Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Cleopatra Robins [G] (Vaniljtea)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Cleopatra Robins [G] (Vaniljtea)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 17 jan 2017, 14:20

Aug 16, 2010 3:56 pm

Emma Cleopatra Robins

”Cleo! Säg inte att du klättrar i det där trädet nu igen… Kom genast ner därifrån!” Mrs Robins är vid det här laget van att skrika, skälla och förmana sin bångstyriga dotter, men det gör det inte lättare på något vis. Man kunde ju tycka att hon skulle lära sig någon gång, tänker Mrs Robins, men sådan information verkar helt enkelt inte nå fram till Cleo. En flicka med trassligt och rufsigt brunt hår sticker fram huvudet från trädkronan, många meter upp i luften, och Mrs Robins vill inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om Cleo ramlar ned därifrån. Dotterns fräkniga ansikte lyser upp i ett busigt leende. De gröna ögonen glittrar, och till och med på det avståndet ser Mrs Robins hur den lilla uppnäsan rynkar sig.
”Se så högt upp jag är mamma!” säger flickan förtjust, som om Mrs Robins inte noterat att dottern redan är på livsfarligt avstånd från marken.
”Kom ner nu!”
”Ska jag hoppa ner?” Cleo ser glad ut, men Mrs Robins får svårt att andas.
”NEJ! Nej, för guds skull, du kan inte hoppa på det avståndet…!” Mrs Robins röst går upp i falsett, och hennes hjärta tycks dunka hundrafjorton gånger i sekunden. Vad som tycks vara en evighet senare landar Cleo enkelt framför henne. På något mirakulöst sätt har hon klarat det långa hoppet helt oskadd. Flickan lyser upp i ett stort leende, och hon ser stolt på sin mamma.
”Såg du? Lätt som en plätt!”
”Hur – Du – Alldeles – Du kunde ha skadat dig, du kunde ha dött!” Mrs Robins får kippa efter luft, hon vet inte vad hon ska ta sig till, så lättad – och arg – är hon. Rent instinktivt har hon tagit ett hårt tag om Cleos axlar. Cleo ser sårad ut, och skakar bort sin mammas händer.
”Sluta mamma, jag hade allt under kontroll. Jag är faktiskt åtta år!” Hon ser förebrående på Mrs Robins, som inte kan göra annat än att hårt krama om sin dotter.

Emma Cleopatra Robins har alltid varit en riktig våghals, längtat efter äventyr. Hon är inte alls så smart och beräknande som sin namne, den kända Egyptiska drottningen, Cleopatra. Faktum är att Cleo är riktigt dålig på att planera, hon handlar alltid innan hon tänker – till inte alltid lyckade resultat. Hon glömmer ofta bort uppgifter i skolan, och nu vid elva års ålder har hon nästan fått slut på bortförklaringar. Inte för att lärarna tror på dem i alla fall, för hur många gånger sätter en hund i sig uppsatser egentligen? Dessutom är det allmänt känt att familjen Robins inte har någon hund.
Cleos mamma är journalist på den lokala tidningen, och brukar jobba åtminstone två dagar hemifrån. Cleos pappa är historiker, som specialiserat sig på Egypten. Han är ofta borta på olika forskningsplatser, men Cleo är inte särskilt insatt i hans yrke. Det viktigaste för henne är att han vill leka när han väl är hemma.

”Cleo, vi har besök! Kom ner och hälsa nu,” ropar Mrs Robins upp för trappan. Familjen bor i ett litet rött tegelhus, som sitter ihop i en länga med andra små röda tegelhus på samma gata. På övervåningen ligger sovrummen, och det är där Cleo nu befinner sig. Hon har just dragit på sig en mörkorange tröja, som inte alls passar till hennes lätt ljusbruna hy, eller de turkosa byxorna. Glatt studsar hon ned för trappan med håret flygande bakom sig.
I dörröppningen står en man, strikt klädd i en tråkig, brun kostym, och med det tunna håret prydligt kammat. Han ryggar förskräckt tillbaka när han får se den färgglatt klädda flickan, med alltid så rufsigt hår och en busig uppsyn. Han harklar sig.
”Ehm, ja. Detta måste förstås vara miss Cleopatra Robins?” han ser bedjande på Mr Robins, som om han hoppas att Cleo inte alls skulle vara den han söker. Mr Robins nickar stolt och lägger en hand på Cleos axel.
”Ah, ja… Hm, om vi skulle slå oss ned kanske…” Mrs Robins bjuder på te och kakor, och hela familjen lyssnar noggrant när mannen berättar om trollkarlsvärlden och Hogwarts.
”… Jag är då här för att meddela att er dotter, Cleopatra, också är magisk, och har blivit erbjuden en plats på skolan…”
”Va?” utbrister Cleo förtjust. ”Är jag en häxa? Vad häftigt!” ett brett leende har tagit plats på Cleos läppar, när hon tänker på alla de roliga saker hon kommer kunna göra som häxa. Och skolan! Sa inte gubben att det var ett slott? Tänk alla fantastiska äventyr hon kan vara med på där… Mrs Robins avbryter hennes funderingar.
”Sa ni inte att det var en internatskola?” frågar hon, och låter lite änglig. Visst är det bra att Cleo fått en plats vid en så fin skola, men tanken på att dottern skulle åka dit helt ensam gör henne ändå orolig. Alla olyckor hon kan råka ut för! Hur ofta kommer Mrs Robins egentligen att få se sin dotter?
De vuxna fortsätter att prata, men Cleo har tappat intresset. Hon trycker in ännu en kaka i munnen, och tänker på alla de skatter hon kommer att hitta på skolan, när hon väl kommer dit.