Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Heath Pennyworth [G] (Vaniljtea)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Heath Pennyworth [G] (Vaniljtea)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 17 jan 2017, 14:22

Aug 04, 2014 11:29 am

Heath Pennyworth, Manchester

"Ska vi bo här?" utbrast Eloise skeptiskt så snart de klev ur bilen. Hon stirrade ogillande på det höga lägenhetskomplexet i tegel. Pappa förklarade att det faktiskt var en mycket fin och fräsch lägenhet som väntade dem på andra våningen, även om huset utåt sett kanske såg lite slitet ut.
"Lite", muttrade Eloise.
"Det ser nog bättre ut i ljuset imorgon", försökte pappa, och öppnade bagaget på den hyrda bilen för att ta ut deras väskor. Heath hade under deras dialog själv stigit ur bilen, efter att ha småslumrat i baksätet. Nu sträckte han på sig och gäspade stort. Han såg inte mycket av huset - det var mörkt, och gatlamporna gav bara ett sömnigt, gult ljus. Han kunde inte påstå att han brydde sig särskilt mycket heller. Heath hade ju nyss, med sin pappa och syster, flugit i ungefär tolv timmar, och efter allt kaos med väskor och att hitta hyrbil och få rätt anvisningar, så var han nu ganska trött. Inte för att han själv gjort så värst mycket, han var ju bara fjorton år, och hade mest följt efter pappa samtidigt som han släpade på sin väska. Heath hade aldrig flugit flygplan förut, men han upptäckte snabbt att han föredrog kvastar. Flygplan var obekväma, med alldeles för mycket folk i ens närhet. Han hade blivit uttråkad på en gång. Heath var inte överförtjust i flygning med kvast heller, men då kunde han åtminstone styra och gira själv. Han gillade att göra riskabla dykningar och manövrar, men på flygplanet fick han knappt ens lämna sin plats.
Pappa fick fram nyckeln och Heath fick gå och öppna. Det var en lite konstig, surrealistisk känsla. Tänk, här öppnade han för första gången dörren till det som skulle komma att bli deras hem. Pojken fäste sig dock inte något vidare vid det, utan hjälpte till att få in deras bagage i hissen. När de kom in i sin lägenhet gick han allra först på toaletten, och när han kom ut igen hade Eloise redan valt rum. Heath tittade något frågande på sin pappa.
"Det finns tre sovrum till, ta vilket du vill. Bädda lite kvickt och gå och lägg dig, så tar vi resten imorgon."
Det lät lockande att få fortsätta sova, men trots att Heath försökte skynda sig, tog det nästan en timme för honom att välja rum, hitta lakan och bädda, rota fram sin necessär och gå till badrummet en gång till, innan han äntligen kunde lägga sig. Han somnade bara några sekunder efter att han lagt huvudet på kudden.
När han vaknade nästa morgon tog det honom ett ögonblick innan han kom ihåg var han befann sig. Visst ja, de hade ju flyttat till England igår. Eller var det idag? Heath hade inte riktigt koll på hur tidsskillnaden fungerade, men han hade en stark känsla av att de hade flugit bakåt i tiden, och liksom "vunnit" några timmar. Pappa hade förklarat det när han försökte förbereda dem på den jetlag som skulle följa flytten. Han satte sig upp och såg sig runt i det kala, nästintill tomma rummet. Hans säng stod i ett hörn mot väggen, mitt på golvet låg hans resväska uppslagen, och i den var det en förfärlig oreda. Heath suckade. Det fick han ta och fixa sen (han föredrog faktiskt att ha någorlunda ordning på sina saker) men allra första behövde han äta. Han drog på sig ett par jeans och en t-shirt och gick ut i ett stort rum som antagligen skulle komma att inredas som ett hemtrevligt vardagsrum. Utan att ta större notis om sin omgivning lyckades han orientera sig till köket.
Eloise och pappa satt redan till bords, och Heath gjorde dem genast sällskap. "Morrn", hälsade han.
"God morgon", sade pappa muntert, och räckte honom en skål och ett mjölkpaket. Heath tog emot dem och försåg sig med flingor, men innan han hann breda två smörgåsar, kom han av sig.
"Var kom maten ifrån?" frågade han förvånat.
"Jag gick och handlade. Det finns ett stort köpcenter några kvarter bort. Jag tänkte att vi kan gå dit tillsammans i eftermiddag", förklarade pappa, och Heath nickade. Eloise himlade med ögonen, som om hon tyckte att det var dumt att han inte ställt frågan så snart han kom in i köket. Men Heath anpassade sig lätt, och fann sig alltid snabbt i nya situationer, så det var inte alltid han tänkte på sådant direkt.
"Har ni sovit gott?" Både pappa och Eloise nickade - hans storasyster om än något motvilligt, som om hon inte ville erkänna att någonting faktiskt var positivt med flytten.
"Du då, hur sov du?" frågade pappa. Heath försökte mjuka upp musklerna i nacken med ena handen.
"Äeh, sådär. Jag behöver nog min vanliga kudde. När kommer våra flyttlådor?"
Eloise stirrade på honom. "De står ju allihop i rummet precis utanför ditt. Du gick just förbi dem, hur kan du inte ha sett dem?" Heath bara ryckte på axlarna. Han var aldrig särskilt alert innan han fått i sig frukost.

Familjen ägnade större delen av förmiddagen åt att leta reda på de mest väsentliga flyttlådorna, och packa upp dem. De åt bröd till lunch också, och när pappa såg Eloises och Heaths ogillande miner, lovade han dem att de skulle köpa ordentliga ingredienser i affären och baka sitt eget bröd, som de brukade. Båda barnen blev glada över de orden - engelskt bröd tycktes bara bestå av luft. De var inga hälsofanatiker direkt, men alla i familjen idrottade mycket och tyckte om nyttig mat. Pappa spelade squash, och gärna golf om han fick tid över. Eloise var mästarinna i fäktning, hon var också en stjärngymnast i en gymnastiktrupp. Heath dansade (främst street, men han kunde även en hel del balett) och han sprang gärna. Alla tre älskade att surfa.
Det sistnämnda skulle de nog inte få möjlighet att göra på ett bra tag. Där de bott i Melbourne i Australien hade det inte varit långt till stranden (en kortare buss- eller biltur om man ville åt de bästa surfstränderna), men vad Heath visste fanns det inte riktiga stränder i England - med riktiga stränder menade han långa, vita sandremsor som kunde bjuda på ordentligt höga vågor. Sådana vågor verkade också sällsynta här. Det gjorde honom lite sorgsen att tänka på, allt som han skulle sakna hemifrån. Det var mycket. Heath hade många vänner, både mugglare och magiker, han gillade nästan alla sina lärare, han älskade maten och naturen. De hade alltid bott i samma storstad, och Heath älskade parkerna och byggnaderna och alla olika saker som fanns att göra där. Stränderna, förstås. Han skulle verkligen sakna att simma ut på brädan, resa sig precis i rätt tid för att fånga den allra största vågen, och surfa genom vattnet som om det inte fanns någon morgondag. Han skulle sakna att ta sig ut till den klippigaste delen av stranden där de mest extrema och därför också roligaste vågorna kom, att med nöd och näppe undvika att slå huvudet i de livsfarliga klipporna. Ett par av Heaths vänner brukade följa med honom ut till den delen av stranden, men de flesta stannade i säkrare vatten. De tyckte att det var alldeles för riskabelt, och kallade honom övermodig. Heath brukade skratta åt det - det fanns ingen bättre känsla av den adrenalinrush som kom när man visste att man surfade på liv och död. Den magiskola som han och Eloise hade gått på låg ute i bushen, dit få mugglare någonsin tog sig, och landskapet där var helt obeskrivligt vackert. Heath skulle helt enkelt sakna att inte vara hemma. Ändå tog han flytten (liksom det mesta i sitt liv) med en klackspark, han var glad för sin pappas skull (vars advokatfirma förflyttat honom hit), och var säker på att i sinom tid skulle även Storbritannien bli ett bra hem. Han tvivlade aldrig på att han skulle få vänner - han hade alltid varit en väldigt öppen, positiv, och social kille. Till skillnad från Eloise såg han faktiskt fram emot utmaningen att byta skola och sätta sig in i en annan kultur. Han såg det som ett äventyr.

"Om det inte finns jordnötssmör tar jag första flyget hem!" förkunnade Heaths storasyster när de gick in i en stor matbutik som hette "Tesco". Heath lyssnade inte på pappas trötta försäkrande om att Eloise säkert skulle hitta jordnötssmör, utan såg sig istället intresserat om. Mataffärer tycktes i alla fall inte skilja så mycket från kontinent till kontinent, men hur olika kunde egentligen lokaler med varor lastade på hyllor bli? Vad Heath inte tänkte på var att gemensamt för alla stora mataffärer är att de mycket riktigt är stora, och han gick snart vilse. Utan att tänka på konsekvenserna hade han gått iväg för att leta efter sin favoritost, men efter en stund insett att han inte hittade varken sin pappa eller utgången. Han fick be en vänlig tant om hjälp, som tydligen kände affären som sin egen ficka, och kom på så vis till rätta.
Australiensarna upptäckte snart att de märken som de var vana vid hemifrån inte fanns här, men många av de saker som de skrivit upp på sin inköpslista hittade de från andra utgivare. De fann inte alla råvaror de var vana att laga med, men de kunde kompromissa och hitta substitut. Till och med Eloise verkade lite gladare, och hon hade hittat flera olika sorters jordnötssmör.

Sommaren (för det var sommar här trots att det var vinter hemma, något som Heath tyckte var väldigt bakvänt) gick snabbt, familjen fick i ordning sitt nya hem, och pappa började arbeta på det nya kontoret. Snart var det dags att börja tänka på skolstart för Heath och Eloise. Eloise hade lugnat ner sig ju mer de kom i ordning, men när de fick sina antagningsbrev från Hogwarts, som den nya skolan hette, surnade hon till igen. Hon såg inte fram emot att behöva gå om ett halvt läsår, bara för att "de dumma britterna börjar skolan för sent", och Heath misstänkte också att hon oroade sig över det där med elevhem. Det hade de inte på sin skola hemma, men Heath tyckte att det lät som ett rätt spännande system. Elever som passade ihop bodde ihop, och det lät ju ganska vettigt. Ingenstans hade han uppfattat att folk från de olika elevhemmen inte umgicks med varandra, så han antog att alla hängde med alla, under raster, helger, lunch och middagar, och så vidare. Heath var en mycket vänskaplig person som inte hade några fördomar, han tyckte snarare om att ha många olika kompisar.
Den andra veckan i augusti lyckades de ta sig till Diagongränden, där de kunde införskaffa alla trolldomssaker de skulle behöva. Det stället skiljde sig inte särskilt mycket från liknande ställen i Australien, då magiker tydligen betedde sig likadan världen över. Trots att det var mycket folk hittade Heath och Eloise allt de behövde, och Eloise köpte även en tung volym som (enligt Heath) såg tråkig ut som hette Hogwarts - en historia. Det var två dagar senare som ett nytt Eloise-utbrott väntade Heath och pappa så snart de vaknade.
"Ingenting!" klagade hon högljutt, där hon vankade av och an i köket. Heath såg på med föga intresse, liksom varje morgon mer fokuserad på sin frukost. "De har absolut INGENTING att göra på Hogwarts! Inga träningsmöjligheter alls!" Nu tittade Heath upp. Träning var viktigt för honom, han älskade att träna. Trots att han bara var fjorton år gammal hade han redan hunnit bli lite lätt muskulös.
"Va? Hur vet du det? Skojar du?"
"Nej, jag skojar inte. Jag har finkammat den där historieboken om skolan, och ingenstans står det att de har något fysiskt aktivt på läroplanen, förutom kvastlära, men det har man visst bara i ettan", sade hon, suckade tungt, och hoppade upp och satte sig på köksbänken. Hon delade ett äpple och började lägga jordnötssmör på ena halvan.
"Men då kanske de i alla fall spelar kviddich?" frågade pappa. Som mugglare hade han inte fått grepp om allt i magivärlden, och hur många gånger Eloise än rättade honom sade han alltid fel på vissa ord.
"Quidditch!" fnös Eloise. "Visst. Det spelar dem, alla elevhem har lag och det är någon turnering. Men de har ingenting annat!"
Heath satt tyst en stund och funderade. Den här nya informationen var lite svårsmält. Hur kunde en skola inte ge eleverna tid för träning? På deras skola hemma fanns det massvis av den sortens fritidsaktiviteter. Det var där Heath lärt sig dansa balett och inkorporera den i sin street dance, det var där Eloise börjat med gymnastik (och klått upp varenda en som vågade utmana henne i en fäktningsduell - hon hade varit obesegrad mästare sedan sitt andra år). Men Heath var inte den som gav upp i första taget.
"Det måste väl gå att träna ändå. Springa kan man säkert göra på skolans marker, de måste ju ha någon slags gymnastiksal, och du kanske kan starta en fäktningsgrupp. Du skulle kunna lära folk!" föreslog han och tittade på Eloise. Hon mumlade något otydbart, men såg fundersam ut.
När den första september väl kom och de skulle börja vid Hogwarts, kändes det för Heath extra olustigt att säga hejdå till pappa. Förutom Eloise skulle han verkligen inte känna någon, och det var han ovan vid. Pappa gav honom en stor lång kram, och sedan såg de på varandra.
Far och son var mycket lika. Båda var långa och bredaxlade, de hade samma klara, mörka hy, varma bruna ögon, och svart liksom krulligt hår. Eloise var också ganska lik dem, men hennes hår var mer mörkbrunt, och hon hade lite ljusare, mer chokladbrun hy. Hon hade tagit efter deras mamma lite mer, som dött i cancer när Heath bara var fyra år gammal. Han kom knappt ihåg henne, men Eloise bar alltid hennes foto i en berlock runt halsen. Pappa mindes henne förstås också, och kunde ledigt nämna henne ibland, men han hade fortfarande inte klarat av att träffa någon annan. Heath undrade ibland om det någonsin skulle hända, men pappa verkade inte ensam eller sakna något som så, så Heath frågade inte.
Han flinade.
"Okej pappa, då syns vi till sommarlovet!" skämtade han, och syftade på att julen inföll under vintern här uppe, vilket var sommar i Australien. "Men jag skriver och berättar om alla söta killar jag träffar långt innan dess", tillade han med en okynnig blinkning. Pappa bara skrattade.
"Ja, du får väl visa dem att en Aussie-man är bra mycket roligare än någon annan", sade han, innan han gav en lika kärleksfull kram till Eloise. "Och det går för Aussie-kvinnor också", tillade han. Eloise log men kommenterade att hon i alla fall bara hade två år kvar, och knappast skulle koncentrera sig på killar under de viktiga studieåren. Hon hade gjort slut med sin pojkvän när de flyttade från Australien. Heath hade gjort slut med sin senaste pojkvän några veckor tidigare, men det hade inte varit på grund av flytten, inte heller hade inte de varit ihop särskilt länge. Heath såg att Eloise kramade pappa hårt, och undrade om hon inte var mer nervös än hon visade. Även han hade fjärilar i magen, men han fattade ändå tag i sin väska, och klev med ett djupt andetag på det stora ångloket som stod och väntade.