac sitter och läser kvällsutgåvan av Daily Prophet medans hans mamma Barbara sitter och läser i häxornas värld samtidigt som stickningen rör sig bredvid henne.
“Nu sover dem,” säger Caelius innan han slår sig ner i soffan. En brunröd hårslinga glider ner för ansiktet, den vänstra handen far automatiskt upp och drar undan hårslingan.
Pojken plockar upp morgonutgåvan av Daily Prophet som ligger på vardagsrumsbordet och börjar läsa. Han tycker om att vara uppdaterad om vad som händer i världen, därför brukar han försöka läsa tidningen varje dag. Fördelen med att vara äldst är att han får en stund själv när han kan läsa på kvällen.
“Gick det bra att läsa för dem?” Frågar hans pappa Isaac och tittar upp från tidningen han läser.
“Ja de somnade fort båda två.” Att han hade fått bära in hans syster i hennes rum var inget han berättade. Hans mamma Barbara inte tycker om att han lyfter systern, men han kände sig mer vuxen när han kan göra saker själv utan att be om hjälp. Caelius sjunker in i tidningen igen.


Tidigt nästa morgon vaknar Caelius av ett skrik. “Caeli!! Det är morgon upp och hoppa! Vi ska lära oss mer saker idag!” Ett litet runt huvud med stora ögon visar sig ovanför Caelius. Ett leende sprider sig på pojkens trötta ansikte.
“Godmorgon på dig med, spring ner så kommer jag.” Flickan nickar och vänder på klacken.
“Han är vaken nu!!!!” Hennes skrik hörs när hon försvinner genom ut genom dörren och det går att höra när hennes fötter rör varje trappsteg. Caelius skakar lite på huvudet, han var van vid mycket liv hemma och det var sällan en dag var händelselös. Något han kommer sakna när han ska börja på Hogwarts. Han har inte fått sitt brev ännu, men han är säker på att han kommer att få det när det väl blir dags. Caelius drar på sig kläderna som ligger på stolen närmast sängen innan han går ner till köket. En skiva bröd kommer flygandes genom luften och han får ducka för att inte få den i huvudet.
“Vad har jag sagt om att kasta bröd!” Barbara låter sträng när hon säger åt hans bror.
“Men hon bad ju om bröd, jag bara skickade det.” Protesterar den yngre killen som sitter vid bordet.
“Jag tror inte mamma uppskattar att städa varje dag för att vi kastar bröd. Vad tror du om att spara kastandet till att kasta klonken utomhus istället?” Caelius tittar på hans lillebror.
“Jaa, kan vi göra det nu?” Pojken reser sig nästan direkt utan att vänta på svar.
“Ät först och gör er färdiga för undervisningen så kan ni kasta klonken när ni är färdiga.” Nu är det deras pappa Isaac som säger åt dem och han hade ändå stor respekt från sin familj. Caelius sätter sig ned samtidigt som hans lillebror åter sätter sig ner på sin stol igen. Frukosten flyter på bra utan några större dispyter. Efter frukosten hinner Caelius både göra sig färdig för hemundervisningen och kasta klonken mellan honom och hans bror. De skulle aldrig vara tillåtna att få ta fram kvastarna för att få flyga runt på dem innan det var dags för skola. De var för stor risk att de skulle skita ner sina kläder och när man var från en fin familj så gällde det att se representabel ut.


“Caelius vill inte du läsa upp vad du skrivit om personen du beundrar mest?” Caelius ställer sig upp när hans lärare ber honom läsa upp hans text.
“Den person jag ser upp till mest är min farfar Iccarus Westley. Han är häftig och berättar en massa häftiga historier om om hur det var när han var ung. Det är också väldigt roligt att spela trollkarlsschack med honom.“ Caelius läser med hög och stadig röst. Han hade valt att skriva om sin farfar. Han tyckte om att vara och hälsa på farmor och farfar. Det var alltid så spännande att lyssna på allt farfar kunde dela med sig om.
“Tack så mycket Celius, du kan sätta dig ner igen.” Att deras lärare använder deras första namn var inte så konstigt eftersom efternamnet hade gjort det otydligt vem av bröderna Westley som blev tilltalad. Det var mycket fokus på att läsa, skriva och alla andra grundläggande kunskaper. Saker som trollkonsthistoria, astronomi, förvandlingskonst skulle komma senare när det blev dags att börja på Hogwarts. Även om Caelius har blivit undervisad längre än sina syskon så får de liknande uppgifter. Det som skiljer är kraven, eftersom Caelius har blivit undervisad längre så har han större krav på bland annat handstilen och stavningen. Dagens lektion med temat “den jag beundrar mest” flyter på snabbt. De får ha några diskussioner kring vad det innebär att beundra någon vilka egenskaper som är viktiga.

Under eftermiddagen följer ett rättstavningsprov. Caelius skriver provet utan några större problem trots att han inte studerat överdrivet mycket. Det var sällan något han behövde göra. Hans lillasyster brukade vara avundsjuk på hans bra minne. Ibland kunde även minnet vara något som gjorde andra frustrerande. Framför allt när någon ändrat sin egen åsikt och Caelius inte kunde låta bli att ifrågasätta vad som hade fått dem att ändra åsikt. Det var bra att ifrågasätta saker, det var så man lärde sig om dem. Caelius känner sig säker på sig själv när han lämnar in rättstavningsprovet. Han är väl medveten om att han haft svårare ord än sina syskon, men han tror fortfarande att han fått nästan alla rätt. Det bästa med prov i slutet på dagen var att man slutade när man var färdig. Pojken lämnar den lilla lekstugan som alltid gjordes om till klassrum när de skulle ha undervisning. Han korsar gården och går förbi det grå tvåvåningshuset som han själv bor i. Det finns ett till hus på gården, ett ganska litet men elegant hus. Husets nedervåning bestod bara av en hall, toalett, vardagsrum och kök. på övervåningen fanns det en hall och tre små rum. Pojken kliver in genom den bruna dörren.
“Hallå!” Han vet inte om farmor och farfar är hemma, men eftersom de bodde utanför staden och deras gård var skyddad av magi så behövde de knappast låsa dörren. Caelius tyckte om att spendera tid hos hans farföräldrar. Han passerar hallen och kommer snabbt in i vardagsrummet där han slår på radion. Montrose Magpies skulle spela mot Chudley Cannons och det var en quidditchmatch han inte ville missa. Det går ju inte att missa när favoritlaget spelar, Montrose Magpies hade tidigt blivit en favorit. Redan i riktigt ung ålder hade hans kusin Diemos Eisenhower lärt honom om quidditch och Caelius hade varit en väldigt bra lyssnare. Kusinen hade även förklarat att Montrose Magpies var det bästa laget efter det hade Caelius varit fast för dem. Diemos var inte bara häftig för att han var Caelius äldre kusin, han var också häftig eftersom han spelade i Slytherins quidditchlag på Hogwarts.
Caelius pustar ut när han inser att det fortfarande var snack inför matchen på radion. Vilken tur då hade han inte missat något. Det är viktigt att inte missa något, att få med allt som händer. Då kan han analysera matchen ordentligt och se vad som gått fel och vad som kunde ha gjorts bättre. Nu är han säker på att Montrose Magpies kommer att vinna. De har vunnit många fler gånger än Chudley Connons. Både minnet och det stora intresset för quidditch gör att pojken har stenkoll på allt som rör irländska och brittiska quidditchkuppen. Han kan rabbla upp resultaten på flera matcher flera år tillbaka. Vissa av matcherna kan han även tala om vilken spelare som gjorde ett litet misstag som gjorde att hela matchen vände.
Matchen börjar och Caelius spänner öronen, nu var det äntligen dags!