Julkalender 2019 har startat. Dagens lucka hittar du här!

Vill du bidra med något till årets julkalender? Det finns fortfarande datum kvar, som du kan paxa här!

Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo // Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉 // OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Love Jones [G] (Toadyone)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 413
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Love Jones [G] (Toadyone)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » mån 22 jul 2019, 17:59

Love Jones, Steapside, Wales

En flicka med långt, mörkt hår sitter uppkrupen i sin säng och bläddrar i en rödglittrig bok med tillhörande hänglås. Denna sommardag i slutet av juli har Love varit 11 år i ett par månader med tanke på att hennes födelsedag är den 15 maj. Precis som vanligt har hennes syskon åkt iväg till sina pappor över helgen, trots att Faith och Lucky, hennes äldsta syster och bror som är tvillingar, börjar tycka att de är för gamla. Love tycker att det är orättvist att Faith, Lucky och Happy har pappor som de får åka iväg till stup i kvarten. Vad har hon gjort för att inte förtjäna en pappa? Hon bläddrar till sidorna i dagboken hon ofta återkommer till när hon behöver muntra upp sig själv lite. Love minns de där dagarna för snart två år sedan som var de bästa dagarna någonsin enligt hennes då 9-åriga jag.

Så här skrev Love i sin dagbok i mars för två år sedan:

Kära dagbok,
Idag har varit bästa dagen ever! Du kan inte gissa vad som hände idag. Du vet hur jag alltid tänkt att pappa är en drakjägare, popsångare och en trollkarl och så? Idag kom Happy hem från sin pappa, lyllos honom som har en pappa, suck. Men i alla fall så hade hans pappa berättat för Happy att han är en trollkarl och typ visat honom magi och sånt. Coolt va? Och så hade han sagt att Happy är en magiker och att han kommer att få ett brev från någon skum magiskola som han ska börja på i höst. Ett brev med uggla. Mamma säger att Happys pappa bara hittar på för att göra Happy glad, men tänk om det är sant?
Love,
Love


Så här skrev Love i sin dagbok i juli för två år sedan:

Kära dagbok
Ahhhh!!!!! Jag trodde inte någon dag skulle vara bättre än när Happy kom hem från sin födelsedagsträff med sin pappa som jag skrev om i mars. Men gissa vad??!! Idag kom en uggla hem till oss med ett brev till Happy från magiskolan som hans pappa hade pratat om. Nu kan inte ens mamma tycka att det inte är sant. Det är sant!!!! Och vad betyder det kära dagbok?! Det betyder att magi visst finns på riktigt! Min pappa kan visst vara en magiker och en drakjägare för om magi finns på riktigt måste drakar också finns på riktigt, tror du inte det? Vet du vad mer det betyder dagboken?! Happy säger att en blir antagen till den där magiskolan det året en fyller 11 år. Och vad betyder det? Jo att jag också kan bli det om två år! Jag bara måste det så att jag äntligen kan få veta vem min pappa är! Jag vet att jag också är magisk, jag känner det i hjärtat!
Love,
Love.


På bättre humör slår hon ihop dagboken och beger sig ned till köket för att äta lunch med sin mamma och för att se om inte hennes uggla ska komma snart. Hon undrar så vem hennes pappa är, men inte ens hennes mamma verkar vara så säker på det hela mer än att han kanske var italienare eller spanjor typ. Hennes utseende verkar brås ganska mycket på hennes mystiska pappa eftersom hennes mamma och äldsta syskon har ganska vanligt brittiskt utseende: mörkt hår, blå ögon och blek hy. Love däremot har svart hår, sådan där sydeuropeisk olivhy och bruna ögon. Trots att hon inte är jättelik sin mamma och syskonen betyder hennes familj allt för Love och hon har verkligen saknat Happy under de två år som han varit iväg på den där magiskolan.

Den enda bra saken med att syskonen åker iväg är att hon och mamma får umgås extra mycket, se på film som ingen annan vill se, dansa loss i vardagsrummet bara de två och att Love får säga precis vad hon vill utan att någon annan lägger sig i. Lara Jones är väl kanske inte den mest idealiska mamman i världen men Love vet att hon älskar sina barn. Familjen Jones liv är en ständig röra av fester och män som kommer och går och Love önskar att livet var mer förutsägbart ibland. Den ständiga omväxlingen har gjort Love självständig och hon har lätt för att ta saker som de kommer.

I deras lilla stad i Wales finns det så klart en del folk som tycker det är lite konstigt det där, en ensam mamma med fyra barn som har tre olika pappor. För det mesta kan familjen och Love ta kommentarerna med en axelryckning, de vet bäst själva hur fantastiskt deras liv är, men ibland blir hon bara så trött och ledsen och förbannad på alla dumma och ignoranta människor som försöker lägga sig i deras liv. Det har väl inte dem med att göra? Någon gång har hon till och med hamnat i lite slagsmål med klasskompisar som beter sig idiotiskt även om hon för det mesta tar sina strider med ord och inte med våld. Hon kan väl inte hjälpa att hon blir arg när hon blir provocerad? Som tur är brukar hon inte vara arg så länge varje gång. Hon har inga problem med att försvara sig eller andra om det är nödvändigt när hennes principer ifrågasätts. Det här med regler är inte alltid så viktigt tycker hon och hon vill gärna diskutera varför vissa regler är nödvändiga.

Just det här med att debattera saker och ting tycker Love fenomenalt mycket om. Hon läser tidningen varje dag och får mamma att sätta på nyheterna så ofta hon kan. Det Love drömmer om mest, förutom att själv vara magisk och att få veta vem hennes pappa är, är att kunna förändra och påverka världen. Att bli journalist eller politiker eller en sån som pratar i radio hade varit fett coolt om en frågar henne.

Det finns så klart en del vettiga människor också, typ hennes fotbollstränare och kompisarna i laget. Fotboll är livet: att få springa, känna lagandan och tävla och vinna. Tävla gör Love så mycket som möjligt, även om pyttesmå saker som vem som äter fortast till exempel. Hennes syskon och vänner skulle nog säga att Love är en dålig förlorare eftersom hon lätt blir arg när hon förlorar, men hon själv tycker mest att de andra har fel.

De senaste dagarna har Love spanat och spanat för att se om inte hennes uggla kommer snart efter att hon uppdaterat sin dagbok och läst tidningen. Om Happy är magisk måste hon också vara det.

”Vad gör du älskling?” Hör hon mamma fråga ifrån vardagsrummet.

Själv sitter Love i köket och spanar ut genom fönstret, febrilt letandes med blicken efter fågeln som ska förändra hennes liv. ”Jag väntar på ugglan mamma!” Ropar hon tillbaka och strax kommer den äldre i familjen Jones in till köket.

”Love älskling, du vet att Happy är magisk på grund av sin pappa. Det är inte alls säkert att du också är det” försöker Lara lugna sin förväntansfulla dotter.

”Ja ja mamma” muttrar Love till svar och vänder sig med blicken mot sin mamma. ”Men jag vet att det kommer hända. Min pappa är också magisk så måste det vara!” Hon lägger armarna bestämt i kors över bröstet och mamma Lara vet att det inte är lönt att ens försöka påverka hennes yngsta barn när hon bestämt sig för något. Love håller envist fast vid att ugglan ska komma och Lara skakar uppgivet på huvudet med en suck. Om bara de andra barnen var hemma kunde de hjälpas åt att distrahera Love.

Plötsligt ser både mor och dotter en grå uggla som flyger mot fönstret. Ugglan håller något i näbben.

”Mamma titta! Där är mitt brev!” Skriker Love exalterat och reser sig upp från stolen och skuttar fram mot köksdörren.

”Ta det försiktigt älskling” förmanar Lara, inte olikt det hon sa till sonen Happy för två år sedan. Den gången visste hon inte vad som komma skulle, men nu vet hon desto mer och om en dryg månad kommer hon tvingas släppa iväg sina två yngsta barn till en magiskola i Skottland.

Love tar sig raskt ut genom dörren och får fatt i sitt brev och vinkar till ugglan som hoar och flyger iväg. Love sätter sig vid köksbordet och följer bokstäverna på brevet med darriga fingrar. Hon öppnar brevet och läser precis det som stod i Happys brev, det som för två år sedan förändrade deras liv.

”Mamma titta! Jag hade rätt, jag är visst magisk” snyftar hon av glädje.

”Ja du är visst det älskling” svarar Lara och kramar om dottern.

När Love lugnat ned sig en aning börjar hon tänka på hur fantastiskt spännande det kommer bli att åka till Hogwarts om en månad. ”Jag kan inte vänta på att berätta för Happy! Kan jag ringa honom?”

”Självklart ska vi ringa Happy. Sen måste vi fira” mamman räcker fram telefonen och går sedan tillbaka in i vardagsrummet och sätter igång deras bästa musik.