Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Kayley Simmons [G] (Sarah Broke)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Kayley Simmons [G] (Sarah Broke)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » lör 14 jan 2017, 10:49

Aug 28, 2011 2:34 pm

Kayley Sohpie Symons, Birmingham

”MAMMA VART ÄR MIN BORSTE?” Kayley springer in i sina
föräldrars rum. Det är katastrof hon kommer ju inte kunna fixa sitt hår utan
borste. Utan en borste så skulle hennes hår se kaotiskt ut, håret måste vara
lika fint som Sophies. Det kommer nog aldrig bli lika perfekt som Sophies för
hon har mycket finare hår, och hon är dessutom blond. Kayley vill också vara
blond, hon tycker inte om sitt egna bruna hår. Hon hade tänkt blondera det en
gång men hade blivit upptäckt av hennes pappa innan hon hunnit göra något.
Fördelen med att enbart bo med pappa större delen av året är att det är så
mycket enklare att göra saker utan att bli upptäckt. Dock så går det inte göra
allt utan att bli upptäckt, men nu är det snart Kayleys tur, nu är det inte
alls många dagar kvar tills det är dags för att hon ska börja på Hogwarts
precis som hennes syskon. Då kommer hon att vara där med resten av familjen. Ja
om man bortser från hennes pappa då. Hon kommer att sakna Sarah då, fast hon
har länge vetat att hon och Sarah inte kommer gå i samma skola hur länge som
helst. Då hela Kayleys familj är magiker så hade det inte varit förvånande att
hon fått brevet från Hogwarts. Fram tills nu hade Kayley gått i en mugglarskola
där hon fått lära sig skriva, läsa och andra sådana saker som kan vara bra att
kunna.

”Jag vet inte, där du la den sist kanske,” svarar Kayleys
mamma Zavanna ganska frånvarande, hon verkade vara djupt försjunken i något,
Kayley skulle gissa att de har något med tal att göra eller något med jobbet
för det är bara det som kan få Zavanna att bli så frånvarande. Kayley vill inte
ens tänka på hur det är för alla elever som läser talmagi på Hogwarts. De måste
ju ha Zavanna när hon är sådär frånvarande, det är i alla fall den
uppfattningen som Kayley får.

”Mamma!” Kayley börjar känna panik nu, hon ska ju snart träffa Sarah så hon har
verkligen inte tid att leta efter sin borste, man hon kan ju inte gå ut som hon
ser ut nu, hon måste fixa håret. Hon skulle inte ens visa sig utanför dörren
utan att fixa håret.

”Ta det lugnt, du kan få låna min!” Kayley vänder sig om när
hon hör någon som erbjuder henne en borste och får syn på Sophie.

”Åh tack!” ropar hon samtidigt som hon springer fram och
kramar om Sohpie. ”Kan inte du fixa mitt hår också?” Sophie var alltid så bra
på att fixa med utseende och Kayley ser upp till henne otroligt mycket, hoppas att
hon kommer att hamna i Gryffindor precis som Sophie när hon kommer till
Hogwarts för då kommer Sophie kunna hjälpa henne mycket och fixa hennes hår. Sophie
ser mot klockan,

”Jag ska möta Amy om tjugo minuter så om du ska ha något
enkelt.”

”Ja det kan vara enkelt bara du gör något fint,” Kayley vet
att allt Sophie gör är fint och hon skulle aldrig göra något fult. Sophie är
inte så.

”Kom då,” de försvinner snabbt in mot Sophies rum och lämnar
kvar Zavanna där hon satt när de kom in utan någon större reaktion från henne.



Tio minuter senare är Kayley på väg ut från huset, hon
skulle behöva skynda sig nu. Hon var nästan sen, fast nu var hon fin i alla fall.
Hon hade lyckats fått Sophie att hjälpa henne med lite smink också. Hon hade
inte fått riktigt så mycket som hon ville ha utan enbart lite maskara och en väldigt
svag ögonskugga. Det hade ändå blivit fint för Sophie är duktig på att sminka.
Kayley ska också bli så duktig bara hon kan skaffa mer smink så att hon kan
träna mer. Det negativa med att vara yngst är att hon ska vara pappas lilla
flicka och inte får särskilt mycket smink eftersom det gör henne mer vuxen. Det
går ju att smyga med det till viss mån, men det är svårt att få pengarna att
räcka till så det gäller att prioritera vad som är viktigast.

”Sarah!” Kayley ropar och vinkar när hon ser att Sarah står
och väntar på henne vid Jeff’s kiosk som de bestämt som mötesplats. Hon
springer dock inte fram, det skulle bara se fånigt ut som om hon var alldeles
för ivrig att träffa Sarah. Det är viktigt hur man ser ut att vara, om hon
skulle springa kan ju alla killar se henne och tycka att hon är en barnunge och
det går verkligen inte för sig. De båda flickorna möts halvvägs där de ger
varandra en snabb kram. Ja Sohpie kramar ju om sina kompisar och pojkar verkar
gilla henne så då är det knappast så att barnungar kramas, visst kan även
småtjejer kramas men det behöver inte betyda att Kayley blir sedd som en
barnunge enbart för att hon kramar Sarah.

”Så vad ska vi hitta på?” Sarah ser mot Kayley som oftast
kommer med alla idéer och allt för många av dem involverar killar eller smink.
Det är tur att Sarah inte verkar ha något emot varken smink eller killar, de
flesta i deras klass är inte alls lika intresserade av dessa saker. Precis som
att killarna där inte alls är intressanta. Kayley inriktar sig mer på killarna
som är äldre, kanske inte 10 år äldre men äldre än killarna i klassen i alla
fall.

”Vi kan väll gå till Monster park,” Monster park var stadens
skateboardpark och där finns det alltid fullt av snygga killar. Visserligen
skulle inte Kayley våga åka själv eftersom det kan vara farligt och hon kan
bryta en nagel eller något annat. Det finns ingen mening med att göra sig
löjlig genom att ens försöka åka något där, däremot finns det andra bra saker
att göra där och Sarah verkar tycka att förslaget är bra och de styr stegen
dit.



Väl på plats sätter sig Kayley tillsammans med Sophie på en
bänk på sidan om och tittar, att bara betrakta är bra de också. Det finns många
att titta på, vissa mer intressanta än andra.

”Vad gör två småflickor som er här?” En äldre kille men en
skateboard under armen har stannat till vid dem. Troligen skulle han åka i
någon utav ramperna och göra en massa trix.

”Vi är inte små!” Protesterar Kayley. Det värsta som finns
är när folk kallar henne liten. Hon är inte liten hon är faktiskt hela elva år
nu och det är inte litet. Det anser i alla fall inte hon.

”Jo ni är små, ni får väll inte ens vara här eller åka, ni
kan väll inte ens det.” Pojken ger sig inte utan fortsätter gå på och kommer
med en massa argument om att de skulle vara små.

”Jo vi kan och får visst åka! ” Okej det där hade varit en
lögn, dels vet inte Kayleys föräldrar om att hon är just här så om hon inte får
vara här vet hon inte, men att hon inte kan åka det är hon ganska säker på.
Pojken gjorde henne bara så arg för att han kallade dem för liten så den hade
bara kommit ut.

”Bevisa det!” Det märks att han inte tror på dem.

”Jag skulle bevisa det men jag har inget att åka på nu!”
Usch var pojken var elak och vad arg hon blev på honom. Hennes röst är höjd och
irriterad när hon talar. Han ska minsann inte kalla henne för liten.

”Låna min bräda och bevisa det då eller är allt bara en stor
lögn? Du vågar väll egentligen inte ens åka?” Han låter hånande i tonen som om
han när som helst skulle kunna börja kackla som en kyckling och kalla henne
feg. Detta får Kayley att bli ännu mer upprörd.

”Visst får låna den då,” Han hinner knappt sträcka fram skateboarden
innan Kayley har ryckt till sig den och beger sig bort mot en ramp, en av de
högre ramperna.

”Kayley låt bli,” Sarah springer efter henne men Kayley
lyssnar inte utan fortsätter, hennes tankar fokuserade på att hon ska bevisa
att pojken har fel. Hon klättar upp med skateboarden i ena handen och när hon
kommer upp sätter hon ned den på marken. Hon tittar ned vid rampen, det var
högre än vad hon trodde. Nu böjar hon genast ångra sig, hon känner hur benen
skakar. Kanske hon ska klättra ned igen, där nere skulle hon inte behöva vara
rädd där skulle hon vara säker.

”Ska du åka då eller Vågar du inte?” Pojken ropar upp mot
henne och han lägger extra betoning på ordet vågar. Kayley blir arg igen, nu är
hon både arg och rädd.

”Jag ska!” Skriker hon ned tillbaka till pojken.

”Kayley låt bli,” Sarah vädjar där hon står nedanför rampen.
Nej hon kan inte klättra ned nu och visa att hon är feg. Det skulle vara ett
otroligt nederlag som hon bara inte får vara med om. Kayley tar ett djupt
andetag. Hon kan känna sitt hjärta slå snabbt, okej nu gäller det. Hon kliver
upp på skateboarden på skakiga ben, okej nu gäller det nu ska hon visa att hon
kan. Kayley stänger ögonen och puttar ifrån med ena benet. Hon känner hur
skateboarden åker nedåt och hon följer med den en bit. Hon känner hur hon ramlar av
den och rullar
runt ned för rampen.

”KAYLEY!” Sarah springer fram till henne när Kayley stannat.


”Shit” utbrister pojken, han skyndar fram tar tag i sin
skateboard och skyndar därifrån.

Kayley känner att hon när nära till tårarna nu, hennes ena
arm gör fruktansvärt ont. Hon vill inte röra den för att den gör så ont.
Tårarna går inte att hindra utan börjar rinna ned för hennes kinder.



Kayley vet inte exakt hur det hade gått till men på något
vis så hade hennes pappa kommit till Monster Park och hämtat henne. Hon hade fått
en rejäl utskällning från honom
om hur oansvarig hon hade varit och dessutom blivit förbjuden från att någonsin
gå tillbaka till Monster Park igen. Hon hade ändå klarat sig ganska lindrig
undan, hon fick inte utegångsförbud i alla fall. Fast det kanske beror på att
hennes pappa tycker att hon straffats tillräckligt med en bruten arm, det hade
kunnat sluta betydlig värre. Det vore egentligen inte första gången hon gjort något
hon är rädd för att göra enbart för att bevisa något, dock har det aldrig
slutat så här illa förut. Kayley betraktar sig själv i helfigursspegeln. Det
bruna håret är uppsatt i en snygg inbakad fläta som Sophie har hjälpt henne
med, de ljusblåa ögonen tittar tillbaka på henne. Hennes vänstra arm pryds av
ett gips som nästan är helt vitt, om man bortser från det ställe där Sarah har
skrivit. Gipset gör henne ledsen för med det på så kommer hon inte att vara
lika snygg. Dessutom så har hon fått några blåmärken som ser fula ut. Det är
ingen som kan klaga på hennes figur i alla fall för den är smal precis som
Kayley tycker att den ska vara. Det är något hon är glad att hon ärvt från sin
mamma. Dem är väldigt lika till utseendet Kayley och hennes mor. Det är
egentligen inget som Kayley har något emot men hon skulle gärna vilja se ut som
Sophie för hon är finare det tycker i alla fall Kayley. Hon gör ändå det bästa
hon kan med sitt utseende för att hon ska se bra ut.

”Du blir inte vackrare för att du står och speglar dig,” hör
Kayley en retsam röst som säger. Hon vänder på huvudet och får syn på hennes
ett år äldre bror Garrett.

”Kanske inte men jag har i alla fall något snyggt att kolla
på när jag ser mig i spegeln till skillnad från dig.” Kayley ger igen. Hon är
rätt van med att han retar henne, det verkar vara en av hans
favoritsysselsättningar i alla fall när de är hemma. Vad han gör när han är på
Hogwarts vet hon faktiskt inte. Inte för att hon bryr sig om vad han gör där,
det är upp till deras föräldrar att bry sig. Garrett kommer inte på något att säga
direkt
och låter därför bli. Han väljer att istället gå därifrån. Kayley ser efter
honom när han försvinner iväg och vänder sig sedan mot spegeln igen. Hoppas nu
bara inte hon hamnar i Slytherin som Garrett när hon kommer till Hogwarts för
det vore katastrof. Vad som helst måste vara bättre än Slytherin.