Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Lilliana Trim [H] (Angfiel)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 369
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Lilliana Trim [H] (Angfiel)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » lör 30 sep 2017, 17:37

Lilliana Trim - Out Skerries

Lilliana har inget minne av sin biologiska familj. Givetvis inget minne av att hennes mamma, som när hon var nitton år, dog i barnsäng. Heller inget minne av att hon hade bott hos sin alkoholiserade pappa och inget minne av att hon vid tre års ålder blev omhändertagen av myndigheterna då hennes pappa anklagades för grov vårdslöshet och försummande av barn. Hon hamnade på ”Mr and Mrs Reed’s sanctuary for young magical orphans” och fick där ett permanent hem med föräldrar som älskar henne och en hel hög med syskon.

Nu är Lilliana tolv år och hon vet att hennes pappa finns kvar där ute någonstans, men hon har inte pratat med honom sen hon togs därifrån och har ingen lust att leta upp honom. När hon var yngre så fantiserade hon om att han skulle komma för att hämta henne igen. Hon hittade på historier om varför han var tvungen att lämna henne och att han sen skulle komma till barnhemmet och rädda henne därifrån. Inte för att hon inte trivdes, men det kändes inte som hemma mest för att hon hela tiden tänkte på sin ”riktiga” familj. Hon föreställde sig att hennes pappa hade samma smutsblonda nyans på håret som henne, samma gråblåa nyans på ögonen och samma avlånga ansiktsform. Det var så hon direkt skulle känna igen honom och han skulle känna igen henne.

När hon var nio år så hade hon fantiserat ihop en så pass livlig och, enligt henne, realistisk bild av hur hennes liv skulle vara med sin pappa att hon rymde för att leta upp honom. De hade hittat henne sovandes på en båt som var på väg till inlandet. Det var efter det som de hade berättat sanningen om hennes tidigare familj. Att mamman dött hade hon vetat sedan innan men inte att hon hade varit mugglare som antagligen inte fått veta att det ens fanns magiker och att den man hon älskade var en trollkarl. Lillianas pappa var en man som sedan Hogwarts aldrig haft ett riktigt jobb, som söp hela dagarna och lämnade henne ensam att ta hand om sig själv flera dagar i sträck. Till slut hade en granne ringt mugglarnas socialtjänst som i sin tur hade lett till att ministeriet i magivärlden hade underrättats att något inte stod rätt till.

Hon skäms lite idag för att hon velat rymma, men då hade hon inte tänkt att det innebar att lämna sina nya föräldrar och sina syskon. Att hon skulle kunna förlora dem hade inte riktigt slagit henne för de skulle ju alltid finnas kvar där och hon kunde åka tillbaka när hon kände för det. I efterhand så vet hon att det hade varit väldigt dumt tänkt och hon hade sett till att be alla sina syskon om ursäkt för att hon varit så elak mot dem. För närvarande har hon tolv syskon, den yngsta Misty som nu är sex år och de äldsta, tvillingarna Lawrence och Bill, som gick ut skolan för två år sedan och som är utflugna från barnhemmet lika länge.

Efter att hon försökt rymma så har hon dedikerat sin tid till att hjälpa till och att vara en del av familjen på barnhemmet. Det är viktigt för Lilliana vilket sammanhang hon är med i och att hon känner sig som en del av en familj som tar hand om varandra. Hon har alltid velat höra hemma någonstans och det var inte förrän efter att hon fått veta sanningen om sin biologiska familj som hon förstod att den familjen hon letade efter att tillhöra hade funnits där hela tiden.

När hon kom till Hogwarts så hittade hon den familjen i sitt elevhem Hufflepuff. Två av hennes äldre syskon, Layton och Darren gick båda där vilket kändes tryggt, men hon lärde känna de i sitt eget elevhem också. Snabbt tydde hon sig mest till pojkarna i sitt elevhem, kanske för att de syskon som är närmast henne i ålder är pojkar, eller så bara för att de behövde mer hjälp och begärde inte att hon skulle prata hela tiden. De kunde ta plats så det räckte och blev över. Hon har hjälpt en av pojkarna med sina experiment, hjälpt många av dem med läxorna och hittat flera bra vänner bland dem. Lillian är annars väldigt bra på att smälta in i bakgrunden och många har en tendens att ta hennes hjälpsamhet och snällhet för given, men det är inget hon själv reflekterar över särskilt mycket. Hon tycker bara det är trevligt att få vara behövd.

Lilliana trivs bäst när hon får arbeta med något kreativt och praktiskt, därför hade hon snabbt blivit kär i att sticka, virka och sy. Syskonen hade fått otaliga halsdukar, strumpor och mössor i presenter och julklappar över åren, alla i olika bra skick då hennes färdighet förbättrades ju mer hon övade. Hon tar gärna de färgerna hon har till hands och matchar dem lite huller om buller på ett sätt som hon tycker blir fint, men som alla inte alltid håller med om. Vid juletid i ettan hade hon sett till att alla i hennes elevhem och årskurs hade fått varsitt stickat plagg i julklapp. Det var lite olika plagg som hon hade lärt sig att sticka med magi nu när hon fick använda magi själv, så det blev så att mössan en av elevhemskamraterna fick var en aning för lång så den ramlade ner över ryggen och tröjan en annan fick hade en ärm som var tio centimeter för lång, men hon var ändå stolt över det hon gjort. Hon blir dessutom bättre och bättre på det och Lilliana är inte den som ger upp i första taget när hon bestämt sig för att åstadkomma något.