Inloggningsproblem? Se den här tråden i Reparo

Nu har julkalendern börjat! Om du vill vara med och göra en eller flera luckor finns det fortfarande dagar kvar att paxa. Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Abigail O'Donnell [G] (bullen289)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 382
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Abigail O'Donnell [G] (bullen289)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » sön 21 okt 2018, 16:42

Abigail O’Donnell, Galway

“Titta den dallrar jätteäckligt” skrattar hon halvt roat, halvt äcklat hållandes i gaffeln. Hon sneglar bort mot lillasyster Zaira som sitter bredvid henne i jakt på bekräftelse på att det hon just sagt var roligt.
“Abigail!” ryter hennes pappa till. “Så säger vi inte vid bordet.”

Det som hänger på gaffeln ser verkligen inte aptitretande ut och alla runt bordet är högst medvetna om det. Matlagning har kanske aldrig varit mamma Mearas starka sida men som en brukar säga så har hon andra kvaliteter. På samma sätt har kanske inte finkänslighet någonsin varit Abigails grej för det är inte första gången Abi behöver få en tillsägelse om vad en säger och inte.

Abigail tittar skamset ner i tallriken och mumlar ett nästan ohörbart “Förlåt”. Abis pappa, Sean, ler snett mot henne.
“Abi, du vet att jag bara vill dig väl. Du måste börja tänka på vad du säger, särskilt nu när du ska börja på Hogwarts” säger han sedan och ger henne en kärleksfull klapp över huvudet.

Abi nickar och skakar av sig hans hand. Att liknande saker sker är mer regel än undantag hemma hos familjen O’Donnell och Abigail blir lika ledsen varje gång för hon vill ju aldrig någon illa. Ibland slinker det en tänker bara ut. Men, om det är något som kan sägas om Abi så är det att hon i alla fall är ärlig och står för vad hon tycker. Även om det kanske inte alltid blir så bra.

Maten dukas av bordet och Abi flyger glatt av sin stol. Att hon nyss blev tillrättavisad är sedan länge glömt och det finns ju inget bättre än att få röra på sig efter att ha varit tvungen att sitta still en längre period. Abi tittar sökande i det ganska lilla köket efter Zaira som, liksom Abi, har svårt att sitta still och redan sprungit iväg och lämnat föräldrarna ensamma med disken. När hon inser att systern redan sprungit iväg börjar rusningen runt i huset för att hitta henne.

“Zaira! Var är du? Vi skulle ju leka frisör” gastar hon för full hals men blir snabbt bemött med ytterligare en tillrättavisning i form av en hyssjning från köket. Hon slår händerna för munnen och springer ivrigt vidare genom huset. Hon hittar sin syster ganska snabbt på husets relativt begränsade yta.

Frisör är bara en av alla kreativa lekar hon brukar hitta på med både kompisar och sin syster för fantasin är det allt annat än fel på. Är det inte frisör så är det lärare eller auror. Men vad hon faktiskt ska bli en dag efter Hogwarts finns nog inte så mycket tankar på ännu. Dock hoppas hon på att hon inte ska bli något, enligt henne, lika tråkigt som sin pappa som jobbar i en liten butik i utkanten av Galway där de bor. Inte heller vill hon bli som mamma som är arbetslös, eller hemmafru som hon själv väljer att kalla det. Fram till för ett par år sedan jobbade hon dock som assistent på Gringotts i London och det är ganska troligt att hon hade tagit tillbaka jobbet om hon hade fått erbjudandet. Det hade ju helt klart underlättat deras ekonomiska situation.

Ibland har hon ändå funderat på om hon inte skulle vilja bli författare. Inte för att hon gillar böcker sådär otroligt mycket, utan mer för att det där med att fantisera är något av det bästa hon vet. Att sitta och fantisera ihop berättelser har hon gjort ända sen barnsben då syster Zaira var liten och ville höra på. Abi är helt klart en konstnärssjäl med ett stort intresse för skapandet. Saker som bakning, ritande eller sjungande faller henne perfekt i smaken, särskilt om hon får göra det med någon annan. Kanske kom intresset från det faktum att det aldrig funnits så mycket leksaker hemma hos familjen O’Donnell och om Abi ville leka så fick hon helt enkelt fantisera ihop det eller bygga det själv.

Abi slår sig ner på stengolvet framför sin lillasyster.
“Vad får det lov att vara idag?” frågar Zaira, hennes några år yngre syster, med tillgjort vuxen röst. Abi skrattar och lägger på med en lika tillgjord röst hon när hon svarar:
“Ja, jag skulle önska att håret klipptes lite kortare än det är idag. Vad rekommenderar ni?” Hon visar på sitt utsläppta hår som räcker straxt nedanför nyckelbenen när hon pratar och Zaira tittar fundersamt på henne.

Både Abi och Zaira har samma lockiga, nästintill krulliga, röda hår som gärna spretar åt alla håll. Ännu mer får det spreta om Abi bestämmer, för spretandet kunde nämligen inte ha rört henne mindre. Till Abis förtret tvingar hennes mamma henne att hålla håret flätat majoriteten av tiden för att hon ska se någorlunda “representabel” ut, trots de ganska slitna kläderna.

Hon är kanske inte det folk skulle beskriva som ideal-vacker men med de gröna ögonen, det röda håret och de runda fräkenprydda kinderna var hon i alla fall nöjd. Varför någon skulle bry sig mer om utseendet än hon, har hon svårt att förstå sig på. Hon hade ju i alla fall flera vänner från trakten som hon brukade leka med och till och med en och annan pojke som ville bli hennes pojkvän. Tyvärr, för pojkarnas del, var det väl ingen av dem som fallit Abi i smaken men lite kul var det väl att få höra att man var söt. Nej, det där med pojkar var något som helt klart fick vänta för Abi, för det intresset fanns helt enkelt inte där än. Om det nu någonsin skulle komma.

Plötsligt klarar inte Abi längre att hålla masken i deras lilla lek utan börjar fnissa hejdlöst och Zaira är inte sen med att hänga på. Ingen av dem vet exakt vad de skrattar åt, men kul har de i alla fall. De båda ligger dubbelvikta i en hög på det hårda stengolvet i det delade rum de har och skrattar så att de kiknar. Inte allt för sällan slutar deras lekar med en brottningsmatch på golvet som inte helt förvånande, ofta vinns av Abigail som, trots sin storlek, är större än lillasystern.

Efter att ha skrattat sig trötta kryper de båda ner mellan de sträva lakanen i de enkla sängarna som står placerade i det delade rummet.
“Sov gott Zaira” viskar Abi innan hon blåser ut stearinljuset som står på sängbordet mellan de två sängarna. Innan hon hunnit få något svar slumrar hon skönt i sin säng.