Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Chanel Brooke [G] (Sarah Broke)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Chanel Brooke [G] (Sarah Broke)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » lör 14 jan 2017, 10:48

18/1 - 2007

Chanel Brooke, Oxford, England

Det var den 1 februari det var dagen då Chanel Brooke blev fem år, det var hennes födelsedag. Den lilla fem åriga Chanel stod utanför köket vid köksdörren, hon betraktade scenen som spelandes upp framför henne. Scenen mellan flickans föräldrar, scenen mellan flickans mamma och pappa. Hennes mamma och pappa var inte medveten om att hon stod där bakom dörren som var lite öppen.
”Belinda, ja har något jag måste berätta för dig.” sa flickans far till flickans mamma.
”Ja vad är det du måste berätta?”
”Jo det är så att jag är en trollkarl.”
”Menar du att du kan göra trolleri trix som att troll fram en kanin ur en hatt.”
”Nej eller jo, jag kan trolla fram en hatt ur en hatt men jag kan göra det med hjälp av riktig magi jag är en riktig trollkarl ingen sån där bluff som använder en massa trix för att få fram en kanin ur hatten.”


Chanel Brooke vaknade i sin säng. Hon hade drömt om det som hänt 6 år tidigare och det enda hon kunde komma ihåg av sin pappa. Hon visste att hennes mamma hade skilt sig strax efter bekännelsen, och att Belinda hade tagit med Chanel när hon flyttade ut. Chanels mamma träffade en ny kille som hette Tom. Ett halvår efter skilsmässan gifte dom sig och flyttade in i ett radhus i tegel som låg i Oxford. Från början hade Chanel hatat Tom och tyckt att han hade förstört familjen men hon hade insett att han bara ville väl och var snäll. Han hade blivit som en riktig Pappa för henne, hon kunde till och med berätta saker för honom som hon inte berättade för sin mamma. Hon tyckte att hennes mamma hade svikit henne när hon hade lämnat Chanels biologiska pappa. Hon litade inte riktigt på sin mamma eftersom hon jämt undvek att parata om hennes biologiska pappa. Så fort Chanel frågade något så bytte hon ämne eller sa att hon inte kunde komma ihåg något. När Tom och Belinda varit gifta i ett år fick Chanel en halvsyster som döptes till Regina. Chanel ville gärna veta mer om sin pappa, hon visste ju ingenting. Hon visste inte ens hur han såg ut, hon var säker på att hans utseende i drömmen bara var något som hon ritat upp i sin hjärna. Men ögonen kunde nog stämma för det var samma ljusblåa ögon som Chanel hade, och eftersom hennes mamma hade bruna ögon kunde hon inte ha fått ögonen från henne. Hon hade inte träffat sin pappa eller sett honom på 6 år. Chanel bestämde sig för att ta reda på mer om vad hennes pappa hade sagt om trollkonst,
hon skulle gå till biblioteket efter sin repetition. Repetitionen skulle börja klockan 12. Dom skulle repetera inför musikalen. Den skulle spelas upp den 10 juli så dom hade 10 dagar på sig. Chanel var jätte rädd att hon skulle göra bort sig och var glad att hon bara hade en liten roll. I början var hon väldigt rädd att hon skulle få en stor roll, hon var därför nöjd med den lilla roll hon hade där hon skulle sjunga i kören och säga ett litet ord.

Chanel klev upp ur sängen, klädde på sig och gick ner till köket där hon gjorde frukost till sig själv. Belinda, Chanels mamma, var och jobbade hon hade åkt tidigt eftersom hon jobbade på ett mugglar sjukhus och började jobba klockan 6. Hennes styvpappa låg och sov eftersom han hade jobbat natt på en tidning så hon fick göra frukost själv. Hennes femåriga halvsyster Regina låg fortfarande och sov. Det syntes på Chanel och Regina att dom inte hade exakt samma föräldrar för Chanel har lockigt långt mörkblont hår och är väldigt kort och smal. Sin kroppsbyggnad hade hon ärvt av sin mamma. Hon var stolt över att ha ärvt själva smalheten men missnöjd men att vara så himla kort hon var under medellängden för en elvaåring. Chanel var oftast glad med även blyg i närheten av folk hon inte kände. Men hon lät aldrig folk köra med henne och hon sa oftast vad hon tyckte. En gång hade hon och hennes bästis Madison råkat illa ut för att Chanel hade pratat utan att först tänka efter vad hon sa. Dom hade stött på några killar som stod och rökte, killarna var några år äldre än dom. Då hade Chanel sagt att hon tyckte att dom var dumma i huvudet som rökte. Dom hade blivit väldigt sura och sagt att dom inte skulle lägga sig i. Men självklart så hade Chanel sagt att hon fick lägga sig i om hon ville. Killarna skulle just slå till dom när Madisons pappa ropade på dom och visade sig, han hade inte sett något av händelsen. Dom hade haft tur och klarat sig från att bli slagna.

Regina var raka motsatsen hon hade bruna ögon svart rakt hår, och hon var medellång. Hon brukade inte säga vad hon tyckte rakt ut utan hon var mest tyst, men hon var inte heller blyg.

Efter Chanel hade ätit frukost gick hon till repetitionen.

”Chanel, Hej! Har du hört?” ropade Madison och kom emot Chanel när hon kom in i byggnaden där dom övade.
”Nej vadå?”
”Du vet Mae som har huvudrollen, hon har brutit benet och kan inte vara med.”
”Men hur blir det då med musikalen?”
”Ja någon annan får hoppa in, och gissa vem jag tänker på då…”
”Nej glöm att jag gör det! Jag kan ingen av sångerna eller replikerna, och tänk om jag gör bort mig.”
”Men kom igen du kan göra det.” sa Madison med bedjande röst.
”Vi får se,” sa Chanel för att få slut på diskussionen. Hon var livrädd för att ha en sådan stor roll. Chanel och Madison gick bort och satte sig vid ledarna och lyssnade på vad dom hade att säga.
”Jo nu är det så att Mae har brutit benet och kan inte vara med så vi har två alternativ. Antingen får någon hoppa in och ta rollen eller så får vi ställa in musikalen.” Det hördes flera nej från alla som skulle vara med.
”Är det någon som har en liten roll som skulle kunna ta rollen?” Det var knäpptyst ingen sa något.
”Ja är det ingen som vill ta den får vi ställa in musikalen.” Chanel ville inte ställa in den så hon sa kvickt
”Jag kan ta den.” Hon hade gjort det igen hon hade pratat först istället för att tänka. Chanel fick nu mycket att träna på. Dagens träning varade hela dagen så biblioteket hann stänga. Hon hann inte till biblioteket på hela veckan för när hon tog över rollen fick hon träna hela tiden. Hon vilade knappt något alls. Hennes mamma var inte alls förtjust att hon tränade så mycket.


Äntligen kom premiären. Chanel var riktigt nervös tänk om hon skulle göra bort sig, men hon kunde inte hoppa av nu. Hon fick köra på ändå även om hon skulle skämma ut sig för alla hundratals människor som satt och tittade. Hon stod färdig bakom scenen för att köra då Jill en tjej som också var med i musikalen kom fram och sa.
”Spy inte på scenen när du är där ute” hon hånlog. Chanel blev sur och hoppades riktigt innerligt att Jill skulle göra bort sig. Det var som magi, för Jill gjorde verkligen bort sig hon ramlade när hon skulle in och när hon sjöng så var det väldigt falskt. Det gick raka motsatsen för Chanel alla tyckte att hon hade varit fantastisk. Förutom Jill så blev musicalen en succé.
”Du lyckades!” ropade Madison med ett glädje tjut.
”Du var bra du också,” sa Chanel och log.
”Ja kanske det men jag hade inte lika mycket att lära mig på så kort tid och du sjöng mycket bättre än mig.”
”Det gjorde jag väl inte.”
”Joho! Men nu tycker jag att vi går hem till dig och firar.”
”Nej jag tycker vi går hem till dig istället för då får jag träffa Melvin.” Melvin var Madisons hund. Chanel älskade djur men hon kunde inte ha några pälsdjur för Tom var allergisk mot dem och hon fick inte ha några andra djur heller.

Hon mindes dagen då hon fått sitt brev.
Juli månad började gå mot sitt slut. Chanel hade precis kommit hem från Madison, när hon kom upp på sitt rum såg hon något märkligt. Det satt en uggla utanför fönstret på fönsterbrädan. Hon öppnade fönstret och såg att ugglan hade ett brev på ena benet som den sträckte fram. Hon tog loss brevet och såg att det var adresserat till henne. Hon öppnade brevet och läste igenom det. Det stod att hon hade blivit antagen på en skola som hette Hogwarts och var för Häxkonster och Trolldom. Hon kom genast på vad hon skulle ha gjort men glömt bort, hon skulle ha tagit reda på mer om vad hennes pappa hade pratat om. Kanske hade hon precis fått svaret. Hennes mamma skulle gå i taket om hon visade henne brevet hon skulle nog slänga ut henne. Hon gick till Tom och visade honom brevet och förklarade vad hon visste om det förflutna och hon berättade också om ugglan. Hon litade på Tom, han var godhjärtad. Tom hade hört talas om skolan när han var barn han kände igen namnet. Han hade även hört några grannar pratat om den. Tom tyckte att det var kul att hon var en Häxa. Han kom på en bra lögn att säga till Belinda tills att Chanel hade åkt, där efter kunde han kanske förklara vart hon egentligen hade åkt. För han ville inte att Belinda skulle hindra henne från att åka, han skulle hjälpa henne. Han erkände att han blev riktigt stolt över henne.