Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Edward Sennet [G] (Traxy)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Edward Sennet [G] (Traxy)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tor 12 jan 2017, 22:21

1/9 - 2008

Edward Sennet, Didcot

Richard Sennet tog några steg framåt, knytnävarna höjda i en utmanande position.
”Låt bli honom!”
”Varför skulle jag lyssna på dig, puttefnask?” svarade Pugsley Beamer som tog ett fastare tag om Edwards krage. ”Hit med käket!”
Pugsley var skolans skräck, i det att han var stor, kraftig och inte sen att mucka gräl med allt och alla. Den här gången var det Edward, Richards äldre bror, som var offret för hans senaste försök att ta en annan elevs lunch. Även om Richard var många år yngre än Pugsley så var han inte rädd för att säga ifrån, särskilt inte om det var han själv eller brodern som hotades på ett eller annat sätt. Edward försökte streta emot bäst han kunde, men eftersom hans angripare var betydligt större och starkare så kom han ingen vart, men det hindrade honom inte från att försöka.
”För att...” Vad skulle han säga? För att då skulle han kasta en förbannelse över honom? Dels så kunde han inga förbannelser, men så hade han ingen trollstav heller, och så fick han ju inte använda magi eftersom han var för liten... Om de ändå hade blivit hemskolade istället för att vara förpassade till en kommunal mugglarskola i Didcot! Men så var det när både mamma och pappa jobbade, var och en på sitt håll. Det hade varit enklast att låta barnen gå i en vanlig mugglarskola, särskilt som det skulle göra att de kunde förstå mugglare bättre på det sättet. Familjen Sennets släktträd hade häxor och trollkarlar sedan flera hundra år tillbaka i tiden, men trots det tillhörde de inte den kategorin magiker som gjorde allt för att inte ha med mugglare att göra. De trodde på integration och på att mugglare och magiker inte är så olika ändå. Därför hade de bosatt sig i Didcot i Oxfordshire istället för någonstans ute på landet.
Eftersom hans bror inte kunde komma på något att säga så tog Edward chansen att skalla Pugsley rätt på näsan istället. Den äldre pojken blev tvungen att släppa taget om pojken vars lunch han tänkt äta upp och istället försöka få sin näsa att sluta blöda.
”Det här ska du få igen för, Sennet! Vänta bara!”
”Jarå.” Edward gned sig lite om pannan och flinade till svar, vägrade att bli skrämd av hotet. ”När du är sugen på att blöda näsblod igen är det bara att säga till, Beamer.”

Men den hämnden kom visst aldrig, för det var alltid något annat som kom emellan, så pojkarnas vardag återgick till det vanliga. De gick i skolan, gjorde sina läxor, åt sin kvällsmat och mot slutet av juli när Edward var elva år gammal kom en uggla till dem och lämnade av ett antagningsbrev till Hogwarts. Äntligen fick han komma till en skola där han kunde prata öppet med sina klasskamrater om magi och quidditch och sådant. Folk som inte tycker det är konstigt att inte ha en TV hemma. Att inte ha en TV är något som han tycker är rätt tråkigt, även om hans föräldrar har bedyrat att en TV inte skulle fungera hemma hos dem, eftersom magi stör ut elektronik.

Eddie tycker om att se på film och går gärna på bio så ofta han kommer åt. Tyvärr kan han inte gå och se så många filmer som han egentligen vill se eftersom det trots allt finns åldersgränser. Ibland hade de blivit passade av en granne och då brukade de få se på film. De tyckte särskilt om Star Wars och hade ägnat ett helt lov åt att leka ”Rebellerna besegrar Dödsstjärnan”. Eddie hade givetvis varit hjälten Luke Skywalker – med en sopborste som lightsaber – och Richie hade varit en utmärkt, om än lite kort, Darth Vader med en plasthink över huvudet som hjälm. Det hade varit jättelätt för rebellerna att besegra Imperiet. De hade visserligen blivit lite osams när Darth Vader envisades med att påstå att han inte alls var Luke Skywalkers pappa utan istället hans lillebror och att han faktiskt inte kunde se något med en hink på huvudet, men det hade de glömt så snart det var dags att komma in och äta middag.

Pojken med det ljusbruna, ostyriga håret satt och sparkade lite med benen vid kanalkanten medan han åt på en nyinköpt glass. Richie hade redan glufsat i sig sin och höll på att balansera på stenkanten med stor iver, men det är klart att det oundvikliga hände. Plums!
”Hjälp!”
Eddie ställde snabbt som ögat ner glasstruten på ett sätt han hoppas betyder att den ska finnas kvar när han är tillbaka, och sedan hoppar han ner i kanalen efter brodern och drar med honom bort till närmsta metallstege. Richie fick klättra upp först innan han själv gick efter honom. De två satte sig på kajkanten för att torka. Eddie återgick till att stillsamt äta på sin glass.
”Tack,” mumlade Richie skamset.
”Det är lugnt.” Eddie knaprade lite på våfflan. ”Gör inte om det för då blir mamma arg.”
”Mmh.”
”Är du okej?”
”Mmh.” Den yngre pojken nickade. ”Jag är blöt.”
”Du torkar.” Han ser lite på Richie innan han sträcker över glasstruten. ”Varsågod. Du kan få resten.”
”Nä tack... men jag kan få chokladen i botten när du kommer dit?”
”Visst,” svarade Eddie och fortsatte smaska i sig glassen. Glass var nog något av det godaste som fanns. Dessutom var han inte så förtjust i chokladklumpen i botten av struten heller.


Edward Duncan Kenneth Sennet är inte direkt våghalsig av sig, men han är inte heller rädd för att ta itu med situationer när de dyker upp. Han är den sortens människa som skulle kunna leda gamla tanter över vägen utan att knorra om tillfälle ges. Han hamnar i trubbel ibland när han varit med sina klasskompisar på olika utmaningar (att försöka klättra upp i flaggstången hade han tyckt var jätteroligt, men hans föräldrar hade inte blivit lika glada när de läst brevet han fått med sig hem den dagen). Han hade inte varit rädd, utan tyckte bara det var spännande. Bland de andra påhitten var att slå vad om att han inte vågade äta en Malteaser som någon tappat i en lerpöl och att kasta ägg på några av lärarnas bilar.

Skolan är något som han tycker är värt besväret om det är något som han tycker är kul, men tyvärr är det mesta inte särskilt roligt. Visst att de är välintegrerade i mugglarsamhället men samtidigt så är det tråkigt att inte kunna berätta för alla om alla de där sakerna som han känner till... Vampyrer, varulvar, häxor och trollkarlar... Det var inte bara historier – det var verklighet! En dag ska han minsann fånga en varulv. Inte för att han vet vad han ska göra med den när han väl har fångat den, men det hoppas han komma på när han kommit så långt.

Edward är i grund och botten en ganska snäll pojke som är mån om att passa in och vara omtyckt. Han är ganska populär på skolan han gått på fram tills nu och kommer sakna sina kompisar, men samtidigt ser han fram emot att få lära känna nya vänner på Hogwarts, där han dessutom har sin farmors bror. Om allt går vägen så kommer han följa i sina släktingars fotspår och hamna i samma elevhem som släktingen föreståndar. Kanske kan han dessutom hamna i samma elevhem som de där pojkarna han ätit glass med i Diagongränden på sommarlovet, för de hade verkat ganska vettiga, och de hade ju band med Oxford också. Kanske kunde de träffas på loven då. Han hoppas på det, i alla fall. Det vore kul att börja på skolan och redan känna några, för då behövde han inte känna sig ensam.