Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

April Conant [G] (Safir)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

April Conant [G] (Safir)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tor 12 jan 2017, 22:17

21/5 - 2007

April Beatrice Conant [Safir], Blue Farm, Swansea, Wales.

April lutade sig framåt över hästens hals och tjoade glatt. Den bruna ponnyn var en av hennes fars prisbelönta avelsston av rasen Welsh Cob och April var ute och motionerade både sig själv och hästen. De älskade fart båda två, och så snart de lämnat gårdens hägn för ponnier och får, så gav hon hästen fria tyglar. April tog den vanliga svängen kring gårdens ägor, Blue Farm, som hennes farmors far döpt den till när han köpte den för lite över 100 år sedan. Gården låg några miles utanför staden Swansea i södra Wales, där det lite karga kustlandskapet övergick i böljande gräskullar och små skogsdungar.

Efter ungefär en halvtimmes ritt styrde hon hästen mot den skogsdunge som markerade ägornas slut. Att rida var nästan bättre än att flyga, eftersom man samtidigt hade sällskap. Fast det gick ju att flyga fortare, och fart var härligt!
Medan stoet skrittade in på stigen i dungen mindes April första gången Marie, hennes mamma, visat sin Nimbus 1700*. Det var väl tre år sedan nu, och April hade fått provflyga lite i en av de ödsliga fårhagarna. Trots att fåren var inne för klippning luktade hela hon snart av gräs och fårbajs, eftersom hon hade ramlat av så många gånger.
-Mon Dieu! Jag vet att jag sa att det inte är svårare än att rida en ponny, hade Marie sagt och de bruna ögonen glittrade av skratt vid dotterns envisa försök att skänkla på kvasten för att få den att flyga framåt, men du styr med händer och sits, inte med benen!
Aprils mamma var fransyska, hon hade spelat quidditch för sitt elevhem i Beauxbatons som jagare så April visste en hel del om sporten. Hon hade varit med sin mamma på några träningslandskamper mellan England och Irland. Det hade bara varit de två, pappa Robert var mugglare och inte intresserad, liksom hennes äldre syskon Amber Lee och Jason. Lillebror Michael var visserligen trollkarl, men han var för liten för att få följa med.
Amber Lee hade bestämt sig för att bli popstjärna och hon hade ärvt förutsättningarna från sin mor som varit sångerska i Orleans innan hon gift sig och flyttat till Wales. Båda såg väldigt bra ut med sina stora bruna ögon, slanka kroppsform och långt mörkbrunt hår. Resten av syskonen bråddes på sin far, en reslig hästuppfödare från Wales med tjockt halmgult hår och ovanligt mörkblå ögon. Det var denna ögonfärg, som gått i arv i flera generationer, som "Blue" i Blue Farm syftade på.

April satt av och lät Lady Blue gå fram till bäcken för att dricka sig otörstig. De brukade rasta här en stund, skogsdungen gav svalka när det var varmt, lä när det blåste och visst skydd om det regnade. April förlorade sig i minnen igen, hon mindes sin mor, överlycklig över att den nästan tvååriga April fått en skenande hingst att ta ett språng över sig, ett språng som tog honom upp på taket till fårens vinterlada! Och hon mindes hur förvånad hon blivit när hennes mor tog fram en vackert polerad pinne och sänkte ner hästen med ett enkelt "Wingarduim leviosa".
-Shhh! Sa hennes mamma och kramade om henne, detta berättar vi bara för mormor och morfar! Och för farbror Will!
William Conant var pappas äldre bror, och numera visste April att han var trollkarl, men han hade aldrig verkat inom trollkarlsvärlden efter han gick ut Hogwarts och gift sig med mugglaren Lucinda Grey. Han var helt nöjd med jobbet som intendent på National Waterfront Museum i Swansea och de brukade hälsa på honom på jobbet när de var inne i stan. Han var inte den förste som visat sig vara magisk i släkten, men de var få. Det hoppade ibland över ett par generationer, men kom tillbaka rätt var det var.
Mormor Louise d'Alouette var en mycket energisk häxa, hon hade nyligen gått i pension från sitt jobb som korreograf på Operan i Orleans. Morfar Dante d'Alouette arbetade på det franska trollkarlsdepartementet, April visste inte vad han gjorde där, men mormor muttrade ibland lite irriterat över att han vägrade gå i pension.

Lady Blue spetsade öronen och frustade mjukt. April smekte den mjuka mulen och satt upp igen. April älskade att hjälpa till att motionera ponnierna och hon hjälpte till med hästarna så mycket hon kunde när hon var hemma. Eftersom de bodde lite ensligt så hade hon inte så många kompisar i närheten, men i skolan var hon ganska populär och hon blev alltid uttagen som en av de första när det skulle spelas fotboll på gymnastiklektionerna (om det inte var hon som tog ut lagen) eftersom hon hade bra bollsinne. Dessutom spelade hon en del med sin tre år äldre bror Jason hemma på gårdsplanen, Jasons högsta dröm var att bli fotbollsproffs.

När April avslutat Lady Blues motionsrunda och satt av framför stallbyggnaden kom hennes farmor June ut ur det lilla hus hon och farfar Steven flyttat in i för 5 år sedan när de lämnat mangårdsbyggnaden åt sin son och hans familj. April misstänkte att de flyttade ut till drängstugan mest på grund av att Michael precis fötts, och han skrek nästan hela nätterna...
-Hej vännen! sa June och betraktade stolt sitt barnbarn som både red och hanterade hästarna så säkert. June tänkte att April var stor och stark för att precis ha fyllt elva år, lite aningen mullig kanske, men det fanns ju att brås på, fortsatte farmodern i tankarna och lade handen på sin egen breda höft. Dessutom var ungen charmig med det gula håret i en kortklippt pojkfrisyr och solbrännan började synas eftersom hon var ute så mycket. Pojkaktig, rättfram, nästan aldrig blyg och alltid nära till skratt, det är mitt barnbarn i ett nötskal!
-Hej Farmor! April gav henen en hastig kram.
-Lady Blue ser jättefin ut! fortsatte June. Hon kommer att vara stjärnan på uppvisningen nästa helg, om du leder henne i ringen! Men du bör ge henne lite extra kraftfoder på morgnarna!
April skrattade smickrat, nickade och började leda in hästen i stallet för att rykta och fodra ponnyn.


Skolavslutningen var efterlängtad, men April var ändå lite vemodig, hon visste inte säkert, men med största sannolikhet skulle hon inte gå kvar i klassen till hösten. Hon hade redan nämnt för sina närmsta vänner att hon var anmäld till en internatskola i Skottland, men inte hade fått något antagningsbesked ännu.
April tittade på sina betyg. Gymnastik var hennes bästa ämne, tätt följt av teckning och historia. Engelska, matte och samhällskunskap var inga höjdare precis, men hon hade lyckats få godkänt i alla ämnen, mest för att hon var envis nog att fråga tills hon förstått, inte för att hon var så intresserad av teoretiska ämnen. Jo, historia då, men det var mer för att det var lätt att se det framför sig, och de hade läst Storbritanniens historia i år. Det var kul att läsa om modiga personer som deltog i blodiga slag och kungar och drottningar som listigt kämpade om makten!
Hon undrade lite om de skulle få lära sig om mugglarnas historia på den där trollkarlsskolan. De här mugglarbetygen skulle i alla fall inte betyda något när det gällde antagningen till Hogwarts, hade hennes mamma sagt igår.
April stoppade ner betygen i skolväskan och skulle precis säga något till sin väninna Mary Sue när hon fick se hur tre pojkar började bråka med Ryan i hennes klass. Hon drog tag i Mary Sues arm och sprang dit. Ryan var liten till växten och oerhört duktig i skolan, men när det gällde gymnastik märktes det att han var liten och klen.
-Får vi se på betygen nu då? Sa den ene killen hånfullt. Du kommer att få stryk för varje toppbetyg du har, vet du!
April kände genast igen dem, de var ett år äldre och brukade bråka med alla som såg ut att vara lätta offer.
-Tjena April, sa den ene killen nonchalant då hon stannade framför dem med den lätt rodnande Mary Sue efter sig. April hade satt sig i respekt hos ganska många, dels för sin skicklighet med fotbollen, dels för att hon hade en storebror som försvarade henne om hon tog sig vatten över huvudet och dels för att hon... Tja, var både stark och bra på att övertyga andra, även om en del hade övertalats genom att hon brottat ner dem.
-Lägg av! April spände blicken i dem. Ryan har hjälpt mig med mina läxor och bråkar ni med honom så får jag sämre betyg! Hon tog ett steg närmare och killarna tog ett halvt steg tillbaka.
-Kom igen April, vi bara skojar lite med Ryan...
-Och nu har ni skojat färdigt! Annars kommer hela skolan att få veta att ni fått stryk.... Av en tjej! Även om det inte skulle vara sant skulle det förstöra ert rykte! Hon log hånfullt, men var på helspänn och hoppades intensivt att hon inte skulle behöva bli tvungen att försöka slåss mot dem.
-Tsss, du räknas inte riktigt som en tjej ändå.
-Nej, för jag slår tillbaka. Men det är tydligen OK att ge sig på en som är så mycket mindre, eftersom det är en kille! Vilken seger va? Hon tog Ryan i armen. Kom nu, jag måste få tacka dig för att jag klarade matten...


Det var juli månad och April blev allt otåligare för var dag som gick. Om hon skulle få gå på Hogwarts så borde det väl komma en uggla nu? Hon hade till och med ringt till farbror Will på jobbet bara för att fråga om man brukade göra uggleobservationer i mitten av juli.
Han hade skrattat och svarat att ja, ibland. Men att hon nog skulle behöva vänta ytterligare en vecka eller så. Och sen hade han erbjudit sig att följa med henne till London om det behövdes! April tackade honom så väldigt mycket.
Det hade kommit ett par ugglor, men det var bara brev från farmor och farfar. April var lika besviken varje gång. Men så kom den, kattugglan med ett brev från Hogwarts. Ett antagningsbesked. Äntligen!