Grattis till Snakey, nyutexaminerad Sorteringshatt! :tada:

Det finns nu en forumavdelning särskilt för ÖPPNA lektioner. Läs mer om det här och diskutera utvärderingen här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Ivy Autumn [H] (Angfiel)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 399
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Ivy Autumn [H] (Angfiel)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » mån 29 apr 2019, 20:52

Ivy Autumn
Bakewell, Derbyshire


”Har posten kommit än?”

Ivy studsar ner för trappan medan hon ropar till sina syskon som redan sitter vid frukostbordet och äter. Hon snappar åt sig en perfekt rostad crumpet framför näsan på sin yngre syster som precis hade lagt på sista smörklicken.

”Ey! Den var min!” fräser Clementine och räcker ut tungan när Ivy dansar undan från hennes räckhåll.

”Inte nu längre, nu är den min.” svarar hon lättsamt innan hon tar en stor tugga och stönar till av njutning när kombinationen av varm mjuk crumpet och smält smör nuddar hennes smaklökar. Hon vet att Clem inte tar illa upp, inte egentligen, annars skulle hon inte göra det.

Ivy dimper ner på en av de tomma stolarna och noterar att mycket riktigt så har Clem redan tagit en ny crumpet för att smöra den, men denna gången ser hon misstänksamt mot alla så ingen annan ska få för sig att sno den av henne. Ivy tvivlar stark på att varken Hazel eller Huckelberry skulle få för sig det, speciellt med tanke på att Huck var djupt försjunken i en bok och Hazel satt med sin eyeliner och försökte få till den perfekta bågen något hon hade försökt med de senaste dagarna utan att lyckas trots att ingen av de andra syskonen förstod vad som var felet med alla hundra försök innan.

”Så, post?”

”Där...” Hazel pekar uttråkat med eyelinerpennan mot en liten hög med brev med The Daily Prophet underst.

”Sweet!”

Hon rotar snabbt genom dem och ger ifrån sig ett litet glädjerop när hon ser den välkända handstilen från sin flickvän. Inte förrän hon plockat upp brevet inser hon att fingrarna på ena handen fortfarande dryper av fett och hon kan inte direkt dra fram trollstaven och bara få bort det heller. Det är inte första gången hon är en aning irriterad över att vara sexton år, precis för ung för att få göra magi hemma men samtidigt vara så pass gammal att man skulle kunna göra det mesta man vill göra i det dagliga hemmet. Torka upp allt det där bläcket som råkade spillas ut, kalla till sig en filt när man egentligen är för lat för att kliva upp och hämta den och torka bort fettfläckar från brev ens flickvän skickat. Ivy är väl medveten om att hon antagligen skulle kunna komma undan med att göra lite magi hemma speciellt när hennes föräldrar var i samma hus, för hur ska de bevisa vem som gjorde magin, men att så uppenbart bryta mot lagen känns inte bra plus att hon vet att hennes föräldrar skulle bli väldigt besvikna på henne. Efter att hon torkat av sig så tar det inte många sekunder innan hon rivit upp kuvertet och dragit fram brevet.

Trots att de båda flickorna inte brevväxlade om några fantastiskt spännande äventyr eller stora skälvande kärleksförklaringar så pirrar det lite i magen när hon läser om det vardagliga. Att Vaila varit ute på en båt, när hon varit volontärarbetare på ett djurhem för hemlösa djur, att hennes hundar lärt sig ett nytt trick eller när hon varit och besökt hennes pappas grav. Vaila får brev tillbaka där Ivy berättar om alla dumheter hennes tre syskon får för sig att göra eller när hennes katt välte hennes kopp med varm choklad över hennes favoritbok (vilket var lugnt eftersom hennes mamma hjälpte till att städa upp det och boken är så gott som ny igen med bara lätt färgade blad) eller när de varit ute i trädgården och plockat blommor. Varje brev har en pressad blomma som hon skickar med som sitter på ett pergament med ett citat som Ivy fastnat för just den veckan. Förra veckan hade det dock varit ett ord och dess definition eftersom det hade passat så bra kring hennes egen livsfilosofi.

Bild
De hade blivit ihop i slutet av förra året, när de båda flickorna gick i femman, så deras förhållande var relativt nytt, speciellt med tanke på att de inte träffades så mycket under sommarlovet, så Ivy är precis sådär pirrigt nykär som man bara kan vara när man är tonåring och träffat någon man vill spendera resten av livet med. Det kanske skulle kännas lite konstigt att bli ihop med någon man delat sovsal med sen i ettan, men det var inte första gången i Hufflepuff som det hände så då är det snarare konstigt att dela sovsal med någon vars ex också delar sovsal tillsammans med en.

”Är det från flickvännen?”

”Mmhmm...” svarar hon distraherat. Hon är så pass distraherad att hon inte ens noterar vem det är som frågar.

Hon minns i ettan när de hade blivit sorterade in i Hufflepuff och suttit uppe en stund på kvällen och pratat i flickornas sovsal. Det hade varit pirrigt och spännande. Ivy hade varit i centrum ganska naturligt, då hon enligt många är en naturlig ledare som folk dras till. Hon vet inte om hon håller med, men hon trivs i sig själv och hon trivs med att ha andra runtomkring sig.

”Hallåååååå! Merlin till Ivy!”

Hon ser hur en hand viftas framför ögonen på henne och hon hör till slut vad hennes yngre syster säger. Med tanke på uttrycket i ansiktet så hade hon försökt prata med Ivy någon minut för hon brukar inte dra till så drastiska åtgärder som att helt störa i vanliga fall.

”Va? Vadå?” Ivy ler när hon lägger ner brevet, som hon redan läst två gånger nu. ”Jag läser, du är inte alls lika intressant som ett brev vet du väl.” Hon skrattar när Clem räcker ut tungan åt henne och hon räcker ut tungan tillbaka. De båda systrarna har alltid kommit bra överens, trots åldersglappet, och de är nog de som är närmast varandra av hela syskonskaran, även om Ivy själv skulle säga att hon gillar alla precis lika mycket.

”Äsch! Jag frågade om du fortfarande är på att leka i skogen idag?”

”Ja, såklart! Varför skulle jag inte vara det?” frågar hon förvånat.

”Ja inte vet jag!” svarar Clem defensivt. ”Du är kanske för upptagen med dina brev kanske!”

”Clem, du vet att du betyder mer än breven, kom hit din lilla gosepropp så ska jag ge dig en kram.” Ivy håller ut armarna och drar snabbt till sin systern som desperat försöker komma undan kramattacken.

”Jag är ingen gosepropp! Nej, släpp, nej…!” fräser Clem och försöker kittla Ivy så hon ska släppa.

Ivy släpper såklart sin syster ganska direkt, då hon vet att några sekunders kram det kunde hon tåla även fast hon protesterade, men längre då skulle hon bli sur på riktigt. Plus att hon inte har lust att få en kittelattack tillbaka, då hon är ganska så kittlig.

”Okej okej.” svarar hon med ett skratt och Clem kan inte heller låta bli att småle tillbaka. ”Den tuffaste tjejen i stan, klart jag vill gå och leka i skogen med dig. Hey Hazel vill du följa med?” Hon vänder sig till mellansystern av de tre systrarna som tittar upp på henne som att hon är tokig.

”Eh… klättra i träd, hoppa i bäcken och bygga fort? Nej tack.” svarar hon innan hon återgår till sin eyeliner. ”

”Trodde inte det heller.” skrattar Ivy som svar och hon skrattar ännu högre när hon ser den blängande blicken hon får från Hazel.

-----

Ivy sitter på fönsterkarmen och dinglar med fötterna från sitt fönster på tredje våningen i det höga smala huset. Huvudet är lutat mot sidan samtidigt som hon tittar ut på alla färger som täcker himlen i en vacker solnedgång.

Orange har alltid varit hennes favoritfärg. Den dova nyansen som nästan bara kan komma från en solnedgång. Hon brukar ofta sitta här på sommarloven och andas in frisk luft samtidigt som hon tänker på dagen som gått. När hon började i ettan var det en av de saker hon saknade mest på skolan. Hufflepuff har inga fönster att dingla benen från och andas in frisk luft.

Däremot hade elevhemmet andra charmiga inslag som hon nu, när hon ska börja sitt sjätte år på skolan, kan sakna när hon är hemma. Ivy ler för sig själv över hur snabbt saker kan ändras ändå. När hon gick i femman och nyss hade gjort slut med buffeln Terence så hade hon inte kunnat ana att hon skulle vara nykär igen innan hon gick på sommarlov. Såhär i efterhand kan hon inte förstå varför hon ens började gå ut med någon som Terence, men ska hon vara ärlig så hade han varit en ganska perfekt pojkvän i början. Varit omtänksam och uppmärksam. Sedan var det som att han tröttnade och till slut, när hon fick veta att han hånglat upp en annan tjej, så dumpade hon honom på fläcken. Är det något som Ivy inte tål så är det folk som ljuger och bedrar på det sättet.

Imorgon så ska hon iväg till Ptolemy, eller rättare sagt hennes föräldrar ska hälsa på sina barndomskompisar och då följer barnen med varandra och umgås. På det sättet har hon umgåtts en del med Ptolemy och Riley även utanför skolan. Det var ganska skönt att ha någon med sig som hon kunde umgås med på Hogwartsexpressen den där första gången.

Hon skrattar till över minnet hon har av när de gick i tvåan och de båda, hon och Ptolemy hade irrat sig så vilse i slottet en kväll att prefekter och lärare till slut hade letat efter dem. De hade hittats i ett klassrum som de båda är övertygade om att de inte hade hamnat i på egen hand, då den dörren de hade försökt gått in genom ledde till en annan korridor. Ibland så försöker hon hitta tillbaka till den korridoren för att gå genom dörren igen, men hon har aldrig hittat den.

De tre umgicks inte väldigt mycket längre då de inte har så mycket gemensamt, men det hindrar inte från att hon tycker det är trevligt och nostalgiskt att åka dit som de har gjort en gång om året och sova över och sitta uppe halva natten. Hon älskar att berätta spökhistorier vilket brukar komma väl till pass kvällar som det.

För den delen så brukar det komma väl till pass även i sovsalen på Hogwarts. Det hade börjat i trean då hon vid Halloween dukade upp med godis och choklad i sovsalen och berättade sen skrämmande, och till viss del skrattretande, historier för de andra tjejerna. Ivy är som sagt en sådan person som naturligt tar plats och hamnar i centrum, vilket märktes redan då.

”Ivy, dags att sova nu.” hennes mamma har stuckit ut huvudet ur en av fönstren nedanför och tittar upp mot sin dotter.

”Jag ska bara se klart på solnedgången.” svarar hon och eftersom hon ryckts ut från sina tankar kring både vad som kommer hända imorgon och vad som hänt för flera år sedan så njuter hon helt av solnedgången innan hon kryper in igen för att lägga sig och sova.

-----
”Ivy, är du vaken?”

Ivy hör en lätt knackning på sin sovrumsdörr och när hon blinkar sig vaken så ser hon att en springa i dörren är synlig.

”Va?” frågar hon sömndrucket och kliar sig i ögat för att justera ögonen till ljuset.

”Är du vaken?”

Ivy känner igen rösten av sin lillebror. Han är inte gammal nog att börja på Hogwarts än trots att alla hans äldre systrar gör det, så hon har inte möjlighet att träffa honom så mycket.

”Mhm, vad är det? Hade du en mardröm?” frågar hon.

”Ja…” rösten utanför dörren är ynklig och det är då första gången hon hör hur det mullrar utanför. Det var åska. Hon minns när de var yngre och Huckelberry brukade krypa in under hennes täcke så fort det började dåna utanför. Ivy kan inte låta bli att le lite åt minnet och åt att hennes bror uppenbarligen sökt upp henne för tröst.

”Vill du ligga här i min säng inatt?” frågar hon därför, medveten om att han verkar ha svårt för att be om det själv.

”Får jag det?”

”Klart du får, kom hit nu.” säger hon och masar undan sig så att han ska få plats. Hon hör snabba fotsteg på mattan i hennes sovrum och inte många sekunder senare har han krupit ner under hennes täcke bredvid henne. Ett muller hörs utanför och han kryper lite närmare.

”Jag kan inte sova.” säger han med rösten skakande av rädsla.

”Nä, jag förstår det. Vill du att jag ska berätta en saga?”

”Ja! Berätta en saga.” svarar han, för första gången lite entusiastiskt. När de var yngre så brukade hon läsa sagor för hennes yngre syskon, men de andra två hade i stort sett helt växt ifrån det, så hon tycker det är lite mysigt att få chansen igen.

”Hmm… det var en gång en pojke, som hette…”

”Oliver!” utbrister Huckelberry.

”Sure, han hette Oliver.” Ivy skrattar till och tillsammans väver de ihop en riktigt spännande saga tills hennes lillebror blivit så trött att han somnat av sig själv. Inte förrän då kryper hon själv ner och lägger armen om honom för att sova.

-----
Ivy kastar bollen hon har i handen till sin lillasyster Clementine som lätt fångar upp den.

”Varför söker du inte till Quidditchlaget Clem? Du skulle säkert komma in.” frågar hon, inte för första gången. Själv hade hon sökt i tvåan, men hon hade inte kommit in och även om hon funderat på att söka igen i trean hade hon tappat lite intresset för att spela själv.

”Äsch, jag har väl bättre saker för mig!” svarar Clem samtidigt som hon kastar tillbaka bollen med sådan kraft att Ivy nästan får ont i handen av att ta emot den. Hon vet att Clem skulle vilja söka, egentligen, men att hon inte vill bli nekad.

”Bara för att jag inte kom in så betyder inte det att du inte gör det.”

”Men du är bättre än mig!” fräser Clem och sparkar till en grästova som flyger iväg. Ivy skulle vilja protestera, för det ligger i hennes natur att vilja stötta och hjälpa, men hon vet att det inte är någon idé. Clem har bestämt sig. ”Men skit samma, vi pratar om nått annat.”

Ivy nickar, men hon hinner inte säga något innan Clem fortsatt.

”Du, Hazel frågade mig om jag kunde fråga dig om du visste om den där Heart var singel? Han du var ihop med i fyran.” Clem kan inte låta bli att fnissa och Ivy himlar med ögonen. Typiskt Hazel att försöka få information om en av hennes ex genom deras gemensamma lillasyster. Hon hade varit ihop med ett år yngre Hermes Heart när hon gick i fyran, slutet på fyran för att vara exakt. Det hade varit ett ganska kort förhållande där båda nog insett att de inte passade ihop ganska snabbt. De gjorde slut gemensamt innan sommarlovet, vilket bara var bra eftersom Ivy träffade en jättesöt tjej i början av sommaren som hon hade en sommarflirt med innan femman.

”Frågade hon om du kunde fråga mig eller bad hon dig att ta reda på utan att jag skulle få veta nått?” frågar Ivy skeptiskt och hon blir inte förvånad när Clem ser mycket nöjd ut med sig själv.

”Kanske hon sa nått om att jag inte borde berätta för dig att hon ville veta… men liksom det är ju för bra. Hazel vill bli ihop med ditt ex liksom!”

Ivy vet att Clem själv inte intresserar sig vare sig för tjejer eller killar ännu. Kanske kommer med tiden, hon är ju så pass ung ännu, men hon tycker det är kul att reta båda Ivy och Hazel för sina förhållanden och förälskelser.

”Ja, visst, det kanske är lite weird, men samtidigt tror jag att Hazel och Hermes har mer gemensamt än vad jag och han någonsin hade. Lär inte bli nått mellan dem ändå.” Det skulle inte göra henne något. Om hon ville bli ihop med en skithög så skulle nog Ivy ha en hel del att säga om det, men hon tycker inte att Hermes är så mycket av en skithög utan mest lite ytlig och halvkorkad. Det skulle hon inte säga till honom för även om hon inte tycker om folk som ljuger så är det också viktigt att inte såra andra i onödan.

”Blä, killbaciller!” Clementine räcker äcklat ut tungan, men kan inte hålla den ute så länge eftersom hon börjar skratta.

”Tänk vad kul det ska bli när vi får reta dig för den du blir kär i.” svarar Ivy och plockar upp bollen som landat bredvid henne den här gången.

”Näää, kommer aldrig hända, jag ska aldrig bli kär!” utbrister Clem och vänder sig tvärt om innan hon springer mot huset. ”Sisten in är en möglig trolldryck!”

”Ey det är fusk!” Ivy skrattar och springer efter sin syster och även fast hon är äldre och har längre ben så lyckas hon inte riktigt klå Clem, som är betydligt snabbare och dessutom hade ett försprång.

”Kom och hjälp mig med middagen nu flickor.” säger deras pappa vänligt när de väl kommit in, skrattande och halvbrottandes med varandra.

”Ja, pappa.” svarar de i kör innan de sätter igång och hjälper till.

-----
”Men Ivy, öppna då..!”

Ivy sitter på sin säng och blänger upp mot den stängda dörren. Bakom den står Hazel och bankar. Ivy har ingen som helst lust att prata med sin yngre syster. Tidigare på dagen hade de bråkat på varandra så att de båda stod i köket och skrek åt varandra och Ivy har då verkligen inte kommit över det bråket. Speciellt inte med tanke på vad det handlade om.

”Nej! Gå härifrån Hazel.” svarar hon och överväger att kasta boken mot dörren för att få fram sin poäng ännu bättre. Det blir tyst en stund och precis när Ivy tror att Hazel gett upp och gått sin väg så knackar hon på dörren igen.

”Ivy, du, jag menade inte… alltså, det, jag, det var inte meningen. Förlåt. Kan jag inte få komma in?”

Till sitt förtret så låter Hazel uppriktigt ledsen och är det något hon inte kan låta bli att ha sympati för så är det när andra vill be om ursäkt. Ivy är snabb på att förlåta, men sen med att glömma. Hon himlar med ögonen, men kan inte låta bli att kliva upp och låsa upp dörren. Dörren skjuter hon upp för att sedan gå tillbaka och sätta sig på sängen. Hazel står i dörröppningen ett par sekunder innan hon kliver in och går med lätta steg fram till sängen.

”Ivy, förlåt, jag skulle inte ha sagt sådär.”

”Nej, det skulle du inte!” Ivy vänder upp blicken mot sin lillasyster och hennes arga blick flackar till och övergår till att mest vara sårad. Hon suckar. ”Så varför gjorde du det?”

”För jag är dum. Ibland.” svarar Hazel ursäktande och ett litet sorgset leende spelar i mungipan vilket gör att Ivy inte kan låta bli att le tillbaka.

”Aargh, hur ska man kunna vara arg på dig när du erkänner att du är dum.” hon ser att Hazel märkbart slappnar av och Ivy klappar på sängen så att hennes lillasyster ska sätta sig där. ”Ska jag behöva ha ett samtal med dig om vad bisexualitet betyder va?” fortsätter hon och ruskar lekfullt till Hazels hår vilket får henne att skrika till och försöka komma undan, en mycket väntat reaktion.

”Hey, inte håret!”

”Hey, inte min sexualitet.” kontrar Ivy och Hazel nickar.

”Nej, jag vet, jag var sur för annat och så… det var dumt, jag ska inte göra om det.”

”Bra, du är förlåten, för den här gången.”

Hon lägger armarna om Hazel och kramar om henne, väl medveten om att de lär bråka fler gånger, men med den trevliga vetskapen att de alltid kan ta sig genom bråken och vara systrar efter det ändå trots att de är ganska olika.

-----
”Så när får vi träffa den här berömda flickvännen?”

”Vet inte, jag kan fråga om hon vill komma hit nått i sommar?” Ivy blundar samtidigt som hennes mamma drar borsten genom hennes tjocka rödblonda hår. Det är så skönt när någon borstar hennes hår och det är något som de gör ibland fortfarande, för att få en chans att prata med varandra.

”Ja, men gör det, gumman.” svarar hon och fortsätter ”Vill du att jag ska fläta håret på dig? Jag kan göra en inbakad fläta om du vill.”

”Ja! Tack! Gärna.” svarar hon entusiastiskt och mumlar något nöjt för sig själv som ingen nog kan tyda, inte ens hon själv, när hennes mamma börjar karda genom håret med fingrarna.

Det var i trean som Ivy första gången började tänka i banorna att hon kanske inte bara hade känslor för killar. Hon och Riley hade av någon anledning skämtat och kommit fram till att de borde kyssa varandra, på skoj. Ivy kommer då inte ihåg varför nu längre, men hon kommer då ihåg hur trevlig den kyssen hade varit. Hon hade inte varit kär i Riley och hon blev inte kär efter kyssen heller, men tanken kring att tjejer också kunde få det att pirra i magen hade väckts och det tog inte många månader för henne att inse att jodå, hon gillar tjejer också. Det var ingen tvekan om att hon skulle komma ut som bisexuell så fort hon insett det själv, då hon inte tror på att dölja så stora saker om sig själv för andra. Om andra har ett problem med det så får det stå för dem. Själva utgången ur garderoben hade inte ändrat så mycket i hennes liv, mer än att hon nu mer aktivt flirtade med även tjejerna som hon tyckte var söta.

När hon började tvåan så hade hon bestämt sig för att ta sina studier lite mer på allvar och trean följde lite i samma fotspår. I fyran var det dock betydligt mer intressant att följa sina nyväckta hormoner så det var inte alls lika mycket fokus på studierna, vilket hennes betyg kunde vittna om. Det var inget hon hade gjort med flit, utan det bara blev så. Hennes föräldrar hade varit bekymrade så hon fick sig ett ”snack”. Hon minns fortfarande hennes pappas blick, den grönbruna precis som hennes, som han kunde få att se så sorgsen och besviken ut att det var orättvist. Eftersom hon inte vill se den blicken hos någon av sina föräldrar någonsin igen så hade studierna blivit viktigare och hon ser fram emot sexan nu när hon fått välja alla sina ämnen själv.

Annars så bryr Ivy sig inte så mycket om vad andra tycker och tänker om henne i allmänhet. So what om hon är en bisexuell tjej som tycker om att röra på sig, är sjukt bra på att sminka både sig själv och andra, tycker om att kramas och gosas och berätta spökhistorier och som kan börja gråta över hur söt en kaninunge är. Folk får acceptera henne som hon är eller låta bli!

(Karaktären börjar direkt i sexan)