Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Henrietta Alchemist [R] (Embli)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 369
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Henrietta Alchemist [R] (Embli)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 07 nov 2017, 11:41

Henrietta Alchemist
Glenmore Forest, Skottland

"Idag ska vi får lära oss hur man gör inlagda fjäderkraxägg" säger Wilma Alchemists röst från radion. Hon har drivit ett matlagningsprogram tillsammans med Connor Buck sedan innan hon gifte sig och skaffade barn.
Det äldsta av barnen, Henrietta, reser sig upp och lämnar rummet. Mamma låter sällan så där glad och entusiastisk hemma. Då bråkar hon med pappa eller är bara trött.
Henrietta tillbringar större delen av sin tid med sina kusiner. Faster Margaret skötte undervisningen, inte bara för sina egna barn utan också för Henrietta, lillasyster Allie och kusinen Jules. Henri och Allie sov över hos Jules familj ofta, när det bråkades hemma eller båda föräldrarna var bortresta. Ibland kunde de bo i faster Christina och farbror Amos gästrum (som i praktiken var deras) en vecka i sträck, andra gånger kunde de stanna hemma en hel månad. Oftast blev de någon natt per vecka. Det gick aldrig att förutse hur det skulle bli.

Det var skönt att börja på Hogwarts, där det fanns tydliga rutiner. Jules var bara några veckor äldre än hon och började samma år. Fast han sorterades in i Slytherin medan Henrietta gick till Ravenclaw. Hon hade inte haft en aning om vart hon skulle hamna men blev inte förvånad över sorteringen. Hon tyckte om att läsa (som en stereotyp ravenclaware borde) och onödigt vetande i allmänhet. Skolarbete var inte lika intressant som random fakta hon plockat upp här och var men hon ansträngde sig i alla fall för att få okej betyg. Särskilt i örtlära, eftersom farmor kände Professor Hexter. Henrietta hade ingen särskild förkärlek till plantor. Inte som Jules som ibland pratade om farmors växthus som om det var den bästa platsen på jorden. Men hon hade heller inget emot ämnet. Hade inget direkt hatämne alls. Det konstigaste med att börja på Hogwarts var att Allie inte gjort det. Att hon gick hemma själv (eller oftare hos faster Christina och farbror Amos) när Henrietta inte varit från henne sen Allie föddes. Mot slutet av ettan började astronomi sticka ut som något som faktiskt var roligt. Det gick in i så mycket annat, fick pusselbitarna att klicka ihop. Kanske var kursboken fortfarande inte alltid intressant men det fanns andra böcker om rymden, mer avancerade saker som hon inte helt förstod men som var fascinerande ändå.

Under andra året fortsatte astronomiintresset och de vänskaper som påbörjats. Ibland kunde de ligga vakna på kvällen (särskilt om det var helg) och prata om... inte allt mellan himmel och jord, det fanns absolut ämnen som Henri undvek. Men mycket hann de med att avhandla. Vem som hade en crush på vem, huruvida det var sant att mugglarna åkt till månen (det uppenbara svaret är såklart nej, även om en av de mugglarfödda flickorna inte höll med) vilken glassmak som var bäst, vad Vladimir Vampire borde skriva sin nästa låt om och hur många galleoner man skulle behöva lägga på rad för att komma till olika planeter i solsystemet. Henrietta passade också på att inse att medan killarna i klassen mest bara var barnsliga och irriterande (inklusive Jules, när han var på det humöret) var några av tjejerna riktigt söta.
Henrietta skulle gärna vilja att någon av tjejerna tyckte att hon var söt också men är inte alltför hoppfull. Kanske sen, när hon blir äldre. Nu tycker hon själv att hon ser lite halvtråkig ut. Hennes hår är rakt och brunt (hon vill ha slingor i blått och rosa men varken föräldrar eller lärare skulle gå med på det) och hennes läppar är torra och frasiga, inte blanka av läppglans. Men hon gillar fräknarna och hon har i alla fall ett par grovmaskiga nätstrumpbyxor som hon köpt på egen hand och ingen beslagtagit med förmaningar om att de skulle vara ”för vuxna” för henne. Hon ser till att aldrig ha dem tillsammans med kjolar eller klänningar som är kortare än strax över knät, utifall att det skulle ge någon så kallad auktoritetsperson idéer. Som om ett klädesplagg skulle ha åldersgränser och kunde säga vilken sorts person hon är. Det är löjligt alltihop men hon kan väl anpassa sig ett par år till. När hon är myndig och gått ut skolan ska hon flytta hemifrån på en gång och då ska ingen annan någonsin igen få bestämma över hennes liv.

När Henrietta är på bra humör pratar hon ofta mycket, särskilt om det var med kompisar. När hon är nedstämd blir hon istället tyst, vill gärna dra sig undan men kan också sitta bredvid andra människor som babblar på. Det är jobbigare, för hon känner sig mer utanför när hon är ensam bland folk än ensam på riktigt. Lite övergiven och bortglömd, precis som mamma och pappa glömmer bort henne hemma. Men i de glada stunderna är hon en del av gänget, solstrålande och självsäker. Försöker flörta lite försiktigt med tjejer, även om ingen verkar ha insett det än. Tycker att tjejer ger varandra komplimanger hela tiden, utan att det betyder någonting. Lite frustrerande är det, även om Henrietta inte riktigt vet vad hon skulle göra om det blev besvarat. En relation lät trevligt i teorin men verkligheten kunde vara annorlunda.

Ibland är hela världen en enda stor känslostorm. Kanske är det tonårshormoner, kanske är det bara så Henrietta fungerar. Andra dagar är världen märkligt tom. Det är inte att det inte händer saker men inget verkar riktigt intressant eller viktigt. Eller så är det viktigt, som att lämna in läxor men avlägset. Nästan som om det inte var verkligt. På något sätt lyckas likgiltigheten vara just likgiltig och skrämmande på samma gång. Som om hon är på väg att bli någon annan. Möjligen är det också en tonårsgrej, Henri har trots allt inget att jämföra med men hon tycker inte om det. Vill hitta tillbaka till prat och skratt med kompisarna, till Allies lite klängiga kramar och Jules dåliga skämt. Till och med till ilskan när hon stänger av mammas radioprogram. Stanna i de bra stunderna, eller i att vara arg, så länge som möjligt.

”Henri?” Allie öppnar dörren till deras rum. Deras rum hemma, inte gästrummet hos faster Christina och farbror Amos. Dit Henrietta gått efter att hon stängt av radion.
”Vad är det?”
”Berätta om Hogwarts.” Henrietta suckar och sätter sig på sängen med benen i kors. Både hon, Jules och kusinen Veronica har berättat hundratals hogwartsberättelser men Allie verkar aldrig få nog. Det är snarare så att hon blir värre, ju närmare hennes egen skolstart kommer. Henrietta kan inte minnas att hon var så desperat efter historier men å andra sidan hade hon inget äldre syskon att fråga.
”Vad vill du veta?”
”Hur var det att åka båt över sjön?”
Henrietta suckar igen, sin bästa storasysterssuck och börjar berätta. Om båtarna. Igen. Som om Allie inte hört det en halv miljon gånger förut.