Vill du vara med och göra en lucka - eller flera luckor - i årets julkalender? Läs mer här!

Visste du att du kan använda @mentions även i forumet? 🎉

OBS! Om du väntar på ett mejl från SORTERINGSHATTEN men inte verkar få något så kan du höra av dig via PM eftersom mejlen stundtals är lite bråkig.

Amy Matthews [G] (Snakey)

Användarvisningsbild
SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 379
Blev medlem: ons 28 dec 2016, 23:38

Amy Matthews [G] (Snakey)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » tis 07 nov 2017, 11:40

Amy Samara Matthews; Cheshire, England

På en liten kulle i norra Cheshire satt en flicka i skräddarställning med en bok vilandes på hennes ben. Himlen var fylld av moln som snabbt rörde sig med vinden, vinden som just idag inte var särskilt mild och trevlig. Flickan gillade när den blåste lätt, fint och försiktigt, inte när den var aggressiv och irriterande. Det långa håret viftade hit och dit, hennes ögon blev torra av den starka vinden och sidorna i boken ville inte vara stilla. Hennes namn var Amy Samara Matthews. Amy var en sprallig person som ständigt letade efter äventyr och som älskade att utforska naturen så mycket hon bara kunde. Amy var smal och ganska kort för att vara elva år gammal, och hon hade långt, svart hår och klara, gröna ögon. Amy var inte bara äventyrlig, men också bestämd och envis. Om någonting hindrade henne från att göra det hon ville var hon inte den som bara gav sig. Därför satte hon upp håret i en hästsvans, lät ögonen bli torra och höll hårt om boken hon läste.

Amy var som sagt väldigt äventyrlig av sig. Idag hade hon gett sig ut för att leta efter ovanliga växter och dokumentera hur många av varje som fanns inom ett visst område. För en vanlig, tråkig person lät det säkert väldigt konstigt. Men Amy ansåg inte att hon var en vanlig, tråkig person. För henne var det viktigt med kunskap, att ha bra koll på hur saker och ting fungerade runt omkring en. Hon tyckte att det var något speciellt med att utforska naturen, att lära känna den på något vis. Att klättra i träd för att kunna se ut över de grästäckta kullarna, eller att gå långa promenader genom skogen bara för att lyssna på naturen. Eller, som idag, att dokumentera växter. Förutom det fann Amy mycket inspiration i skogen. Amy var nämligen mycket kreativ och skrev ofta egna berättelser, ibland skrev hon också dokumenterade texter om djur och natur. Om hon inte skrev så ritade hon av landskapet eller olika djur och insekter och berättade historier med bilder istället för text. Det hon skrev blev nästan aldrig färdiga verk, men hur skulle hon hinna med att skriva färdigt en historia när hon hela tiden får idéer till nya?

Att Amy gillade att skriva var förmodligen för att hennes mamma skrev mycket på fritiden. Hon jobbade som översättare på ett bokförlag i magivärlden men skrev mycket skönlitteratur när hon fick tid över. Amy hade fått mycket av sitt intresse för läsande och skrivande från sin mamma. Den äventyrliga sidan hos Amy kom förmodligen från hennes pappa. Han jobbade som djurskötare på Chester Zoo och han hade flera gånger tagit med Amy dit när hon var yngre. När Amys pappa var ung var han också en sådan person som hela tiden letade efter äventyr och spenderade hela dagar ute i naturen. Skillnaden mellan Amy och hennes pappa var att hon inte var lika försiktig som honom. Amy hade flera gånger gjort sig illa på sina expeditioner, men hur ska man kunna visa att man faktiskt haft riktigt roligt om man varken har sår eller blåmärken? Att ta risker för att lyckas med något häftigt var ingenting hon ens tänkte särskilt mycket på. ”Gör först, tänker sen”, brukade hennes mamma säga.

Amy var det enda barnet i familjen Matthews. Hon bodde i ett trångt tvåvåningshus tillsammans med sin mamma Heather, sin pappa Oscar, katten Samantha och en korkad gammal uggla. Katten fick faktiskt sitt namn efter Amys mellannamn, Samara. När familjen skaffade katten fattade den snabbt tycke för Amy, och eftersom att Samantha låter ganska likt Samara verkade det som ett bra namnval. Ingen lyckades riktigt komma på ett passande namn på den korkade fågeln, så den blev helt enkelt kallad för ”Ugglan”. Heather Matthews var en häxa, precis som Amy också var. Amys mormor var också en häxa, men hennes man, Amys morfar var en mugglare. Därför hade Heather vuxit upp runt mugglare och gått i samma skola som mugglare fram tills att hon började på Hogwarts. Oscar Matthews, däremot, hade inte magiska förmågor. Båda Oscars föräldrar var mugglare, och han studerade vid en mugglarskola samtidigt som Heather studerade vid Hogwarts. Heather och Oscar träffades vid Chester Zoo några år efter att de studerat färdigt. Oscar hade inte börjat jobba där då, han var bara där och praktiserade. De träffade på varandra och började småprata, det ena ledde till det andra och ur en stark vänskap växte kärleken fram. Det var inte förrän de gift sig som Heather vågade berätta om sina magiska krafter. Oscar var skeptisk till en början, men när Heather demonstrerat några små, enkla trick fick hon honom att tro henne.

Amy hade förstått att hon också hade magiska förmågor när hon en dag var utomhus och klättrade i ett träd som sträckte sig väldigt högt. Hon hade nästan nått toppen när hon tappade greppet med ena handen och föll därmed rakt ner mot marken. Hon var rädd att hon skulle bryta både armar och ben, men precis innan hon landade var det ungefär som en osynlig skyddsbubbla slöt sig runt henne och dämpade fallet. Den dagen hade hon sprungit hem av lycka och berättat vad som hänt, men sen blev hon istället ganska ledsen när hon kom på att hon en dag skulle behöva lämna sina vänner för att studera vid Hogwarts.

Hemma hos familjen Matthews användes magi väldigt sällan. Ibland, när Amys mamma var uttråkad eller helt enkelt för lat för att göra vissa saker brukade hon använda magi, men det var väldigt sällan. I huset användes elektronik hela tiden, och för mycket magi skulle få saker och ting att sluta fungera. När Amy var yngre brukade Heather visa henne små löjliga magitrick, och ju äldre Amy blev desto mer nyfiken blev hon också. Oändliga frågor om magi, Hogwarts, trollstavar, magiska djur och växter, allt mellan himmel och jord. Ibland var mammans svar otillräckliga. Amy lärde sig hur som helst att det var viktigt att inte berätta för vem som helst om magivärlden. Ibland undrade Amy hur det skulle vara att leva som magiker på heltid, att inte behöva begränsa användandet av magiska krafter för att gömma sig från mugglare. Snart skulle hon få göra det, på Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom.

Även om Amy var ute på äventyr så ofta som möjligt innebar det inte att hon inte hade några vänner. Hon brukade ofta göra saker tillsammans med Emelie Owens, hennes bästa vän. Amy och Emelie hade träffats redan på dagis och efter det hade de gått i samma klass på en mugglarskola fram tills nu, när Amy ska börja på Hogwarts. Självklart hade Amy fler vänner än bara Emelie, men hon var inte desperat. För Amy var det viktigare att man har få vänner som man verkligen bryr sig och tar hand om istället för att ha en massa vänner bara för att man kan. De vänner som Amy hade var hennes vänner för att hon verkligen gillade dem och för att hon litade på dem. Det berodde nog på att hon blivit uppfostrad att hålla de man verkligen tycker om nära, och det hade blivit mycket viktigare för henne när hennes farmor gick bort förra året. Det var då som Amy verkligen förstod hur viktigt det var med familjen och nära vänner.

Trots att Amy var minst bland hennes kompisar tvekade hon aldrig när det kom till att stå upp mot de som betedde sig illa, även om de var större och äldre än henne. Hon ville inte vara lika dum tillbaka mot de som gjorde fel, hon ville bara säga ifrån. En dag hade en av de äldre pojkarna, Oliver Clarke, satt upp en otrevlig lapp på ett skåp i skolan som tillhörde en Amys kompisar. Hon hade argt rivit bort lappen och lagt ner den i sin ryggsäck sen konfronterade hon Clarke under rasten. Utan att tveka hade Amy gått fram till honom när han stod och pratade med tre av sina kompisar, minst lika stora som honom. Han lyssnade inte på henne, så klart, men hon stod ändå upp för sin vän. Det var det viktiga.

Amy stängde boken och lade ner den i hennes ryggsäck. Nu hade hon varit utomhus och klättrat i träd, dokumenterat växter och läst i flera timmar, så det var dags att gå hem. När Amy väl kom hem drog hon rent skorna på mattan innanför dörren och ställde dem snyggt och prydligt i skohyllan. Till vänster innanför dörren fanns en smal trappa upp till övervåningen. Amy gick upp för trappan och öppnade den första dörren på höger sida. Hennes rum var inte särskilt stort, men hon fick plats med en ganska stor säng, en bokhylla, ett skrivbord och en garderob. Rummet hade mörklilamålade väggar och var dekorerat med svarta möbler. På skrivbordet låg ett öppet kuvert och tillhörande brev låg bredvid kuvertet. En bunt med böcker hade lagts i hörnet av skrivbordet och bredvid böckerna låg en halvfylld anteckningsbok. Bokhyllan var rörig. Böcker låg uppochner, de stod åt fel håll och var inte alls sorterade i någon ordning alls. Vanligtvis brukade Amy se till att det ser snyggt och prydligt ut i bokhyllan men den senaste tiden hade hon inte lagt så mycket energi på den saken.

Amy satte sig på stolen vid skrivbordet och plockade upp brevet som låg framme på bordet. Det var brevet som för några veckor sen anlänt med ugglepost, brevet från Hogwarts. Hon tittade längtande på vapenskölden. Amy log. Tänk, att om bara ett par veckor kommer hon åka med tåget från perrong nio trekvart. Amy var väldigt tålmodig över de flesta sakerna, men det här kunde hon knappt stå ut med. Det här skulle vara de längsta veckorna i hela hennes liv. Men hon skulle i alla fall se till att fylla hennes dagar med en massa äventyr innan hon fick packa sina väskor och ta med Samantha till Hogwartsexpressen.