Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Lance Broomwright [G] (Foxears)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Lance Broomwright [G] (Foxears)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » sön 29 sep 2019, 16:50

Lance Broomwright, Sully, Wales

“Den här är också för tajt!”
Femtonåriga Lance Broomwright hänger skjortan över dörren på provhytten så att hans mamma kan ta emot den och hämta en större storlek. Många av hans klasskamrater gick till skräddaren när det behövdes nya kläder, men Lance familj har inte så mycket pengar så han, mamma och lillasyster Tiny är på en second-hand-butik i Diagongränden. Under senaste året har Lance gjort en ganska rejäl växtspurt, och under våren hade byxorna inte varit långa nog att få kallas långbyxor. Medan han väntar på att mamma ska återvända med en större vit skjorta så beundrar han sin egen spegelbild, för hans utseende är ingenting han direkt kan klaga på. Under sommaren har pappa hjälpt honom sätta upp en sandsäck i hans rum och förutom att boxa på den så hade han sprungit, arbetat i trädgården och hjälpt pappa med några husrenoveringsprojekt, så han hade fått muskler. Lance vänder på sig lite i spegeln för att se sig själv från en annan vinkel och lyfter en hand till det kortklippta mörka lockarna på huvudet och spänner musklerna. Najs! Även om alla i hans eget elevhem fortfarande hatade honom kanske han kunde få en tjej eller kille från något annat elevhem att dejta honom. Då skulle han i alla fall ha någon att prata med.

Det hade inte varit meningen att få en miljard i poängavdrag sista månaden under trean, men om den där husalfspungen Hermes Heart hade kunnat hålla käft och inte vara en dryg idiot så hade han inte behövt förhäxa honom till andra sidan slottet mitt framför ögonen på professor Ackermann-Barrett. Det var ju inte så att han ville att Gryffindor skulle förlora elevhemskuppen, men Heart hade gått Lance på nerverna sen ettan och den där gången bara brast det för honom. Lance minns inte ens vad det var Heart hade sagt, men allt som kom ur munnen på Heart var ju dryg smörja, så han hade förtjänat allt. Det kanske hade varit en idiotisk och dumdristig reaktion, men nej, Lance ångrar inte det han gjorde mot Heart, inte på långa vägar. Han ångrar bara att professor Ackermann-Barrett hade sett alltihop och att han var förevigt hatad av alla gryffindorare för att ha förstört deras chanser att vinna elevhemskuppen.

“Oh, min pojke har blivit en så stilig ung man.”
Mammas ord får Lance lite generad och han önskar att hon inte pratar så högt när han visar upp skjortan som han tillsist lyckats få på sig. Den är aningen stor, men det verkar ju inte riktigt finnas någon indikation på att Lance kommer krympa de närmaste månaderna så det är nog lika bra. Mamma och pappa vet ingenting om hur det varit på skolan senaste tiden, även om de nog märkt att deras tidigare väldigt sociala och skämtsamma son blivit mer tystlåten och utåtagerande, varför de installerat en sandsäck för boxning i hans rum. Han hade föreställt sig Hearts slemmiga högstatus-ansikte på den många gånger. Han trodde att han var något bara för att han hade en fin familj, och det fanns inte mycket som gick Lance på nerverna mer än folk som trodde de var förmer på grund av lite pengar, speciellt om de inte ens tjänat ihop dem själva utan ärvt dem av sin farfars far eller nåt.

Senaste året på Hogwarts hade varit ett helvete, rent ut sagt. Lance tänkte att folk skulle ha glömt bort hans poängavdrag över sommaren, men det hade de inte. Det hade varit så stort att Gryffindor sett ut som om de inte ens varit med i tävlingen i jämförelse med de andra elevhemmen, så han borde väl ha förväntat sig det ändå. Det var ingen som ville sitta med honom på lektionerna längre, och ingen av hans tidigare vänner hade pratat med honom. Han hade tappat allas förtroende, och Lance själv visste inte vad han skulle göra. Han är en social person, men plötsligt fanns det ingen att vara social med. Han hade tänkt söka till quidditchlaget, men fick inte ens en chans att provflyga för “han är ingen lagspelare”, som de hade sagt. Lance kan knappt minnas vad han hade gjort under förra året längre, för allt är som i en dimma. Han åt mat, gick på lektioner och sov. Han hade kollat mycket på Tania, men liksom alla andra hade hon vägrat att prata med honom, så han hade gett upp. Han hade följt quidditchligan med en orimlig besatthet, där han tidigare bara följt sitt favoritlag (Caerphilly Catapults). Hans betyg hade gått ner så pass mycket att det är ett under att hans elevhemsföreståndare inte tvingar honom att gå om fyran. Han hade lyckats behålla några godkända betyg i alla fall, och det var nog mest för att lite hopp hade kommit tillbaka under våren när Caerphilly Catapults hade spelat och Edmund Peep hade kommit in i sovsalen och slagit sig ner bredvid honom för att lyssna. Edmund hade varit en av Lance bästa vänner innan poängavdraget och efter att ha diskuterat matchen i detalj så började de umgås igen.

“Jag vill också åka till Hogwarts, mamma”, säger Tiny med sina stora ljusbruna ögon som kunde få vem som helst att ge henne precis vad hon ville.
“Nästa år, gumman”, svarar mamma och räcker en hög med svarta byxor till Lance. “Prova de här, älskling.”
Lance tar byxorna och går in i omklädningsrummet igen. Han ler lite åt sin syster. Tiny, eller Britney som hon egentligen heter, är en ängel, och även om han inte är så sugen på att åka till Hogwarts alls efter allt som har hänt så funderar han på att faktiskt läsa på FUTT-nivå bara för att vara där och skydda henne när hon börjar skolan. Inte för att han tror Tiny skulle göra hans misstag, men han skulle aldrig låta någon vara elak mot hans Tiny-syster. Inte emot hans andra lillasyster Chelsie heller för den delen, men hon klarar ju sig redan fint på Hogwarts.

Lance skulle aldrig erkänna det idag, men han hade varit så nervös att han nästan började gråta när han skulle börja Hogwarts för fem år sedan. Han hade visserligen haft några äldre kusiner på skolan som visste vad som var vad, men det var så mycket som var nytt och han var jättenervös över att bo hemifrån, utan mamma och pappa. På perrong 9 ¾ hade han dock träffat Ellen, han kunde inte påstå att de kände varandra väl sen innan, men de kände igen varandra och det hade varit bra nog för de båda. Ellen var kusin till några av Lances kusiner, så de hade träffats förut, så när de fick syn på varandra på Kings Cross så hade det i alla fall för Lance varit något som lättat. De åkte i samma kupé till skolan och stod med varandra i väntan på att få sorteras. Lance hade hållit hennes hand, och även om han intalat sig själv att det var för att hålla hennes mod på topp så hade det nog snarare varit för att han själv behövde stödet. De hade sorterats tidigt, direkt efter varandra eftersom båda hade efternamn på B, båda till Gryffindor, och på en dag hade de gått från bekanta till Merlin och King Arthur. Så klart hade Ellen fått mer vänner i tjejernas sovsal och Lance i pojkarnas, så efter några månader så var det inte så viktigt att sitta bredvid varandra på lektionerna längre, men hon hade alltid funnits där i bakgrunden. I alla fall tills hans poängavdrag, sen dess hade hon inte yttrat ett ord till honom.

“Var det allt?” frågar butiksbiträdet när mamma lägger upp Lances nya kläder i kassan.
Det är två par byxor, tre cardigans och två skjortor. Sen får han ta pappas två vita skjortor, för pappa använder nästan aldrig sina och då kommer de till bättre användning för Lance.
“Ja tack”, säger mamma och försöker pruta på priset som butiksbiträdet säger.
Något billigare pris får de inte, men mamma lyckas få med ett bälte på köpet, vilket är lika bra eftersom ett par av byxorna som Lance provade har hotat med att trilla ner om han stoppade något tungt i fickan. De lämnar affären för att möta upp resten av familjen, i det här fallet lillasyster Chelsie och kusin Cortnee som sprungit iväg på egna äventyr, samt Cortnees lillasyster Hollee, som nu skulle börja sitt första år, och deras mamma.

Innan poängavdraget hade Lance älskat Hogwarts. Speciellt andra året höll han i kärt minne, för det var då han konverterat Edmund till att bli ett Caerphilly Catapults-fan. Han hade börjat redan i ettan med att exalterat berätta för den mugglarfödda killen allt om den magiska sporten och i gengäld hade han fått lära sig allt om fotboll, någon mugglarsport där man sprang på marken och sparkade boll. Under tvåan hade Edmund kunnat så pass mycket om quidditch att de kunde diskutera matcherna, både de med Caerphilly Catapults och de på skolan. Dessutom hade de inte haft så många ämnen, i trean fick de ju fler, så Lance vill minnas det som ett år med mycket fritid och härligt häng med sina elevhemskamrater. Han hade varit omtyckt, kompisarna tyckte att han var rolig som drev med allt och alla. Det var ingen som stått på Hearts sida då inte, oavsett vad för skämt han planerade att utsätta det snobbiga dumhuvudet för. Han hade kommit hem med dugliga betyg, för han hade faktiskt gjort sina läxor när han haft kompisar att umgås med. Även om han alltid har hatat läxor så hade det inte känts omöjligt när de varit flera. Han vet att det inte kommer hända, men eftersom Edmund ändå verkade tycka om honom igen, kanske skulle några andra kunna göra det också?