Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Spirit Lee [H] (Toadyone)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 375
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Spirit Lee [H] (Toadyone)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » sön 10 jun 2018, 23:36

Spirit Alex Lee, Sunderland, England

På ett trägolv bredvid en brun soffa ligger en liten pojke på kanske 5 år på mage. Pojken har blicken fäst i en bok med färgglada bilder på drakar och enhörningar och andra fantastiska varelser.
”Mamma titta!” ropar han och snart får han sällskap av en kvinna i trettiofemårsåldern. ”Titta vad gullig” fortsätter han och pekar på ett enhörningsföl. ”Jag skulle vilja klappa den…” babblar han vidare i sin entusiasm över sin upptäckt.
”Jadu älskling, det tror jag säkert” svarar hon med ett leende och sätter sig bredvid den lille pojken. Mor och son är mycket lika varandra med samma blanka, mörkbruna hår och mörka ögon. Båda har dessutom en vacker gyllenbrun hy även om sonens är något ljusare än moderns. Modern kommer från en relativit okänd indianstam i östra USA, vilket de flesta nog inte skulle gissa på utan snarare att hon har sina rötter någonstans i södra Europa.
Plötsligt kommer en äldre pojke in i rummet.
”Mamma, har du sett min bok om fantastiska vidunder?” frågar pojken och går fram dit där den mindre pojken och mamman sitter. ”Där är ju min bok! Spirit har tagit den! Jag som precis skulle läsa om drakägg!” utbrister han argt och blänger på den mindre pojken på golvet.
”Åh ett drakägg skulle jag vilja ha eller en enhörning…” mumlar Spirit som svar.
”Är du dum eller? Man kan inte ha drakägg eller enhörningar” fräser brodern till svar. Spirit fäller ihop boken och känner sig precis så dum som hans bror säger att han är och underläppen börjar darra. Han sätter sig upp och gör sig beredd för att gå därifrån och hitta någonstans att gömma sig. Innan han hinner göra det får han en kram av mamman.
”Se så Marcus, lugna ner dig, du vet att du inte får använda den tonen mot din bror. Spirit är inte alls dum, han visste bara inte just det.” förmanar hon sin äldre son.
”Äh ge hit min bok skitunge!” svarar han och blänger på sin lillebror. Spirit sträcker fram boken mot sin bror med tårarna rinnande längs kinderna.
”Marcus Pahana Lee! Vad har jag sagt? Be om ursäkt till din bror” förmanar mamman bestämt sin äldre son.
”Fö-ö-r-l-åt Marcus, fö-rlåt mamma… jag ville bara titta på bilderna” snyftar han. Den äldre brodern stormar därifrån och lämnar Spirit tillsammans med mamman på golvet.
”Så så älsklingen min, så farligt är det väl inte?” försöker mamman trösta honom och håller om honom medan tårarna fortsätter att rinna.
Spirit tycker verkligen inte om att göra någon upprörd och om någon blir arg tar han väldigt lätt på sig skulden oavsett om han har något med saken att göra eller inte. På grund av att han inte vill göra sin bror eller sin pappa upprörd låter han bli att titta i de flesta av böckerna som finns hemma om inte hans mamma skriver i pärmen på boken att boken är hans. Att Spirit håller sig undan från böcker gör också att han inte kommer så bra överens med sin pappa som är forskare och håller på med många böcker hela tiden. Spirit har hört pappa och mamma prata om att Spirit gärna får kika i pappans böcker om han vill och att pappan inte alls skulle bli sur för det, men Spirit känner att det är bättre att låta bli eftersom böcker är pappa och Marcus grej. Spirit tycker mycket bättre om att pyssla med olika saker, måla, hålla på med växter i familjens lilla trädgård eller att leka med andra barn när mamman tar med sig sönerna till någon lekplats. Tillsammans med andra barn bortanför Marcus skugga känner sig Spirit fri även om han kan vara ganska blyg i början när han väl får chansen att träffa någon. När det kommer till lekar kan Spirit ibland ha en ganska livlig fantasi även om han ibland fått höra att han är dum på grund av det.
Trots att Spirit tror att böcker är Marcus och pappas grej har han naturligtvis fått en viss grundläggande utbildning hemma, främst av sin mamma som är hemmafru. Tillsammans med henne har han inga större problem med att använda böcker för att lära sig saker och ting, även om det inte direkt är hans favoritgrej i världen. Just den biten har de jobbat mycket med sedan den äldre brodern började på Hogwarts när Spirit var 9 år gammal. Spirit har gjort bra framsteg under den tiden när han inte behöver stå i skuggan av sin bror. Under de två år som Spirit varit hemma utan Marcus har han även kommit sig lite närmare sin pappa, men hans stora osäkerhet runt pappan och brodern finns ändå kvar.
Spirit brukar vara snäll för det mesta och gillar när saker och ting är rättvist. Han har av sin pappa fått höra att han döptes till Spirit med förhoppning om att han alltid skulle vara ärlig och ren i sin ande, vad nu det betyder. Just det har Spirit funderat över ganska mycket genom livet och än så länge känner han mest att han inte riktigt duger. Han har ständigt en känsla av att han söker efter något som han inte riktigt vet vad det är. Sin mamma tycker han om väldigt mycket och för den utomstående skulle Spirit säkert kallas för mammig. Oavsett vad som händer vill han berätta om det för mamma och han hjälper gärna mamma med allt som kan tänkas behövas, till exempel att laga mat. Under de två åren som storebrodern varit iväg på Hogwarts har han fått ännu mer tid tillsammans med sin mamma och inte umgåtts jättemycket med andra barn. Det tycker han inte är något konstigt utan han tycker att det bästa som finns i världen är att umgås med sin mamma.
”Hej mamma, kan jag hjälpa till med något?” frågar den nu tioårige Spirit när han kommer in i köket och ger sin mamma en kort men hård kram. Det var något speciellt som alltid ingav honom trygghet när han kände doften av sin mamma och samma sak hände även denna eftermiddag. Mamman står vid spisen och håller på att förbereda middagen.
”Hej älsklingen min, du kan få skala potatisen” svarar hon och gestikulerar bort mot bänken där en säck potatis finns. Mor och son fortsätter att samtala om allt och inget medan Spirit noggrant och tålmodigt tar itu med att skala potatisen precis som han gjort många gånger förr.
”När du är klar kan du få gå ut i trädgården och plocka jordgubbar till efterrätten” säger hon efter en stund och Spirit nickar till svar. När han har skalat alla potatisar och lagt dem på en skärbräda går han ut i trädgården visslandes på sin favoritlåt. När han kommer ut ser han sin pappa sitta med en bok och tystnar i sitt visslande.
”Hej pappa” mumlar han och tittar ner i marken, men går och sätter sig i jordgubbsrabbatten. Spirit plockar försiktigt jordgubbarna och har inget emot att jobba för att göra sin mamma glad. Hans storebror brukar inte vara lika glad i att hjälpa mamma med det som behöver göras.
En del skulle nog kalla Spirit för en känslig pojke, och det är han nog. Han har svårt för att säga emot och vill inte att andra ska bli arga. Dessutom har han lätt för att bli ledsen och börja gråta, men han har också ganska lätt för att smittas av andra personer när dem är glada. Spirit är oftast tålmodig och gör det han ska utan att gnälla och han har inget emot att jobba hårt med det han är intresserad av eller det som behöver göras. Han har även ett gott öga för att se detaljer och är nyfiken på vad livet har att ge även om han redan fått sig några törnar på grund av sin livliga fantasi och nyfikenhet.
Nu är Spirit 11 år fyllda och det är bara några få dagar kvar tills han ska få åka till Hogwarts för allra första gången. Spirit har sin födelsedag den 23 augusti. Spirits mörka hår går ned till axlarna och det händer att han måste sätta upp håret i en svans för att det inte ska vara i vägen när han vill pyssla eller leka. Han är lite längre än de flesta andra i hans ålder, men är betydligt kortare än vad hans storebror var i samma ålder. Hans känslor för att åka till Hogwarts är delade. Han ser fram emot allt han ska få upptäcka och lära sig och alla han kommer att få träffa. Samtidigt vet han att han kommer att sakna sin mamma jättemycket och dessutom kommer han inte ha sin mamma till hands när Marcus är taskig mot honom.
”Mamma, tänk om folk är taskiga på Hogwarts… och vilket elevhem kommer jag hamna i?” anförtror Spirit sig till sin mamma. ”Marcus säger att jag är dum… så jag kan väl inte hamna i Ravenclaw som pappa vill?” fortsätter han och hänger med huvudet. Något han verkligen vet med sig är att han inte vill hamna i samma elevhem som Marcus, det hade varit alldeles för jobbigt. Att göra sin pappa stolt över sig är något som Spirit verkligen vill, men han har ingen aning om hur det ska gå till med tanke på att alla hans försök hittills har gått dåligt enligt honom själv.
”Det kommer att ordna sig älsklingen min” svarar hon och kramar om honom.
”Jag kommer sakna dig mamma” säger han uppgivet och tårarna är på väg.
”Jag tror att du kommer att hamna precis där det är meningen att du ska hamna älskling” svarar hon med ett finurligt leende.
”Men vart då?” frågar han trumpet.
”Du vet att jag alltid finns här för dig Spirit”.