Nu kan du använda @mentions även i forumet! 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Amelia Brown [H] (Timot)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 375
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Amelia Brown [H] (Timot)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » mån 19 feb 2018, 21:43

Amelia Brown
Shrewsbury, England

Det är första dagen på sommarlovet, och Amelia sitter på den lilla, blå bänken i trädgården och pratar med sina solrosor om hur skoltiden har varit sedan hon åkte bort senast.

”…och jag såg på henne att hon visste precis vad jag pratade om, så jag frågade henne om det och så sa hon att hon inte visste vad jag pratade om!” säger Amelia till en av de mindre solrosorna. ”Men jag insisterade på att hon visste och så sa hon att hon faktiskt visste om det!” fortsätter hon och tittar runt på resten av de gula blommorna. Hon ler lite medan hon ser ut över trädgården med stora, mörkbruna ögon. Hon har på sig sina runda, vita glasögon också, men hon har haft dem så länge att hon knappt märker av dem längre.

Anledningarna till varför hon sitter och pratar med växterna är simpla. Amelia gillar att prata, och det är bra för växterna att hon gör det. Två flugor i en smäll helt enkelt. Fortfarande med blicken vandrandes över blommorna reser Amelia sig upp och börjar gå runt i trädgården. Hon går mot baksidan, där grönsakslandet ligger. Det är nästan så att man kunde kalla det för Amelias. Men eftersom Amelia inte har gjort allt själv så var det mest rättvist att det var allas. Hon hade ofta dragit med sig någon annan i familjen ut och rensa ogräs eller annat, och det var också det ett tecken på att trädgården inte bara tillhörde henne. Väl vid grönsakslandet sätter Amelia sig ned på knäna. Hon ser på alla salladsblad och morötter och känner sig riktigt stolt över att hon så flitigt lyckats odla så mycket grönsaker och växter nästan helt själv. Allt verkar ha klarat sig bra under tiden hon varit borta, förutom några ogräs här och där. Fast det kunde lätt fixas, så det var inget riktigt problem. Faktum var, att det borde gå att bli av med det redan idag, och med lite tur kanske Amelia kunde få med sig Landon på det.

Med snabba steg går Amelia upp för den knarrande trappan. Hon svänger av mot Landons rum och knackar på dörren innan hon går in.

”Landon.” säger hon samtidigt som hon går fram till honom där han sitter på sin säng och läser.

”Mm.” hör Amelia honom muttra till svar, men han tittar inte upp.

”Vill du hjälpa till och rensa ogräs i trädgården?” kvittrar Amelia.

”Du måste knacka.” han släpper inte boken med blicken.

”Jag knackade ju.”

Det dröjer lite innan Amelia får ett svar.”Men jag sa aldrig kom in.”

”Jaha.” säger Amelia. ”Det är försent nu, för jag är redan inne.”

”Säger du det.” mumlar han med ironiskt tonfall.

”Ja det var precis…” Amelia hejdar sig. Hon kom nyss på något. ”Landon.” säger hon med allvarlig ton. ”Jag vet att du bara försöker prata bort att du vill följa med mig ut och rensa ogräs.” fortsätter hon och sätter armarna i kors över bröstet. Klart att Landon vill rensa ogräs, han som suttit inne så länge. ”Kom nu.”

Landon suckar. Han säger ingenting efter det och låtsas koncentrera sig i boken. Men eftersom att Amelia har bott med sin låtsasbror i några år nu så vet hon nästan alla hans trix. Hon vet även hur hon löser situationen. Genom att envisas med honom. Hon studsar sig ner på sängen bredvid honom och börjar dra i en av hans clownliknande, röda lockar.

”Landon.” säger hon och fortsätter dra i locken. Hon drar ut den tills den blir rak och släpper den så att den fjädrar tillbaka till sin ursprungliga form. ”Landon.” säger hon igen och fortsätter tills han slår bort handen som en fluga. Men så fort handen är tillbaka på boken börjar Amelia igen, envis som hon är.

”Du vet att jag kommer fortsätta så här tills du ger mig ett svar.” säger hon sen och fnissar när ännu en lock krullar till sig igen.

”Varför ska jag egentligen följa med Amelia?” mumlar Landon och Amelia drar undan handen. Hon tänker efter en stund innan hon svarar.

“Därför att alla trädgårdsverktyg ligger på nedersta hyllan.” säger hon sedan.

“Jaha?”

“Och du är två centimeter kortare än mig, så du kan få tag i dem enklare.” fortsätter hon. Amelia är ganska lång, och eftersom Landon var kortare brukade hon reta honom ibland för det. Inte för att vara elak eller något sådant, utan bara för att det var lite roligt att se hur han stirrar på henne med irriterad blick.

“Amelia, vi pratar om två centimeter...”
“Tolv om man räknar med mitt hår.” avbryter Amelia Landon och pekar på sitt stora afro. Det mörka afrot som omringar hennes huvud var lika stort på höjden som på bredden och brukade ofta studsa när hon gick med sin skuttande gångstil. Landon suckar innan han slår igen boken och ser irriterat på Amelia.
“Visst” muttrar han och ställer sig upp från sängen. “Men bara en liten stund” fortsätter han sedan med en allvarlig ton i rösten. Amelia nickar till svar innan hon också ställer sig upp.

”Kom då så går vi!” säger hon samtidigt som hon hoppar på stället så att hennes hår skumpar upp och ned.


Under Amelias första år på Hogwarts hade hon varit så exalterad över allt som fanns att se att hon oftast setts utomhus så fort lektionerna var över. Hon brukade gå ner till sjön och se på naturen eller klättra i träd, leta efter blommor eller göra någon läxa då och då. Allt hade varit som hennes pappa sagt, och hon brukade ofta skriva brev om allt hon sett under dagarna, vilka lektioner hon gillade och hur mycket hon saknade honom. Amelia bodde ensam med sin pappa eftersom att hennes mamma lämnade de båda vid ett års ålder. Själv kommer Amelia inte ihåg henne alls, men hon hade fått sin pappa att berätta lite grann om henne så hon hade en ungefärlig bild av henne. Hon hade mycket hemlängtan, men det brukade lösas så fort hon fick vara med sin padda, Fru Trinity. Fru Trinity, som var uppkallad efter Amelias mamma, var det enda husdjuret Amelia hade. Hon hade fått henne innan skolstarten, och hade genast kommit på att hon ville döpa henne till Fru Trinity. Vissa kanske tycker att det var lite elakt att namnge en padda efter sin mamma, men Amelia gjorde det av två skäl. Ett, hennes mamma hade varit en riktig padda som lämnade hennes pappa och gjorde honom väldigt ledsen. Två, Amelia älskar paddan, och på ett sätt känns det som ett minne av hennes mamma.

Under hennes andra år började hon lära känna vissa personer bättre istället för att bara prata med allihopa. Hon märkte också att vissa inte riktigt verkade så sugna på att prata med henne, och då letade hon sig till de få som ville prata med henne. Hon kände Ptolemy lite grann sedan innan, och han var en av få som hon var med när hon inte var ensam. Amelia kom också då på att hon gillade örtlära väldigt mycket, och när hon kom hem från skolåret fick hon tillåtelse att plantera växter i trädgården. Snart hade en massa solrosor, vanliga rosor och andra växter tagit plats i trädgården och att få komma hem till alla växter blev en av höjdpunkterna på året. Örtlära är fortfarande i sjätte året hennes favoritämne. Hon har ganska bra betyg i ämnet, men är okej i ganska mycket annat med.

Tredje året flyttade Amelias pappa ihop med Landon Lowes mamma Cordelia. Föräldrarna hade träffats i en blomsteraffär som Cordelia jobbade på, och efter ett tag började de båda magikerna träffas på fritiden. Efter ett tag flyttade Landon och hans mamma in i huset som Amelia redan bodde i. Efter det sommarlovet hade hon följt efter Landon och pratat med honom om allt som fanns att prata om. Att Landon inte var den pratgladaste människan hon träffat gjorde inget, för Amelia pratade tillräckligt åt de båda. Amelia pratade med Landon nästan varje dag, och om hon inte gjorde det så var hon med Ptolemy. Hon började också studera Latin, eftersom att hon gärna ville lära sig växters namn på det språket, och Naturmagi, för att det verkade intressant.

Det var under Amelias fjärde år hon fick en växtspurt. Hon gick från att vara ganska kort till att vara en av de längsta i hennes årskurs. Åtminstone i Hufflepuff, för hon hade fortfarande inte så stor koll på de andra elevhemmens elever. Landon verkade börja tycka om henne mer, och det ledde till att samtalen inte längre bara bestod av Amelia som babblade. Hon umgicks fortfarande med Ptolemy, men inte med särskilt många andra. Det var också under detta år Amelia bestämde sig för att öppna en blomsteraffär som vuxen, vilket blev hennes mål till efter tiden på Hogwarts.

Efter det fjärde sommarlovet började Amelia sitt år ganska lugnt. Hon pratade mycket om vad hon hade tillbringat sin sommar med att göra, vilket hade varit att campa med sin familj. Hennes pappa hade också förlovat sig med Cordelia, vilket hade fått Amelia att skrika av glädje när hon fick veta det. När skolan startade började Amelia lägga ner lite mer tid på att studera inför GET-proven. Hon hade inte lagt ner så mycket tid på det i fyran, förutom någon gång då och då. Nu började hon studera mer och mer så att hon skulle klara allt. Inte så att hon satt uppe hela natten för att klara dem, men ganska ofta kunde man hitta henne i biblioteket där hon försökte få in användbar fakta i huvudet. Det visade sig vara ganska användbart att ta tid för att plugga, för i slutet av året hade Amelia godkända betyg i alla ämnen.