Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo

Nu har julkalendern börjat! Om du vill vara med och göra en eller flera luckor finns det fortfarande dagar kvar att paxa. Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Leucothea Cross [R] (Coconut)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 382
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Leucothea Cross [R] (Coconut)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » ons 07 nov 2018, 10:46

Leucothea Charlotte Cross - Carrowmore Lacken, Irland.

“Farbror C.” Inget svar. “Farbror C.”
En blond kalufs med svarta sotfläckar sticker ut från luckan på vinden.
“Någonting har satt sig i skorstenen, om det är en av de där små varelserna så svär jag…” Slutet av meningen blir till mutter innan han inser vem hans publik är. “Thea? Ut med det, snabbt! Jag måste upp igen.”
“Förlåt farbror, jag ville bara påminna om vår resa till Diagongränden i eftermiddag. Jag behöver min uniform, en stav, böck...” Hon avbryts av ett grymtande.
“Thea, snälla. Jag har jobb upp över öronen. Det kommer bli sot i hela huset om jag inte tar itu med detta, jag har inventarie att gå igenom, lagerhyllor att sortera…” Listan blev lång. Som alltid. Leucothea står tålmodigt och mimade med i den gamla vanliga listan av viktiga, brådskande saker som i låg före henne i turordningen. Trots detta var faktiskt farbror den som var lättast att handskas med, så det var alltid värt att prova. “Du får be din far.” Hans långa monolog slutar där och Leucotheas mage knyter sig.

Det hela hade börjat likt en saga. Det var en gång en stilig, kunskapstörstande man som reste jorden runt i jakt efter världens olika djur. Istället fann det han kanske egentligen sökt efter hela tiden - Charlotte. Hennes blonda lockar var likt en sjöjungfrus svall och hennes äventyrslystna eld sprakade i de bruna ögonen. Det hade fångat honom snabbare än han någonsin skulle erkänt. Dionysus resa runt jorden lades på hyllan ett kort tag och tiden ägnades istället åt att utforska Australien tillsammans med sin nyfunna kärlek. Framförallt visades han runt i det stora blå eftersom Charlottes stora passion var allt som hade med marin-livet att göra. Efter endast ett par veckor gifte sig de unga magikerna och innan de visste ordet av hade ett år hunnit gå med bara sand mellan tårna. De bestämde sig snart för att fara vidare i världen.
Dionysus fick träffa och lära sig mer om ett stort utbud av olika magiska varelser medan Charlotte behöll sina russinfingrar, numer i världens utbud av olika hav och sjöar.
Innan gränsen att nå sitt femte år på resande fot nåddes, överraskades det unga paret med ett helt nytt äventyr - föräldraskap. Lagom till födseln av deras älskade lilla kvickevick mellanlandade de ett par månader hos Dionysus bror, Chaos, på Irland. Leucothea Charlotte Cross välkomnades till världen den 5 februari. Det lilla knytet var det vackraste de hade skådat. Hennes lilla kalufs såg som taget ifrån sin fars huvud medan de gnistrande, chokladbruna ögonen - som även besatt hans fru - flackade förvirrat runt den nya världen.

Ute på resande fot igen, nu en liten familj, var en vacker tid. Inget Leucothea själv minns men alla foton och föräldrarnas många journaler kunde måla en väldigt tydlig och färgsprakande bild. Dock kom ju den vackra sagan en dag till sitt slut…
Tio år hade passerat sedan de först hade funnit varandra i Australien. För att fira sina livs milstolpar kändes det logiskt att komma tillbaka just dit för att återuppleva minnen från när allt började. Charlottes familj fick sin tid med familjens senaste tillskott och paret kunde i sin tur passa på att njuta av vad landet hade att erbjuda. Deras årsdag kom och ett dykningsäventyr hade lagts på schemat för dagen. Dionysus och Charlotte försvann ner i det blå men endast en kom tillbaka upp.

Fyra dagar efter att de först hade ansetts som saknade, dök Dionysus upp. Miltals ifrån deras utgångspunkt, förvirrad och förtvivlad. Enda tills idag vet ingen exakt vad som hände. En olycka var den officiella förklaringen men Charlottes familj ansåg Dionysus tystnad som tillräckligt talande och hade därför sina egna tankar och teorier. Dionysus och Leucothea flyttade inom kort tillbaka till Irland efter att rykten om mord och avundsjuka höll på att äta dem levande. Väl där gav Chaos sin bror och brorsdotter tillfälligt tak över huvudet, som snabbt blev förlängt på obestämd tid …

Trots hennes önskan att slippa be sin pappa om saker, så gillade hon att behöva “störa” honom under hans arbetsdag. Det var nämligen en av de få anledningarna som gjorde att hon fick gå in i hans arbetsrum nere i källaren. Leucothea drar med all sin kraft upp den tunga dörren och får smått springa in så hon inte ska klämmas när den smälls igen. Rummets överväldigande fukt slår henne i ansiktet och det röda håret krullar upp sig som på befallning. Det var som en litet paradis här, en välsorterad samling av varelser fyllde rummet och att vara här inne var verkligen det bästa hon visste. Dionysus fåordiga och isolerade livsstil gjorde hans kontakt till sin dotter nästan lika svag som den hon hade till sin mamma. Men här nere, här kände hon bandet - föräldrarnas ambition och kärlek gick nästan att ta på. Den djurbotarmottagningen som Dionysus drev ihop med Chaos idag var verkligen bara för maten på bordet, efter sin frus bortgång försvann hans glöd och det kunde Leucothea tydligt se på honom. Det kändes i den bitterhet och sorg som konstant svävade runt honom. En dag skulle hon dock bli en framgångsrik magizoolog och plocka upp staffet-pinnen där hennes pappa lämnat den. Hon ville verkligen inget hellre än att se honom stolt och lycklig.

Hon går sakta igenom rummet och hälsar på de olika små liven medan hon steg för steg närmar sig en ny dörr. Den var mycket lättare att få upp, och ännu en gång blev det ett byte i luftfuktigheten. Leucothea andas djupt in den nu lätta, friska luften medan hon obekvämt börjar dra i sin fastklibbade tröja. Det förtrollade taket lyste upp den stora salen hon just satt sin fot i och även här inne bodde det en rad olika invånare i ett konstgjort klimat gjort för deras trevnad. Ett skrammel följt av svordomar hörs längre in i salen och det var nästan ett lika tydligt tecken på upptagenhet för Leucothea som om det hade hängt en skylt utanför. I väntan på sin tur gick hon en runda och hälsade på sina små vänner. Hon visste bättre än att störa sin pappa vid fel tillfälle, det var alltid bäst att han fick upptäcka henne själv, då hon kunde hon dessutom säga att hon precis kommit in. Hon fick ju inte vara här nere allt för ofta, så hon passade gärna på att njuta av sina stunder. Hur länge de stunderna kunde vara behövde inte pappa alltid veta.

Dionysus går med raska steg några meter framför sin dotter, fraktandes på alla nyinköpta saker inför hennes första skolår. Hon hade lyckats få ut honom ur huset till slut och trots att hon ärvt mycket intellektuellt av sin pappa pumpade mammas envishet starkt i hennes ådror. Det var ofta användbart och behövligt i deras hus. Det var ett lite extra tungt lass han fick kämpa med då hon hade lyckats debattera sig till lite extra i litteratur-väg. Slukade en böcker i den takten hon gjorde så behövdes det - vilket var just det argument hennes uppgivne far hade fått. Som sagt, envis och målmedveten. Leucothea själv har nu näsan i en av dessa böcker, och går därför en bra bit bakom. Detta hade fått bli den första av många hon skulle börja ploga innan hon åkte, att ligga steget före och hinna lära sig så mycket som möjligt var prio ett! Hon var så exalterad över att få börja skolan så hon höll på att spricka - all litteratur och kunskap, alla vänner hon skulle få. Nästan bäst var ju dock ingen pappa eller farbror, hon älskade dem men de gav henne alltid magont. Dessutom hade hennes faster berättat många historier om sin tid - som både elev och lärare - på skolan, och det lät inget mindre än fantastiskt! Detta var första steget till hennes dröm och hon skulle klara det perfekt, andra alternativ existerade inte.

Mitt i hennes dagdrömmande och textslukande kom en stark vind ifrån havet och bokens sidor bläddras hastigt igenom ifrån pärm till pärm. Hon kastar omtumlat en blick ut mot stranden och den fastnar där. Hon kunde inte hjälpa att önska att hon fick gå ner dit, Charlottes gener skrek inom henne. Hon hade aldrig fått bada i havet, hon ville bara veta hur det kändes. Att inte veta gjorde henne galen.
“Leucothea!” Pappa hade sett. Han hade nog uppfattat samma trans i sin dotter som hans fru en gång haft eftersom det var en upprörd blick som mötte Leucothea när hon rycktes ur sin dagdröm. Hon smällde kvickt igen sin bok och sprang ikapp. Snart skulle allt bli bättre.