Vill du vara med och göra en lucka - eller flera luckor - i årets julkalender? Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Nathaniel Kress [G] (vixiepixie)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 379
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Nathaniel Kress [G] (vixiepixie)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » ons 01 aug 2018, 20:52

GODKÄND » 24 Aug 2010, 19:55

Nathaniel Kress, Welshpool

I staden Welshpool sitter en pojke högt uppe i ett träd. Han knaprar fundersamt på ett äpple medan han tittar på molnen som skymtar genom det gröna lövverket. Pojken var inte vem som helst utan Nathaniel Kress, en trollkarl. Det var just därför att han var annorlunda än många andra som han var fundersam. Samma morgon hade nämligen ett brev kommit med en uggla, inget ovanligt direkt för hans familj brukade få brev med uggla eftersom alla var magiska. Just det här brevet var annorlunda för det var ett brev om att han nu skulle få börja på Hogwarts, en skola för häxor och trollkarlar. Egentligen fyllde han elva förra året men han fyllde år i november och andra skulle kanske tycka att det var lite pinsamt att vara äldre än alla andra men Nathaniel brydde sig oftast inte om sådana småsaker, för det var ju ingenting att vara rädd för tyckte han. Nathaniel brukade heller inte vara rädd, utan var alltid den som klättrade högst upp i trädet, även om han ångrade sig när han skulle ner sen igen, det var kanske därför hans vänner brukade kalla honom korkad ibland.

Han rufsade till det bruna håret när han hörde någon ropa på honom.
”Nate?” ropade den. Nate var någonting hans vänner brukade kalla honom. Hans gråa blick sökte efter den som ville honom någonting och upptäckte Sam, hans bästa vän, på marken. Han och Sam brukade busa tillsammans jämt, de spelade fotboll tillsammans också. Det var Sam som introducerade honom till mugglarsporten. Nathaniel gillade de flesta sporter men mest lagsporter, det kändes kul att dela en seger eller förlust och peppa varandra. När han inte sportade brukade han alltid vara tillsammans med Sam, de klättrade i träd och busade runt när det var fint väder, spelade kort när det inte var det.
”Måste man komma upp och hämta dig eller?” flinade Sam när han upptäckte Nathaniel. Han flinade tillbaka och hoppade ner till sin vän. Han hade faktiskt klättrat upp i trädet för att undvika Sam då han inte var säker på vad han skulle säga till honom. Hogwarts var ju en internatskola och Sam var en mugglare så han kunde inte följa med heller. Han försökte le men det blev mer som en grimas.
”Jo Sam… vi måste snacka…” Han slog ner blicken. ”Jag ska åka bort, du vet… internat” Det som var jobbigast var nog att ljuga för Sam men det var vad måste göras, och han var tvungen att skydda Sam från hans egen värld. ”Jag skriver… hedersord!” sa han, spelat glad. När han inte orkade se Sam’s förvånade och ledsna min vände han om och gick hemåt.

Väl hemma satte Nathaniel sig på sängen och klappade sin uggla, en liten grå en, Puzzel hette han. Han undrade vilket elevhem han skulle hamna i också. Hans mamma hade varit hufflepufflare och hans pappa gryffindorare, slytherin ville man verkligen inte hamna i då han hört massor av dåligt om dem. I ravenclaw var det säkert bara plugghästar, även fast de kanske kunde vara trevliga trodde han inte att han skulle passa in där, skolan och läxor var inte en favoritsyssla direkt tyckte han, och inte var han särskilt smart heller. Nathaniel gick fram till spegeln som hängde på väggen. En brunhårig pojke med gråa ögon tittade tillbaka på honom. Nathaniel var ganska så lång för sin ålder och hans hår var rufsigt. Vanligtvis så hade han ljus hud men såhär på sommaren hade han blivit ganska så solbränd. Han föreställde sig själv i en skoluniform med en röd slips till, eller kanske gul? Det var ganska svårt att gissa sig till vilken färg slipsen skulle få. När han tänkte efter var han ändå glad över att äntligen fått brevet, det skulle bli så spännande. Hela hans familj var överlycklig över det, som om de var glada att bli av med honom, och alla samtal på mugglarskolan han gått i. Hans pappa John brukade inte bry sig om det riktigt ”pojkar är pojkar” brukade han alltid säga till Haley, Nathaniels mamma. Även fast han gillade sin lillebror Angus, skulle Nathaniel nog bli glad att få slippa honom för att han alltid retades och fick som han ville. Ja det kändes ganska bra, tänkte han och flinade åt sig själv i spegeln.