Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

David Watson [G] (HenrikJ)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

David Watson [G] (HenrikJ)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » sön 19 feb 2017, 11:32

Jan 09, 2010 6:15 pm

David (Dave) Fred Watson, Oxford

”Då blir det dags för dig då”, sade Miles och log emot Dave som skulle få åka till Hogwarts för första gången om några veckor. Miles hoppades att lillebrodern skulle bli insorterad i något annat elevhem än Gryffindor, fast det var så klart inte Miles som bestämde det. ”Du är inte nervös va?” tillade han och tittade emot Dave. Miles hjälpte Dave att packa saker som han skulle ha med sig till Hogwarts och samtidigt stod Dave och höll i brevet som var från Hogwarts, som han hade fått för någon timma sedan.
Dave kommer ihåg så väl när Miles fick sitt brev och han ville så gärna åka dit han också. Fast han var tvungen att vänta två år och när Miles sedan hade skrivit så många bra saker om Hogwarts så ville han ju mer än gärna börja där.
”Tror du att jag Dave Watson är nervös?” sade Dave förvånat. Hur kunde han bara tro något sådant om honom? Han är aldrig nervös och inte blyg heller för den delen. Han är inte rädd för så mycket, om det ska vara någon sak så ska det vara någon tjej som han gillar. Fast Dave förstår inte vad de är som är så roligt med att ha en flickvän. Det är bara så blött ju, att kyssas hela tiden. Nä, Dave orkade inte med sådana saker än på ett tag. ”Jag är aldrig nervös ju.” sade Dave och tittade på Miles samtidigt som kramade om brevet i handen. ”Hur är det att gå på Hogwarts, Miles?”
”Det är mycket spännande och man får lära sig många saker och det är ganska många ämnen”, sade Miles som hade fått valt upp till fyra extraämnen, som han såg fram emot att läsa.
I ett litet rum bredvid så sitter Miles och Daves småbröder Gray och Andrew, de leker med leksaker och lever om väldigt mycket. Fast Dave som brukar vara väldigt arga på dem när dem lever om sitter bara och kramar brevet. Sedan så reser han sig och tar några nödvändiga saker och lägger dem i väskan.
”Ja, jag hoppas att det kommer att gå bra för mig”, sade Dave lite ängsligt och slog igen väskan.
”Du är nervös ju”, sade Miles och log. Han hade själv varit nervös när han skulle åka iväg till Hogwarts.
”Jag är inte nervös”, sade Dave stöddigt och lyfte upp packningen och då så kände han hur tung den var.
”Det gör inget ju”, sade Miles, fast han skulle inte vara så mycket med Dave på Hogwarts, för Miles hade sina egna kompisar att vara med. Tänk snart så skulle han få träffa dem igen och det var det som han satt och tänkte på. Sedan tänkte Miles ge några lugnade ord till Dave om att Hogwarts inte var läskigt.
”Jag var faktiskt också nervös första gången som jag skulle dit”, sade Miles och tittade på Dave. “Fast när man sedan får ett gäng med kompisar så känns det inte så läskigt längre.”
”Vi ska snart fara till Diagongränden!” ropade mamma Sarah ifrån köket och pappa Nick tittade in i rummet där pojkarna stod.
”Kommer mina stora killar så ska vi åka?” sade Nick samtidigt som han gick emot köket där de skulle åka med hjälp av flampulver för att komma till Diagongränden. Daves ögon sken snabbt upp. Det var för att han skulle få en katt, han ville ha det och det skulle han få.
”Har du bestämt vad katten ska heta för någonting” frågade Miles.
”Frans såklart”, sade Dave och himlade smått med ögonen. Miles och Dave lät sakerna ligga i rummet och skyndade sig sedan ner till köket för att åka till Diagongränden och där hade alla i familjen Watson varit ganska många gånger. Nu skulle de köpa katt och skolsaker till Dave för en gångs skull, fast Miles skulle så klart få saker till sitt tredje år också. Där stod de uppradade innan de skulle gå. Nick och Andrew stod först, lite bakom dem så stod Sarah och Gray. Bakom dem så stod Miles och Dave.

Dave heter egentligen David, fast det namnet gillar han inte, så därför blir han kallad Dave av alla istället, Dave tycker att det är coolt att kunna att ha ett smeknamn. Han är ganska lik sin bror Miles och han är av medellängd och medelvikt. Han har ett svart hår som är ganska långt. Det går en bit under öronen. Han har klarblå ögon, det är de första intrycket av Dave: de blå ögonen.

Det största intresset som Dave har är quidditch, han älskar det och har provat på att åkt på kvast så det är han riktigt skicklig på och skulle gärna vilja spela mycket quidditch när han blir äldre. Sedan så älskar det att se på det också. Han har varit på några quidditchmatcher. Det är mest för att Nick är jätteintresserad av quidditch också. Dave tycker att det ska bli roligt att få lära sig trolla, fast han är inte så road av att sitta inne på lektioner. Han skulle vilja vara ute och lära sig. Han vet redan innan han åker till Hogwarts att han kommer älska kvastflygning. För det första så har Miles berättat om det och sedan vet han hur roligt det är att få åka på en kvast.

Dave är modig och vågar att göra många saker och han är aldrig blyg. Att Dave kan vara i Diagongränden och bara säga hej till någon som han inte känner tycker inte Miles om, för då brukar han skämmas lite. Det är bara för att han tror att Dave hittar på något bus sedan som den han hälsar på inte vet om. Han gjorde det en gång. Miles och Dave skulle gå till en godisaffär och köpa godis. Då så sade Dave hej till någon som han inte kände och slog honom två gånger på ryggen. Mannen blev förvånad och skyndade sig rask därifrån och Miles kunde se att det satt en lapp på ryggen. ”Jag är jättedum” stod det. Miles frågade varför han gjorde sådär, men Dave sade ingenting. Efter någon minut kom mannen tillbaka och satte lappen på Dave utan att han märkte någonting.

Han har ingen respekt för vad man får och inte får göra. Ibland kan han hitta på saker som han tror är lätta, egentligen är de jättesvåra och kan till och med vara farliga. Han gillar inte att vara själv, därför är han ofta beroende att ha någon annan i närheten. Han är oftast snäll, fast är det någon som är dum emot honom så tvekar han inte att vara dum tillbaka. Det var en gång som Andrew hade råkat att tappat ut all mjölk i paketet och en av de första som var uppe och hjälpte honom var Dave.

Han älskar att klättra i träd. Han kan klättra jättehögt upp och han förstår aldrig hur högt upp han egentligen är. Det slutar alltid med att Nick får ta kvasten som de har och flyga upp och hämta honom nästan längst upp i trädet. Det är tur att de inte bor några mugglare i närheten av stället de bor på, för då skulle inte Nick kunna göra något sådant.